Gott nytt år!

Bloggen kommer att stå stilla ett tag eftersom jag är ledig från ikväll och hela helgen och inte har någon bra uppkoppling hemma. Sen åker jag på semester därför vill jag önska er kära bloggläsare;

GOTT NYTT ÅR!

Må många nyårslöften brytas. Själv inleder jag 2009 med att ligga på playan i Goa. Hur tänker ni inleda?

Valet i kvalet

JAG VILL ÅKA HEM NU. ELLER ÅTMINSTONE SNART.

Det är bara kaos. Jag vill åka hem nu eller typ i februari närmare bestämt. Samtidigt vill jag att ett förhållande ska ta slut för att man inte gillar varandra längre och inte för att man flyttar hem.

Jag behöver råd av någon äldre. (Mamma, Kerstin och Anna, känn er träffade.)

Rester idag igen?

Vi hade ett litet födelsedagskalas förra helgen och bjöd hem lite folk. Inget stort hade vi bestämt oss för bara läsk, öl, chips och aloko. Klappat och klart!

I mina gener finns det ett väldigt dominant arvsanlag - överdoseringsanlaget! I generationer har denna gen överlevt. Min mor har den definitivt, min mormor hade mängder av den för att inte tala om min gammelmormor så kanske är det inte så konstigt att även jag har den. Tyvärr har Armando den också.

Jag sa: Vi köper väl en par liter dricka - Han tog till en extra.
Jag sa: Vi köper väl en par kilo bananer - Han drog till med två extra kilon.
Jag sa: Fyra chipspåsar kanske blir bra? - Han kom hem med fem.

Resultat efter festen:

3 kg bananer
1 liter dricka
15 burkar öl
4,5 chipspåsar

Vad lever vi av nu? Tja, vi äter aloko till frukost, aloko till middag och så har vi tillverkat bananchips. Dessutom har vi filmkväll med chips varje kväll. Jag riktigt ser hur kilona anfaller mig..

Orsaken

Nu ska jag presentera för er anledningen till att Indien är ett u-land. Okej, kanske inte Anledningen med stort A men definitivt en bidragande orsak.

Svensson-lönen här ligger kanske på sisådär en 15000 Rs efter skatt, ungefär som en svensson-lön i Sverige kan ligga på alltså. Skillnaden är att priserna inte håller jämn takt med lönerna. Skulle du överleva på dina 15000 kronor i månaden i Sverige om din etta i Söderhamn kostade 8000 i månaden i hyra? Om du betalade 70 kr/litern för bensin? Om den billigaste mjölken kostade 22 kronor/litern och om en ny dator gick på 50 000? Alltså, den sämsta.
Skulle inte tro det. Eller ja, överleva skulle du säkert men skulle du ha råd med en bil, en dator, skinnsoffan du har hemma, tv:n. För att inte tala om kycklingen du brukar äta till middag och spisen du brukar tillaga den på.

Om man har 45 000 Rs i månaden då kan man pröjsa 70 kronor/litern för bensin och köpa mjölk varje dag för 22 kronor. Det är bara lite värre om man delar lönen på tre.

Roliga indiska uttryck

De har en del fuffens för sig indierna när de pratar. Dialekten låter allmänt rolig och är stundtals svår att förstå. Ännu roligare blir det med "f"-problemet. Indierna kan inte säga "f" utan istället blir det "p". De kan heller inte säga det engelska "w" som ligger långt bak i halsen när det kommer först i ett ord. Istället använder de det vanliga enkla "v"et. Dvs:

55: Piptypive
Wait: Vait

Sen har de tre favoritord vilket vi såklart tycker om att skoja om. Dessa är only, basically och actually.

Only - De använder inte ordet only på samma sätt som vi gör det. De slänger in det sist i meningar.
"Var finns närmaste internationella flygplats?"
"In Mumbai only."
När man skriver en check måste man som vanligt skriva beloppet både med siffror och bokstäver. Men när du skriver med bokstäver ska det avslutas med only.
"Femtusen femhundra femtio only."

Basically - Låter jävligt roligt när det sägs med indisk dialekt. Och de stoppar in det för att övertyga sånt som för vanliga dödliga redan är självklart.
Istället för att säga "Where are you from?" så säger de "Where are you basically from?"
Om de frågar efter arbetet är det samma sak "What do you basically do?". Eller varför inte "What is the basical currency in Sweden?"

Actually - Stoppas in överallt där det kan stoppas in. Används ofta istället för "Nej" som nekande svar på frågor.

När indier blir stressade kan det hända att de sätter ihop alla tre i alla möjliga meningar. Vi hade en försäljare hos oss som skulle sälja någon internetuppkoppling.

"Actually, what I basically do is that I basically connect your computer to a router only."

Bra, då vet vi.

Veckans

Då var det dags igen.

VECKANS GODBIT

Det är bara så att du är oslagbar. Den enda som varit på vippen att gå om dig var Jonathan i Bröderna lejonhjärta men det var några år sedan. I övrigt är du nummer ett. När ska du förstå att det i själva verket är mig du vill ha och inte någon blond, fransk, fotomodell...?

Paketet

Julpaketet kom fram! Det var ju bara helt fantastiskt tycker jag! Paket från pappa och kerstin som ungefär innehöll det här;

Godis (marabou, daim, belgisk choklad)
Pepparkakor
Ädelost
Tuber (Kaviar, Randig kaviar, ädelost på tub och ädelost med punch)
Tidningar (Expressen, Frihet och en korsordstidning)
Julbock
Julduk
Två böcker
Knäckebröd
Ett tomt glöggpaket
Underkläder
Måttsats


Jag tror att det var allt men slå mig inte om jag glömt något. Glöggen läckte tyvärr och en av böckerna har numera halvt vinröda sidor. Men jag har lagt den på tork. 25% av knäckebröna var allt för välmarinerade för att ätas. I övrigt gick det bra. Måste dock slänga underkläderna i tvätten.

Fy vad jag har ätit en massa i helgen. Introducerade randig kaviar och pepparkakor med ädelost på i Armandos liv i hopp om att han skulle hata det. (Mer åt mig själv.) Till min stora förvåning äter han kaviar på mackan varje morgon nu och mumsar friskt på min ädelost. Jävla skit...

Förövrigt har vi döpt julbocken till Alfred.

Frågelådan

Då var det dags för frågelådan igen eftersom en ny fråga kommit in - Spännande!

"Vem fan är Kristi Brud egentligen? Och vad var hennes roll i hela Knutby-röran? /Lisa"

Personligen tycker jag att det här är en väldigt bra och intressant fråga eftersom jag själv undrat över det mycket länge. Det var en mycket knepig fråga och det krävdes att man grävde en del ner i Wikipedias arkiv för att reda ut alla begrepp. Men här har jag gjort ett helhjärtat försök för att göra det så förståeligt som möjligt. Här kommer då svaret:

Begreppet Kristi brud: Kristi brud är egentligen inte en person även om det låter så. Det är en metafor för den kristna kyrkan. Det kommer sig av att Bibeln jämför kärleken mellan Jesus och de kristna med kärleken mellan ett gift par. Svårare än så var det alltså inte.

Åsa Waldau: Åsa Waldau är det "riktiga" namnet bakom Kristi brud. Hon är pastor och sångerska. Hon jobbade tillsammans med Helge Fossmo (knutbymördaren) och ett gäng andra i Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Anledningen att hon fått namnet Kristi brud är därför att hon officiellt gift sig med Jesus. Hon bär en ring med sju diamanter som bevis på sin förlovning med Jesus. Ett år senare sägs hon ha skrivit ner Tirsaprofetian som ett budskap från sin brudgum. Detta förnekar hon själv och hävdar att Helge Fossmo är mannen bakom profetian.

Inblandning i morden: Under knutbymorden var det hennes yngre syster Alexandra Fossmo som mördades. Därav blev mediabevakningen av Åsa Waldau skyhög och det var här hon fick namnet "Kristi brud". (I församlingen kallas hon Drottning Tirsa, bevis på att hon skrev profetian måhända?) Nåväl, här kommer i varje fall profetian in i bilden. Profetian har analyserats av bland annat lingvister för att ta reda på om Åsa Waldau i själva verket skrev de vägledande SMS:en till mördaren eller ej. Vad profetian innehåller är oklart men den används flitigt i församlingen. Den måste ju innehålla någon form av koppling till att någon ska dö eftersom den använts i mordutredningen. Självklart vill församlingen skylla situationen på Helge Fossmo.

Slutsats: Kristi brud är inte dömd för någonting i Knutbymorden. Dock har hon gift sig med Jesus så det verkar ju inte helt omöjligt att hon skrivit en profetia. Och om den profetian innehöll något som har med morden att göra, ja det är ju svårt att avgöra. Hursomhelst var hon släkt med den mördade och kollega till mördaren. Det är väl ungefär den inblandning man med säkerhet kan säga att hon har haft.

Källa: www.susning.nu www.wikipedia.se

Jag hoppas att du känner att du fått ett bra svar, hojta annars igen! Jag gör ett nytt försök tills jag knäckt koden, jag lovar.

Grattis!

Idag fyller min karl sinnesjukt många år - Grattis! Han blir gammal, pinsamt gammal. Försöker hävda att han ser yngre ut men jag har minsann funnit gråa hårstrån.
Jag känner mig som Anna Nicole Smith och han känner sig som en barnarövare.

Det var tråkigt att fira jul i Indien utan snö, tomtar, julmust, tidningen, stress och Kalle Anka. Fick dock höra en uppspeedad indisk version av Jingle Bells - tack för det men det hjälpte tyvärr inte så mycket. Det kan ha varit min värsta musikupplevelse någonsin. Måste fundera en stund innan jag slår fast ett sådant fasansfullt påstående.

Hemlängtan slog till för både mig och Armando. Därför dränkte vi våra sorger i öl (lugn mamma, två var), pizza, aloko och chokladbollar. (Okej, det var mest jag som dränkte mig i chokladbollar. Lite fler än två och mindre än... eh... okej! Jag erkänner! Jag tappade räkningen någonstans runt 15..)

Hoppas alla ni där hemma har haft en fet och stressig jul. Att den innehöll snö eller slask och att ni fick både hårda och mjuka klappar. Hoppas att ni festade på rejält på juldagen men att ni överlever den här dagen. Jag hoppas att ni hade en fin gran och att inga heliga kulor gick sönder. Jag hoppas att era husdjur inte frusit ihjäl och att ni åkt mycket pulka. Jag hoppas att ni fick prova årets blossaglögg och att ni stoppade ordentligt med mandlar i. Jag hoppas att ni allihop fann mandeln i gröten och jag hoppas att hela er tjocka släkt var lite för pinsam, lite för många och lite för bullriga.

Juliga kramar till er mina kära läsare!

Rigor mortis

"Nu kanske jag är på hal is, men är det inte så att likstelheten går över efter nån timme så att den kan lika gärna ha varit död länge?"

Rigor mortis är latin för vad vi brukar kalla för likstelhet. Likstelhet är förlusten av en biologisk kropps normala rörlighet och plasticitet och den inträder successivt inom de första timmarna efter döden och är fullt utvecklad ca 10-14 timmar efter dödsögonblicket. Stelheten beror på att muskelcellerna i kroppen får syrebrist och därmed tar energimolekylen ATP (adenosintrifosfat) slut. ATP krävs för att muskelcellerna ska kunna slappna av. Även en stigande mjölksyra orsakar att de kontraktila proteinerna aktin och myosin binds samman till en stabil gel. Effekten av detta blir att musklerna stannar i det läge de befann sig när bristen på ATP och mjölksyrestigandet uppstod. Likstelheten försvinner när autolysen tar fart och nedbrytningen av muskelfibrer börjar.

Källa: Wikipedia men något omskriven till ett enklare format.

Efter detta har jag bestämt mig för att starta en frågelåda. Välkommen till mig med alla frågor ni aldrig vågat ställa eller sådana ni vågat ställa när ni saknat någon att ställa dem till. Jag svarar på allt för jag har tid för Google! Niklas var modig, tog steget och frågade den första pinsamma frågan. Om ni vill vara anonyma så varsågod. Föredrar ni att skriva frågan i ett mejl så använd adressen emelie.em.ek@hotmail.com.

Det finns inga dumma frågor - Bara svar man inte vet!

Veckans

Alla bloggar har en "Veckans". Om det är en modeblogg kanske det är "Veckans fynd", en matblogg kan "Veckans soppa" och en inredningsblogg kan ha "Veckans pryl". Nu har jag också bestämt mig för att ha en "Veckans" och den ska INTE handla om min resa eller Indien. Anledningen till att jag bestämt mig för detta är för att jag har enormt tråkigt på jobbet och därför behöver något att fördriva fem minuter med.

Så här kommer han,

VECKANS GODBIT

Den här snubben delar förstaplatsen på min lista över snyggaste karlar genom tiderna med killen som kommer att bli nästa veckas godbit. Är han inte jättefin? Han heter Matthew Gray Gubler och spelar Dr. Spencer Reid i Criminal Minds. Ja, jo, man kan säga att jag är en serial-killer-thriller-nörd. Förutom att han är förbannat söt i den serien så är jag kär i honom i allmänhet och jag tror att det är därför han hamnar så högt på min lista. Jag är alltså kär i karaktären Dr. Reid som jag känner jätteväl efter att ha följt nästan alla avsnitt i serien. Jag skiter fullständigt i Matthew för för mig kommer han alltid att vara Spencer :). Han är så smart och tövvlig och jag kan riktigt fantisera om hur vi ska diskutera en massa oviktiga ämnen hur djupt som helst. Grrr.

Anglofiering och råtta

Anglofiering är ett fint ord tycker jag. Det betyder typ att man stoppar in engelska ord i sitt språk eller att språket är influerat av engelskan eller något dylikt. (Rätta mig om jag har fel vilket är mycket möjligt.) Jag tyckte det var lite coolt när jag var yngre. Slängde mig gärna med en massa engelska termer med knaggligt imiterad amerikansk dialekt. Nu har det, precis som trender i allmänhet gör, slagit om åt andra hållet. Jag vill ha svensk svenska för att svenska är ett så fint språk. Det är det faktiskt! Heja islänningarna som hittar på egna ord för engelska uttryck. Nåja, jag börjar min kampanj genom att ersätta det överanvända begreppet R.I.P. (Rest in peace) med V.I.F. (Vila i frid, låter förövrigt trevligt när man säger det viff!).

V.I.F. Råttan

Idag när vi kom ner på gården för att hämta moppen så låg där en död, stor råtta. Jag har aldrig sett en råtta "i det vilda" förut, endast burråttor och då endast små, svenska råttor. Den här var brun och hade sitt högra öga halvöppet. Svansen var omkring 20 cm lång och 1 cm i diameter på det största stället. Själva råttan var väl en 15-20 cm med och vägde säkert 1 kg+. Den var väldigt fridfull när den låg där men jag var tvungen att peta på den med skon för att kolla att den verkligen var död. Det var den. Snabbobduktion: Dödsfall nyligen inträffat pga ingen likstelhet. Stackars råtta. Hoppas den får det bra i råtthimlen.

- Armando, titta! Det ligger en jättesöt råtta här. Det ser ut som den sover.
- Kom nu, nu åker vi, vi är sena.. Hrmpf!
- Men titta då, den är verkligen jättestor.

Armando glider ut på moppen tittandes åt ett annat håll.

- Är du rädd för råttor?
Inga kommentarer
- Fniss.

HiG - 15406

Högskolan i Gävle
Anmälningskod: 15406
Kurs: Litteraturvetenskap A

Oh ja, Emelie vill gå den kursen. En kurs där man får läsa typ 15 skönlitterära verk, hur kul är inte det på en skala? Flyttar troligtvis hem till mor och går den och jobbar extra. Studiebidrag 2500 kronor och lite extraknäck kommer att räcka till inget studielån. Och det är bra för jag ska gå den här bara för att jag tror att det kommer att bli sjukt roligt. Ett halvår lång är den. Då kan man ju passa på att köra B-kursen nästa halvår när man ändå är på gång liksom...

När katten är borta dansar råttorna, ja ni vet.

När grannen bredvid är på semester så innebär det bara en sak för Armando. .
..man kan spela gospel på högsta volym och sjunga med och dessutom göra rörelserna till och hitta på stämmor som inte finns.

Ska man skratta eller gråta?

Nakeshwar

Det spelar ingen roll! Det spelar ingen roll hur många gånger, hur sakta, hur högt, hur tydligt eller hur övertygande du försöker intala mig att Nakeshwar är det engelska namnet på nejlikor. Jag kommer inte att tro dig, tyvärr! Jag vet att du jobbar i en matbutik och jag vet att du har ansvar för kryddhyllan. Men jag är djupt övertygad av dessa tre faktorer:

1. Du pratar inte engelska i övrigt.
2. I alla ordböcker jag hittills kollat så är namnet "Clove".
3. Nakeshwar känns aningen malplacerat bland övriga engelska ord.

Men om du är övertygad så, fine! Jag kommer inte att bråka utan jag tar snällt emot påsen och hoppas att jag lyckats identifiera nejlikorna på dess utseende och inte på namnet.


Förövrigt ska jag börja stava Chili med endast ett "l" sedan Niklas påpekat detta faktum och jag kommit underfund med att han troligtvis har rätt. Typiskt.

Kryddor och ursäkt

Det är kul med alla kryddor här. Kryddhyllan består främst av masalas och chilli. Chillipulverpåsarna är förövrigt inte på sådär 20-30 gram utan här snackar vi ett minimum på 500 g. Om man vill kan man köpa ett kilo..

Masalas är hursomhelst kryddblandningar som finns till allt. Garam masala känner ni säkert till. Den kan köpas även i Sverige. Men sen finns det en miljon masalas till och de ska såklart användas till vissa bestämda saker vilka jag inte har någon aning om. Typiskt! Varje familj gör dessutom i regel sin egen masala. Har dock fått en indisk kokbok så jag ska försöka knäcka masalamönstret i några veckor framöver.

Niklas, jag ber om ursäkt. Jag har lämnat två irriterade kommentarer i din blogg. Den ena är tillägnad dig men den mest argsinta är tillägnad idioten som kommenterade ditt inlägg med att han ska rösta på SvD. (dessutom stavade han det fel, nolla, förlåt). Förövrigt hade han kommentaren att allt är deras fel och att de har det så jävla enkelt när de kommer till ett nytt land.

Den snubben har aldrig varit invandrare. Han vet inte vad han snackar om dessutom säger min erfarenhet mig att det är en sån kille som hade problem att lära sig alfabetet redan i ettan, som slår sin fru, som är oattraktiv och allmänt jävla misslyckad.

Så mycket hatar jag SvD. SMR är åtminstone öppen med vad de tycker även om de är farliga. SvD är bara äckliga och likaså deras efterföljare.

Matfestivalen

Igår var vi alltså på matfestival och det var grymt trevligt. För 50 rupies fick man 5 kuponger och en kupong var värd en grej. Så vi slog till och köpte 10. Det jag hann med och äta var:

Aloo tiki - en potatisplätt med curry, masala och lite jox i. Smarrigt! Från Teluga en delstat i Indiden.
Vita plättar - som såg godare ut än de var. Från Tamil, en delstat i Indien.
Pannkakor med kokosröra - som var mer en efterrätt. Grymt gott, från Malaysia.
Friterad potatis - Nej inte som strips men nästan. Skalet var kvar och vi fick salsa till. Var lite sämre än jag trodde att det skulle vara, också från Malaysia.
Sweet corn soup - Precis som det låter, majssoppa. Den kom från Japan.
Blandade grönsaker i röra - Burmesiskt käk som inte var så tokigt.
Aloka och diverse annat - Någon form av stek banan med het sås till samt en banan och annat-bulle med jordnötssås. Från olika delar av Afrika. Det har jag förövrigt ätit förut med Armando.

Efter detta var vi sjukt mätta. (Rimmade!) Inte för att på något sätt vara partisk men den afrikanska maten tar med lätthet hem priset som kvällens godaste. Det var liksom extra allt och skitgott! Dessutom fick vi det billigare eftersom Armando såklart flörtade in sig hos de fyra stackars tjejerna som stod och serverade. Stackare! Jag vet vad de gick igenom.

IPP

Idag har det bara jävlats med paketen (julklapparna) jag ska skicka iväg. Fick inte tag på rätt grejer, etc. etc. Så ramlade jag slutligen in på posten och där säger dom "Kom mellan 9-2". Klockan var 14.55. Förra gången sa mannen jag döpt till IPP "Kom mellan 9-4".

IPP = Idioten på posten

Så i morgon bär det av mellan 9-2 och förhoppningsvis skickar dom i väg mina paket så att ni kommer att få dom bara lite sent och inte dundersent dvs om alla gudar är med oss. Synd bara att jag måste drabbas samman med IPP och hans vänner igen.

Ikväll ska jag och Armando på matfestival. Tröstätning är det enda som hjälper mot en viss sorts bitterhet.

Det asar sig

Idag är en sån där dag när jag är less på allt och alla. Vi tappade bort vår nyckel i morse. Armando sa att jag hade den och jag blåvägrade. Jag hade den.. Det är så förödmjukande.
Sen körde jag bara lite för fort i lite för mycket trafik och blev irriterad på indierna och deras totala inkompetens gällande allt.

Jag vill bara hem till snö, familj, knäck och ost som smakar någonting.

Skitliv.

Två osmickrande drag

Jag har upptäckt två osmickrande drag hos mig själv.

1. Jag är en rutinmänniska. Okej, jag gillar att äta olika pizzor varje gång, hyra nya filmer, äta olika mat varje kväll och så vidare. Men jag trivs bäst med att lägga mig ungefär samma tid och kliva upp samma tid varje dag. Äta frukost prick klockan 7, lunch 12.30. Jag gör samma saker varje morgon i samma ordning och det får mig att känna mig trygg. Orutin stressar upp mig. I denna värld när allt ska vara så flexibelt och originellt, hur kul är det att säga "Jag är en rutinmänniska"? Inte kul kan jag meddela men man får heller inte ljuga.

2. Jag tycker om listor. Jag gillar ordning. Jag har alltid en handlingslista när jag shoppar och nästan varje dag gör jag en "att-göra-lista". I min handväska ligger en julklappslista och en önskelista. På min dator har jag min budget, prydligt ordnad i perfekta rader. Den ser förövrigt likadan ut varje månad (rutinen?). Jag har en lista över i vilken ordning jag ska lära mig Hindi samt hur jag bäst ska bygga upp min by på Tribalwars.se. Jag tror att det beror på två saker. För det första gillar jag såklart att göra själva listan för jag tycker om att tänka ut, kategorisera och ordna till. Men det jag gillar allra mest är att stryka saker. Det är som att kasta saker. Jag har inga problem med att kasta saker (förutom mat för det är det dödsstraff på hemma hos mig i princip). Det är något otroligt befriande över att kasta saker/stryka något från en listan. Det är som att en sten lyfts från hjärtat.

Nu ska jag därför delge er två av mina fantastiska listor. Nykomponerade, just för er mina kära läsare.

Mat jag tänker lära mig tycka om (utan inbördes ordning):

- Rå lök (pågående)
- Senap
- Blomkål (pågående)
- Spenat (pågående)
- Kikärtor annat än i hummus och grytor
- Äggröra
- Paj
- Selleri (denna förbannade grönsak..)


Mat jag är stolt över att ha lärt mig tycka om:

- Lök i alla andra former än rå
- Lever
- Avocado
- Stark mat
- Chillipulver
- Broccoli
- Kaffe

Vanor och framsteg

Tänk vad fort man kommer in i vanor. Det är verkligen sanslöst. Efter en helg har jag dagligen börjat ta itu med den enorma tvätthögen medan han fann sin plats framför diskhon. Jag har pillrat med kryddor i middagar och han har piffat frukostar. Jag och moppen har tagit oss en svängom medan han föredrar grovjobbet och skurborsten. Mycket märkligt. Har en känsla av att det kommer att fortsätta på samma sätt.

Förövrigt gör jag framsteg med min Hindi. Snart sitter alfabetet där och efter det kan vi börja med det roliga - Grammatiken! (Där ljög jag för mig själv igen.) Förövrigt är Devanagari, skriften i Hindi, väldigt väldigt mycket vackrare än våran.

Flyttbestyren

Då har vi flyttat in då och bara blivit osams en enda gång och det var i fem minuter. Jag är ganska nöjd. Det var vid tillfället när vi skulle packa in alla saker överallt och jag tyckte att vi skulle sortera och han tyckte att vi bara skulle lägga grejerna där de fick plats. Jag vann.

Hursomhelst har vi varit runt på 4 olika ställen över hela stan en hel dag för att slutligen köpa ett begagnat, turkost kylskåp. Endast 4000 efter lite prut. 4300 efter frakt men fortfarande halva priset om man jämför med de billigaste nya kylskåpen. Väldigt bra tycker jag dessutom passar det in i vårat kök som av någon anledning har blivit turkost. Det är i varje fall fint.

Dessutom har vi spenderat säkerligen 5 timmar sammanlagt på Big Bazaar för att köpa nödvändiga prylar. Stackars Armando. Och inte nog med det så tvingade jag honom att städa efteråt. I fredags dammtorkade jag alla ytor och det behövdes verkligen. Dessutom är vårt golv typ grå/svart på vissa ställen eftersom Indier inte har för vana att moppa. Så Armando fick skrubba och jag moppade. Nu är köket, vardagsrummet och toaletten färdigt. Bara sovrummet och terassen kvar. Tror jag skippar moppen på terassen dock för den kommer att vara obrukbar efter det..

Tålamod, tålamod är nyckelordet.

Vad ni än gör..

.. neka inte gatumaten i Indien! I varje fall inte i Pune om ni någonsin kommer hit. Okej, hygienen är inte den bästa och oftast diskar dom lite halvdant men vad tusan, det är värt det! Går lokalbefolkningen dit så häng på och ta er en;

Cheese Masala Dosa
Aloo Parotha
Arothi
Samosa
Cutlet


Eller något annat smarrigt. De är fantastiska och speglar verkligen det bästa i indisk matkultur.

Manligt och kvinnligt

Egentligen tror jag inte att det finns något sånt som funkar i alla lägen. Typ som det här med att män aldrig packar många saker, det trodde jag bara hände i vissa fall. Jag har hittills haft fel.

När jag och Armando skulle åka på "weekend" till Bangalore så hade jag Kerstins stora backpacker-väska på ryggen. Armando hade en liten ryggsäck i storlek med den jag hade till skolan. Eh? Men så tänkte jag att nu ska vi ju ändå flytta och det måste onekligen innebära en massa saker. Hm.

Igår sa Armando att han svängt förbi med ungefär hälften av sina grejer ej inräknat datorn till lägenheten. Smart! tyckte jag om att börja packa in saker dagen före vi ska flytta in när vi ändå har nyckeln. Så jag proppade min backpacker-väska full och min vanliga ryggsäck full och bar mig av. Detta är ungefär 20% av mina saker, eventuellt mindre men jag vill helst inte spekulera i det. När jag kliver in i lägenheten är den tom. Vart tusan har han gjort av sina saker? Jag gick runt och tittade och tittade. Så bakom dubbelsängen står en liten bag i storlek med den jag brukar ha till träningen. Hälften av grejorna? Vadå ett par jeans, två par tröjor och en tandborste?

Jag säger som Lars Winnerbäck: Jag fattar ingenting!

Tigerkakor

Om någon känner att de vill köpa en pytteliten julklapp till mig och ge bort när jag kommer hem, eller om ni känner att ni vill köpa något fint till er själva, då tycker jag att ni ska gå in på Indiska. För vet ni vad dom har där? Pepparkaksformar i form av tigrar och hur kul är inte det? Det är så man nästan kiknar av skratt.

Jag vill bara ha dom. Tyvärr känns det som att de kanske kommer att vara borta när jag kommer hem. Fast ja, lagom till 2009 kanske de börjar med konceptet att sälja julsaker året om för att slippa julstressen? Jag hoppas på det och på att dom finns kvar.

Julkalender

Jag har hittat världens bästa julkalender på SSUs hemsida. Nu lämnade alla moderater min sida men det är faktiskt väldigt roligt när de varje dag lägger in en trevlig bild i en lucka, oftast med mycket humor i.

Jag tycker att alla ska ta sig en titt under lucka nummer 7 där Fredrik Reinfeldt finns inklippt i Ipren-mannen med texten "IPRED-mannen". Fniss fniss.

Inte ens ni blåa får missa den här chansen, lite självdistans är ju alltid kul.

www.ssu.se

Det är på startsidan så oroa er inte över att ni behöver leta.

Man måste vara snäll mot farbror blå.

I helgen stoppade farbror polisen mig och Armando på hans motorcykel. Jag förstod direkt att det skulle bli problem för det blir det alltid när man är utlänning.

De tittade såklart på hans körkort och längst ner på körkortet fanns det en pytteliten text som sa att om man hade ett körkort av den här typen måste man ha ett rött "L" fram och bak. Varför är det ingen som vet. Tyvärr var det inte så mycket att tjafsa om eftersom det stod klart och tydligt och vi inte hade något "L". Men så sa en av farbröderna att det var okej om det var så att han övningskörde med mig. Då langade jag hastigt upp mitt körkort och pekade på EU-loggan och hävdade med allvarlig min att det var ett internationellt körkort. Det är märkligt vilken fantastisk effekt EU-loggan har på alla myndigheter här i Indien. En slags skräckblandad förtjusning typ. Okejdå, sa karln och jag trodde att han skulle släppa oss. Men icke sa nicke.

Den andra hävdade att vi hade kört mot enkelriktad fil och det hade vi också. Grejen var bara den att vi följde efter en hel familj som också körde emot enkelriktat. Det enda som hände dem var att de blev tillsagda mitt i trafiken. De fick inte ens köra åt sidan! Men oss skulle de banne mig ha 200 Rs av bara för det.

Det måste ha varit någonstans här jag tände till. Jag tror aldrig att jag har skällt så mycket på en människa som på de där tre polismännen. Jag kallade de både det ena och det tredje där vartannat ord bestod av "Idiot", vart tredje av "korrupt" och vart fjärde av "rasist".

En av poliserna hade redan blockat upp sitt block och börjat skriva ut ett kvitto på bötern. Men när jag kommit halvvägs ändrade han sig hastigt.

"Okej, visst, men nästa gång ska du vara snäll, hör du det? Jag tar inte mutor och jag är inte rasist dessutom är jag kompetent i mitt jobb. Okej? Jag hoppas att du förstår det. Hejdå."

Mmm, jag ska försöka..
Med det löftet hoppas jag på att det ändå finns en julklapp eller två till mig.

Grattis!

Grattis Emelie!
Tack tack.

Jo det är sant, jag fyller faktiskt år idag. Det var ju trevligt men det känns inte sådär jättespeciellt längre som när man var liten. Fast jag känner mig lite gammal, snart 20 liksom (okej 365 dagar kvar men ändå).

I morse fick jag frukost på sängen av min rumskamrat och en indisk kokbok i present av henne och hennes pojkvän. Det var fint eftersom jag önskat mig det. Vi får se vad som händer härnäst. Armando kommer i varje fall ihåg min födelsedag vilket helt klart kan räknas som ett framsteg.

Bilder från maraton

Så här snygga var vi som gick i mål vid 4,5 km. Alla är dock inte på plats eftersom jag var aningens långsam (läs vilse). Ser ni hur mina ben riktigt lyser? Snyggt va?

Om ni lägger till mig så är det här hela gänget som pallrade sig runt 4,5 km. Bra jobbat!

Grabbarna som av misstag tog sig an milen. Från vänster till höger:

Sachin Dagar - Italiensk översättare och min ständiga lunchkamrat. Verkligen en kul kille.

Armando Kakou - Tvåa i mål och karln jag råkar vara kär i.

Okänd man

Joy George - Etta i mål och min chef. Tydligen mer vältränad än han ser ut att vara.

Prajwal Channagiri - Japansk översättare och allt-i-allo. En kille jag kommer mycket bra överens med. Var förövrigt säker på att döden skulle inträffa någonstans mellan 5 och 10 km.

Sachin hade en söt hatt som jag vill ärva.

Jag hann med att se skymten av några Bollywood "Heroes" och "Heroeins" också. (Nej de är inte skådespelare, de är hjältar.) Priyanka Chopra är verkligen så snygg som man tror i verkligheten. Skapade troligtvis flest förstasidereportage någonsin när hon hade en affär med Christiano Ronaldo..

Hindi

Jag har börjat plugga Hindi på allvar. Självklart har jag börjat med alfabetet eftersom jag vill kunna läsa och skriva också. Det är rätt omöjligt om man inte klarar av alfabetet. Hindi har fler tecken än vi men inte så fasligt många, runt 40-50 har jag hört dessutom är skriften helt fonetisk. Perfekt!

Jag har köpt en sån där självstudiekurs som var grymt dyr men är väldigt bra. Den har ett antal kapitel som heter knäppa saker typ "Vart ligger zoo?" och då vet man att det handlar om vägbeskrivningar och dylikt. Jag har fått kläm på vokalerna och med konsonanterna börjar det gå framåt. Jag var rätt stolt. Ända tills Armando kollade i min bok på kapitelrubrikerna och översatte varenda en sådär rätt upp och ner. Okej, han har bott i Indien i fyra år men han har banne mig inte ens ansträngt sig för att göra något. Jäkla mupp!

Nu känner jag att jag inte har nåt självförtroende kvar. Jag har alltid trott att jag har ett extremt bra språköra men nu börjar jag banne mig tvivla.

Lägenhet

E: Ja den är ju ganska..
A: .. rosa.
E: Mm, precis min tanke.
A: Jag vet att du är mer av en röd tjej men kanske..
E: Det är lugnt. Den är ju ändå rätt söt.
A: Lite orginell, jag kan matcha med min skjorta.

Tystnad.

Båda: Allvarligt den är faktiskt skitful.
A: Du kanske kan typ.. pimpa den med något? För jag är helt kass.
E: Jag ska göra mitt bästa.

Den här konversationen tog plats i min och Armandos nya lägenhet. Ni hörde rätt! I helgen var jag och tittade på lägenheten i Koreagon Park för första gången, Armando var där för andra gången. Den var grymt skitig men lägenheten i sig är perfekt. Alldeles nära koreagon park som är min favoritstadsdel vilket jag tidigare nämnt. 2 r o k, en enorm terass. Dessutom ingår spis, soffa, dubbelsäng, två fåtöljer, en garderob och en byrå. Helt perfekt tycker jag och dessutom ska vi få lägenheten städad (såklart) tills vi flyttar in. Priset var också helt överkomligt. Mycket billigare än lägenheter utan möbler och balkong i det kassa området där vårt kontor ligger.

Sen så var det ju den där toaletten. Lägenheten har en europeisk toalett (dvs normal) vilket ju är bra, den har en dusch med varmvatten. Handfat, handukshängare om jag inte minns fel samt badrumsspegel. Det enda som är lite negativt är att ALLT är rosa. Toaletten är rosa, kaklet är rosa, handfatet är rosa, golvet är rosa, ramen på spegeln är rosa och duschdraperiet (som tack och lov inte ingår) är gissa vad? Jo, rosa. Dessutom i olika rosafärger. Alltifrån baby-rosa till den mera chockartade varianten som nästan drar mot lila. Well well. Jag tror att det går att ordna på något sätt om man stoppar in lite andra färger och mjukar upp det hela för jag tänker inte renovera om badrummet. Punkt slut.

Maraton

Jo man har ju sprungit lite för AIDS då. Eller lite och lite. Det var MENINGEN att det skulle bli lite men inte då. 4,5 km hade jag blivit lovad och det kan man ju pallra sig runt ganska enkelt. Jag skulle tippa att ungefär 75% som var där gick sträckan och det är ju helt okej. Jag hade dock en ängslig konversation med Sachin före.

- Är det säkert att man inte kan springa vilse?
- Ja det är säkert. Du hänger bara på resten och hamnar du fel så kommer vakterna att rätta till dig. Så länge du behåller t-shirten på.
-Okejdå.

Armando hävdade att han inte hade någon kondition men tro inte att jag missade swoschet när han ångade förbi mig och alla andra. Det lär fanimej vara nåt med generna för de första 300 i det "riktiga" maratonloppet var afrikaner som lämnat resten långt, långt bakom sig. Nåväl. Jag sprang på i godan ro. Tyvärr svek konditionen mig så jag varvade med lite gång. Så kom jag till ett vägskäl med fyra vägar. Ett stort gäng svängde vänster och dessutom fortsatte reklamskyltarna till vänster så jag hängde på. Sprang, sprang, sprang, gick, sprang.

"Snacka om långa 4,5 km."

Äntligen nådde jag mål. Jag sträckte upp armarna i luften och kände mig som en segrare trots att jag var typ på 1000:e plats eller något dylikt. En vakt kom fram till mig.

- Du ska springa 4,5 km va?
- Japp!
- Det här är 6 km.

Ghhhg.

- Var är 4,5 km då?
- Ja, först måste du ju springa tillbaka 2 km sen vid bron tar du till höger och fortsätter en bit till.

Skitliv. Motion i all ära men det är INTE kul att behöva springa tillbaka. Den enda trösten var att Armando, Sachin och Prajwal också sprungit fel på samma ställe och gått i mål vid 10 km..

Mehndi

Nu har jag äntligen fått en målning i handen med hennafärg. Mehndi, som det heter på Hindi, används både till vardags och till fest och i princip alla kvinnor i Indien har någon gång målat en Mehndi. Min är dock inte så här proffsig för min nya rumskamrat Dharani gjorde den på mig och det var första gången för henne. Men den är ändå superfin. Jag lovar att lägga in en bild på den. Den här gången tror jag faktiskt att det kommer att hända för Inabat har tagit bilden och hon är bättre än mig på att komma ihåg att överföra den till datorn.

Kan alla..

.. hålla alla tummar dom har för att vi får en lägenhet nära min favoritstadsdel som dessutom är fullt möblerad för 8000 Rs?

Jag börjar snart närma mig att be till Gud, Allah, Alla (haha fyndigt som fan. Inte.) bara för att lyckas med lägenhetsfan. Blev bestulen på världens bästa lägenhet igår och deppade ihop.

Choklad, ge mig choklad och Kaviar.

Den opålitlige joggaren

Pune Police har upptäckt en ny farlig art i trafiken - Joggaren.

Kännetecken: Joggaren har två ben och vanligtvis två armar. Rariteter med en arm eller färre förekommer. Joggarens kropp är oftast muskulös men kan även vara otroligt spinkig. Knubbiga joggare förekommer men är ovanligare och har i regel en lägre medelhastighet. Joggarens hudfärg kan variera beroende på joggarens ursprung. Om joggaren varit i farten länge kan även saker som uthängande tunga och vattenavsöndring förekomma.

Medelhastighet: Joggaren är inget snabbt djur utan håller en medelhastighet på omkring 7 km/h. Variationer kan dock förekomma.

Karaktär: Joggaren tillhör arten människan, en vida spridd art. Arten är känd för att vara flexibel, opålitlig och impulsiv och därför kan joggaren dyka upp mitt i vägen. Joggarens temperament varierar också. En solig morgon eller sval kväll är joggarens humör oftast stabilt. Under påverkan av myggor, regn, hetta, trötthet eller vattenbrist kan joggaren visa tecken på aggressioner, irritationer och social inkompetens.

Lösning: Triangelformade, vita skyltar med röd ram och ett svart tryck i form av en joggare är numera uppsatta över hela staden. Om ni passerar en sådan skylt, vänligen sänk farten och spana noga efter den farliga arten Joggare.

Race against AIDS

Emelie ska springa maraton på söndag. I varje fall en del av Pune Maraton närmare bestämt 4,5 km. När Emptoris frågade mig om jag ville "Race against AIDS" sa jag självklart ja. Det handlar om 4,5 km och man får till och med GÅ. Det finns en viss risk för det med tanke på att jag inte sprungit sen jag kom till Indien..
Hur som helst är jag som ENDA kvinna anmäld tillsammans med ett fyrtiotal män. Helt, ursäkta, jäkla otroligt. Emptoris måste självklart betala för varje deltagare och dessa pengar går direkt till kampen emot AIDS, forskning, sexualupplysning och framförallt till hjälp barn vars föräldrar dött i AIDS. 4,5 kilometer. Vi snackar om en timme av ditt liv och det är bara 40 anmälda från ett företag med 300 anställda. En kvinna. Jag tycker verkligen att det är bedrövligt även om jag är glad att de 40 som ställer upp gör det.

Genombrott

Indierna är små, jävligt små. Genomsnittslängden för kvinnor ligger någonstans kring 150 cm har jag läst. Dessutom har dom sjukt små fötter. Det är inte ovanligt att den största storleken som skoaffärer har är 37.

Det är ju otroligt praktiskt eftersom att jag:

1. Är 169 cm lång.
2. Aldrig har varit liten i kroppen utan är en kvinna med lite att ta i.
3. Har storlek 39-40 på skorna i Sverige.

Jag har lyckats hitta skor i 39-40 men de är så jäkla smala och jag har rätt breda fötter. Korta men breda. Lite som mina ben kan man säga. I förrgår pajade mina skor av dålig kvalitet som jag köpt för 150 Rs. Alltså var det panik.

Igår bar det därför av till Shoppers Stop, en rätt dyr affär. Där hittade jag ett par jeans som PASSADE. Helt fantastiskt! Visserligen näst största storleken som fanns men ändå, de passade! Sen bar det av till skoavdelningen. Där hittade jag ett par svarta, väldigt enkla loafers som jag tyckte såg rätt okej ut. Jag brukar dock alltid vilja ha strumpor i mina loafers för än så länge i Sverige har jag inte hittat ett par som varit tillräckligt bekväma för att vara barfota i. Killen gav mig ett par i storlek 41 (Hör och häpna dom hade det. Större storlek än jag har i Sverige men vafan). Och det var som att dra på sig en silkesstrumpa. Nu glider jag runt i mina nyinköpta skor, helt barfota och än så länge (peppar, peppar..) inte en tillstymmelse till skavsår.

Jag fick punga upp med 800 Rs. för dom men jag har ett antal tusen så det skiter jag fullständigt i.

Stoneface har blivit happyface

Pune IT Park där jag jobbar övervakas dygnet runt av vakter. Efter bombdåden i Bombay har det blivit ännu hårdare övervakning och alla som rör sig in och ut ur IT parken kollas. Man måste helt enkelt ha sitt passerkort med sig och ibland kollar de till och med vissa personers väskor.

Jag har dock under mina tre månader här aldrig blivit kollad! Det är alltid samma snubbe som står i grinden och öppnar och stänger. En medelålders man med lätt militäriskt utseende. Ett stoneface, aldrig en min. Inte ens en nick även när det är en hindu som kommer in. Han brukar se barskt på männen och be dem att raskt plocka upp sitt passerkort. Mig bara öppnar han dörren åt och ber mig passera.

Jag har funderat på om det kan bero på att jag är enda svensk här och att jag dessutom är yngst samt har en knasig frisyr (indiska mått mätt). Kanske känner han igen mig? Men så tänker jag, i IT parken jobbar det kanske 1000 människor, hur kan han möjligen känna igen en enskild individ?
Då tänker jag att vi har nog blivit lite bundis ändå. Lite vänner liksom. Så här om veckan försökte jag mig på ett "Good morning". Inte en min. Stoneface. Knappt att han rörde handen när han öppnade grinden.

För tidigt skede i förhållandet.

Så idag öppnade han grinden, fyrade av världens leende och sa "Good morning, madame". Jag tror vi börjar komma någon vart, Jag och Vakten.

Intresseklubben antecknar

I morse vände sig Sachin till mig (en indisk kollega som översätter till italienska) och sa så här:

"I have made some research and guess what?"
"What?"
"You are the youngest employee in the whole IT Park, EVER! Isn't it cool?"
"No."

Vid en viss punkt vet man när ens kolleger har för lite att göra. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det kanske handlar om min så kallade kvinnliga intuition..

SMS

Du har 1 nytt meddelande.

From: Pune Police

"If you find any suspicious object in banks, busses, trains, restaurants, hotels, celebrations or other crowded places, please leave the area as quick as possible and contact the police."

Okejdå.

En dålig människa

Det här inlägget ska handla om en dålig människa - nämligen jag. Nu har vi övervägt lägenhetsalternativen lite, Jag och Armando. Jag får ingen lägenhet själv och hans nuvarande lägenhetskontrakt går ut alltså har vi bestämt oss för att dela. Mer för att det är praktiskt än för att jag har bestämt mig för att det här är mannen i mitt liv. Hursomhelst har vi fått reda på att samboförhållanden inte existerar i Indien inte ens för indierna själva. Nähä, men då säger vi väl helt enkelt att vi är förlovade då? Så lätt skulle vi inte ha det, nej nej, vem hade kunnat tro något sådant. Vi måste ju självklart ha BEVIS för att vi är förlovade.

Jag tog saken i egna händer.

Jag skapade ett "förlovningsbevisdokument". Jag är en dum, elak och dålig människa men det skiter jag i för måttet är rågat. Eller "råttet är mågat" som Per Ledin skulle ha sagt.

Jag har helt enkelt skrivit ett word dokument. Infogat svenska kyrkans emblem, hittat på en präst vid namn Erik Svensson och ett vittne vid namn Helena Embretsen. Jodå det är sant. OCH jag har förfalskat deras underskrifter. Så får man inte göra.

Men jag tycker att man får göra det eftersom 1. De kommer inte att förstå vad det står. 2. Det kommer inte att betyda någonting. Det är bara för att indiernas är så jävla strikta när det gäller förhållandetyper.

Alla som har något att invända gör det nu innan jag ger det till någon hyresvärd. (Typ mamma, Kerstin, eventuellt Pappa...Jag vet, min moral är död. Eller den är inte död den sover bara lite.)

Ett ljus i mörkret

Nu har jag varit lite nere i och med lägenhetsstrulet den senaste tiden. Idag hände dock en rolig sak. Vi hade vårt "varje-månads-möte" med vår manager och jag fick en liten gåva bara för att jag klarat av att översätta den svenska användarguiden väldigt snabbt. Tjoho! Rekord enligt vår manager och jag blev 500 Rs rikare i och med ett presentkort på en känd bokaffär. Det är jag mycket tacksam för eftersom jag var på väg dit för att köpa mig en elektronisk kurs i Hindi som tydligen ska vara jättebra. Lite stolt är jag allt.

Dessutom fick jag kontakt med en snubbe som verkar ha en lägenhet. Ska åka och kolla på den inom en snar framtid. Hoppas att det är något att hänga i julgranen.

Har fått flera samtal/mejl från folk som undrar om allt är bra i och med stridigheterna i Bombay. Tack, det är väldigt rörande att ni bryr er så mycket. Jag kan lugna er och säga att vi märker ingenting i Pune, än. Jag tror inte att vi kommer att göra det heller. Visserligen ligger Pune väldigt nära Bombay men jag tror att nästa ställe som bör vara oroliga är Bangalore. Ännu en "storstad" indiska mått mätt som ligger relativt nära Bombay. Pune är nämligen ingen storstad trots sina 5 miljoner invånare (förorter inräknat)...

Lägenhetsannons

Så här ser en lägenhetsannons ut ungefär:

En kortfattad beskrivning av lägenheten typ plats, storlek och skick. Som vanligt alltså.

Offer: 1 BHK Flat (eller något liknande)
Rent: 8000
Location: Aundh
Wanted: Families/Veg (fniss, fniss, fniss, hur detta kan spela någon roll är det fortfarande ingen som fattar.)

Utdrag ur telefonsamtal med lägenhetsägare

"Emelie, eeeh, where are you from?"
"Originally Sweden but I work in India."
..
..
"Oh no, no no, no foreigners, noo.."

Klick.


Morr.

JätteDunderSuperBESVIKEN!

Det blir ingen lägenhet för mig. Okej, jag överreagerar. Det blir inte DEN lägenheten som det var planerat. Igår ringde min f.d. kollegas fru (de jag skulle "ärva" lägenheten från) och berättar att hyresvärden inte vill ge lägenheten till mig. Ingen förklaring. Mina misstankar är att det kan bero på något av följande alternativt alla i kombination:

1. Utlänning.
2. Kvinna. (Var kvinna i Indien bör vara associerad till en man. I varje formulär frågar de efter din man, fars, eller farfars namn.)
3. Singel.
4. Ung.

Bitter, bitter, bitter. Men jag tänker banne mig inte ge upp! Jag smider minsann nya planer. Jag ska lura dom djävlarna. Jag vidtar åtgärder. Därför har jag lagt om min taktik till följande:

1. Ta med Armando som är ganska så mycket (pinsamt nog) äldre än jag.
2. Han är man.
3. Fejka giftermål eller möjligtvis förlovning.
4. Låta han sköta snacket.

Moaha!

En åtgärd att sämja dem
En åtgärd att främja dem
En åtgärd att djupt i solens Torra riken
tämja dem -
I Indiens land där skuggorna ruva

Klappångest!

Jag är aldrig ute i tid med julklappar. Med betoning på ALDRIG. Men i år har det liksom gjort lite sig självt. Man kan inte köpa dem sista veckan om det tar upp till 14 dagar att skicka dem med posten dit de ska. Alltså - börja nu!

Hm, klappar från utlandet som inte väger för mycket men som ändå är bra och gör personen som får dem glad. Just storleksproblemet gör att det hela krisar sig ännu mer. Vad ska jag till exempel ge till Farmor? Hon gillar ju att laga mat men jag tror inte att hon orkar det så mycket mer nu, tyvärr! För hon är grym. Annars hade ju kryddor varit en bra present eftersom vi är i alla kryddors förlovade land. (Jag kan faktiskt med gott samvete diskutera farmors present här eftersom hon inte äger en dator. Men er andra är jag lite mer hemlighetsfull med..)

Någon som har bra julklappstips till farmor?


Eller förresten, bra julklappstips i allmänhet? De ska vara små.

PS. Jag ber om ursäkt redan nu till mor, bror, moster anna, Pär och övriga familjemedlemmar på den sidan om släktträdet. Ni kommer INTE att få era julklappar den 24 som normalt. Anledningen är att halva den sidan släktträdet dyker upp här två veckor senare. Gör plats i era resväskor... DS.

(Jag upptäckte att man kan leka med storlekar och därför gjorde jag det i det här inlägget. Jag är så teknisk som kommer på alla möjliga finesser.)

Personlighetstest

Tack vare Ida och Niklas ramlade jag också i fällan. Mitt resultat:

Din personlighetstyp:

Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chefer, entreprenörer, domare, advokater, jurister, datakonsulter, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentanter, marknadschefer, banktjänstemän, systemanalytiker, forskare.


Kommentarer av er som känner mig..

Hemma

Så var vi hemma då, från Sri Lanka alltså. En oförglömlig resa på många sätt.

Vi inledde i Colombo som är Sri Lankas största stad. Inte mycket att hurra över dock men strandpromenaden var väldigt romantisk. Dessvärre visste vår hotellvärdinna inte var vårt hotell var placerat och vi tvingades därför gå ungefär 6 km åt fel håll. Dock fann vi två intressanta tempel, en sjö och en relativt billig sushibar på vägen. Så det var ändå lite värt det.

Kandy var en vacker liten stad. Där han vi dricka Sri Lankiskt te, se en örtträdgård, traditionell lankesisk folkdans och det mycket berömda Tooth relic temple där Buddhas tand sägs vara bevarad. (Inte hans enda men en av dem, eller vad vet jag, han kanske var tandlös?) Dessvärre såg vi inte själva tanden så det kan hända att vi blev blåsta. Drabbades förövrigt av matförgiftning efter ett par äckliga och intressanta torkade pumpor. Too bad. Spydde i tre dagar mer eller mindre men hade trevligt ändå. Synd bara att jag missade den smarriga maten..

Tog en tuk-tuk till Adam's peak som är en av Sri Lankas högsta platser. Kunde tyvärr inte klättra upp mitt i natten och titta på solnedgången eftersom jag inte ätit på tre dygn. Det var lite tråkigt men Manoj var död när han kom ner och han HADE ätit för två under tre dygn. Det var nog bra att jag avstod.

Tuk-tuk igen 9 timmar ner till Galle och Unawatuna. En tom turistresort där vi bodde i ett dubbelrum på stranden. Vit sand och turkost vatten. Helt fantastiskt. Köpte souvenirer och snorklade. Snorklingen var helt klart min höjdpunkt på resan. Manoj är inte en sån bra simmare och var trött efter 15 minuter men jag låg kvar i en och en halv timme tills båtägaren sa att nu fick jag banne mig ta mig upp. Så synd! Dock fick jag en kanonbränna som aldrig förr eftersom min Loreal UV 60 Solskydd inte var:

1. så vattentät som den utlovade
2. så vattentät som jag inbillade mig att den skulle vara

Fick solsting, svullnade upp och svimmade. Blev körd till sjukhus och fick antibiotika. Det var ju snällt av er att ge mig det. Har fortfarande lite problem att röra mig dock för svullnaden har inte lagt sig och jag är knallröd.

När vi mellanlandade i Chennai förstod jag hur stor skillnad det är mellan Sri Lanka och Indien trots att de ligger så nära varandra.

- I Sri Lanka finns det övergångsställen
- I Sri Lanka stannar bilarna på övergångsställena
- I Sri Lanka är man trevlig mot utlänningar
- I Sri Lanka stjäl ingen av en.

I eller på? Det är en ö men ett land. Jag bestämde mig för i. Nåja, i Chennai blev jag bestulen på flygplatsen. När man forslar saker in i Indien (typ brev, resväskor, whatever) så kan de ta saker av en. Min resväska var öppen och man hade helt enkelt tagit mitt resestrykjärn och mina skor. Inte ens mitt resestrykjärn förövrigt utan Kerstins. Jag ska köpa ett nytt åt dig så fort jag kommer hem men just nu är jag bara bitter eftersom det där strykjärnet verkligen varit användbart för mig..

Hursomhelst, trevlig resa och bilder kommer.

Packångest

I morgon händer det, på riktigt! Vi åker till Sri Lanka. Klockan 10 på morgonen kommer Manoj och hämtar mig i bilen. Sen åker vi till Pariharchowk och tar bussen till Mumbai. Därifrån blir det Riksha till flygplatsen och sen är det väl i princip bara att invänta planet som vanligt.

Jag har inte flygskräck och det är bra. Däremot tycker jag att flygplan är ofantligt tråkiga. Fast har jag tur har det här en sån där lite skärm där man kan kolla på disneyfilmer. Förövrigt måste vi mellanlanda vilket ju är pissigt. Dock tar själva flygresan bara 4 timmar effektiv tid.

Som vanligt har jag packångest. Jag förstår mig inte på mig själv. Hur kan man vara rädd för att man ska glömma deodoranten när man landar i en stad som har flera miljoner invånare och troligtvis lika många deodoranter att köpa? Typiskt mig.

Bildbevisen

Nu kanske ni är negativa och säger "det där kan ju vara vem som helst". Ja det kan det men det ÄR Dalai Lama och jag var där.

Dock med världens sämsta kamera eftersom min låg och vilade tryggt hemma i Aashiyana park. För vem hade trott att en "helt vanlig" helg med Armando skulle innehålla en av världens främsta andliga ledare?

Minus tvåhundrasjuttiotre komma femton grader

Såvitt vi "vet" är den absoluta nollpunkten - 273,15 grader celsius. Vid detta gradantal upphör all verksamhet, alla partiklar stannar och alla atomer fryser.

Ungefär så känns det nu. Jag har avslutat mitt arbete med båda användarhanböckerna. Nu rullar jag tummarna. "Skönt!" kan nog många tycka. Jo det var ganska skönt så där första dagen efter att jag avslutat mitt arbete helt (inklusive alla extra dokument jag låg efter med). Nu är det inte skönt längre. Man kan inte sitta på facebook hur länge som helst. Man kan inte blogga om en massa skit (ändå gör jag det nu). Dessutom tar uppgraderingen av mina byggnader i min by på Tribalwars i varje fall en timme.

Jag fördriver tiden med att:

- Plugga franska

- Plugga hindi

- Spela tetris

Låt det bli varmare snart.

Priset på frihet

Nej jag ska inte propagera för någonting, jag är inte kommunist och jag gillar inte Sovjetunionen. Jag har två kolleger som kommer från forna Sovjetstater. En från Östtyskland och en från Uzbekistan. Den senare bor jag förövrigt med. Vi i "väst" är ju väldigt överens om att Sovjetunionens fall var fantastiskt och en symbol för frihet. Det är mycket möjligt att det var och jag sympatiserar inte alls med murar och att upprätthålla gränser genom våld. Mina två kolleger är dock överens om att det var mycket bättre under Sovjetunionens tid och ingen av dem är kommunister.

Hm..

Jag pratade med Inabat om det idag. Hon kommer från Uzbekistan. Uzbekistan är idag en diktatur med lika många poliser som invånare. Väldigt få har råd med utbildning och väldigt många svälter. President Karimov upprätthåller ordningen med våld. Det är otroligt svårt att lämna Uzbekistan såvida du inte är gift eller har familj. Då är de nämligen ganska säkra på att du kommer tillbaka. Snittlönen är 50 dollar i månaden och hyran ligger på 100. Hur går det ihop? kan man undra. Tryckfrihet existerar inte ens och det går i princip inte att ratta in västerländska kanaler på radion eller tv:n.

Hon säger att hon längtar tillbaka till Sovjetunionen. De kunde inte resa utanför Sovjetunionen men inom var det fritt fram. Sovjetunionen är ju ändå ganska stort. Idag kan ingen resa överhuvudtaget för ingen har råd och ingen tar sig ut ur landet. Priserna var lägre under de rödas tid, lönerna högre, utbildningen fanns till för alla liksom sjukvården. Hon berättade att hon aldrig tänkte på att vara ett fritt land eftersom hon inte såg dem som ett fångat land. Hennes familj hade det väldigt bra. Nu svälter de.

Jag vill inte propagera för Sovjetunionen men jag kan undra över värdet av Frihet. I väst är frihet, demokrati och tryckfrihet det viktigaste som finns. Frågan är om det är viktigare än mat, skola och sjukvård och vem det egentligen var som fick det bättre efter Sovjetunionens fall..

Konsten att bygga upp ett trauma

I söndags vaknade jag med en grym smärta i örat och vidare in i hörselgången. Det ömmade kring halsen och jag kunde knappt ligga på min vänstra sida. Larmet gick;

"ÖRONINFLAMMATION!" "JÄVLAR INTE NU!" "ÖRONINFLAMMATION!" "SKITLIV!"

Som gammalt öronbarn har man haft ett antal öroninflammationer genom åren. Jag brukar drabbas av en smärre ungefär en gång per år. Särskilt när jag är förkyld. Jag jämrade mig och tyckte att livet var skit. Det här skulle ju innebära att jag inte skulle kunna bada som normalt folk på Sri Lanka. Att jag skulle få lida under min semester.

"Let me have a look" sa Armando när han förmodligen tröttnat på mitt jämmer. Jag la fram örat (eller ja, men ni förstår vad jag menar). Efter en stund utvärdering började han fnissa. Jag frågade irriterat vad det var som var så fruktansvärt roligt.

"You have three huge white and red pimples in your ear. Almost at the same place!"

Finnar. Hm. Att göra en höna av en fjäder, var det va?

Dalai Lama

Jag såg inte Bond i helgen. Efter att två källor hävdat att den inte var så himla bra så kände jag att jag lika gärna kunde vänta tills man kan hyra den i videobutiken. Däremot såg jag en annan rätt känd man. Jodå, det är sant.

Emelie Embretsen Ekmark har varit på föreläsning med Dalai Lama. The Dalai Lama.

Han pratade bara i 45 minuter och det var i en kyrka. Flera av kyrkans storheter pratade först om sin tro och hur tacksamma de var att ha Dalai Lama där. Det var rätt långtråkigt men jag antar att det måste göras. Kyrkan var förövrigt INTE buddhistisk.

Dalai Lama inledde sin föreläsning med ett skämt. Fantastiskt befriande. Hans engelska var väl inte den mest perfekta världen skådat så som retoriker får han kanske inte många poäng. Men vilken förmåga! Han inledde med att berömma indierna för många saker i deras samarbete med Tibet. Efter detta beröm var alla mycket mottagliga och diskret, diskret med fingertoppskänsla kunde han smyga in kritiserande budskap angående indiernas miljötänkande och deras agerande Kina-Tibet frågan.

Hans budskap handlade framförallt om:

Dialog - Inte krig

Prata - Inte bomba

Försoning - Inte frigörelse (i Kina-Tibet frågan)

Och jag kan förstå hans storhet men också hans utsatta position. Jag är mycket lycklig för att ha fått höra den här mannen på riktigt. Bildbevis kommer.

Supergröt!

Det här är ingen matblogg. Det är verkligen ingen matblogg men jag känner ett behov att avslöja min superfina grötkombination. Jag var inte särskilt hungrig på mat igår så därför tänkte jag att gröt kunde vara en bra lösning. Vad fanns i kylskåpet? Ingen mjölk, ingen sylt men likväl ett granatäpple som började se sig om efter sina bästa dagar. Bäst att göra något av det tänkte jag och kokade ihop gröten (glömde inte saltet och det bör inte du heller göra). Sen bankade jag skiten (kärnorna) ur granatäpplet på samma sätt som Nigella gör. Det fungerade! Jag hällde kärnorna och allt spad över gröten och ringlade lite honung över. Och det blev helt perfekt!
Kärnorna gav lite knastrigt sötsurt tuggmotstånd, honungen vägde upp med sötma och fruktsaften blev en slags exklusiv saftsoppa. No milk required, liksom.

Okej, jag vet, granatäpple är inte direkt den billigaste frukten men här råkar den kosta mindre per kilo än både äpplen, päron och apelsiner. Men om ni skulle springa på ett granatäpple någon gång så prova min gröt. För guds skull!

Efter

Nu har den alltså pallrat sig hit - nya Bond! Sisådär en vecka efter att pappa och Kerstin såg den har den premiär. Faktiskt just idag 7 November. I morgon ska jag och Armando se den. Tjoho! Hoppas han inte somnar bara, igen..

Nu väntar vi med spänning på att stuprörsjeansen och trafikreglerna ska nå Indien men jag misstänker att världen redan har gått under då.

Skadeglädje

Det finns ett ordspråk som säger att "skadeglädjen är den enda sanna glädjen". Jag är beredd att hålla med. I några veckor har Armando mobbat mig för att jag parkerade fel fastän han minsann sa att "här får du inte parkera". Då kom det några snubbar och hämtade min moppe men vi hann på dem innan de körde iväg. 200 Rs kostade det mig att muta dom för att plocka ner min moped.

I förrgår var Armando till DHL och parkerade min moped utanför som han hade lånat eftersom hans egna var på reparation. Där fick man inte heller parkera och moppen blev fraktad till polisstationen. Där spenderade Armando en timme med att övertala polisen om att det minsann var hans "frus" moped. Mutan kostade honom 500 Rs.

Numera är han väldigt tyst när det gäller mobbning.

(Här hade jag tänkt infoga en rolig bild med en stor gul skylt där det står "NO PARKING" och en massa mopeder parkerade runt om. Den är tagen av mig här i Pune utanför affären Crosswords. Den hade passat bra här såvida inte killarna på jobbet blockerat alla USB intag..)

Välkommen dunderlycka!

Välkommen dunderlycka att stanna i mitt liv - gärna för alltid även om jag vet att du känner för att flyga iväg vid till exempel tragiska händelser och mens.
Följande saker har hänt/kommer att hända/händer i mitt liv:

- Flygbiljetterna till Sri Lanka är bokade - it is happening!
- Mor och bror kommer hit på semester!
- Obama har vunnit och krossat konservatismen (förhoppningsvis)!
- Pappa ringde igår - och kom fram!
- Jag kommer att få en egen lägenhet!
- Armando bjöd på världens godaste fruktsallad igår!


Små lätta moln, ser jag på min himmel min himmel som är blåååå..

Upp till kamp McCain!

Ge mig ett O!
Ge mig ett B!
Ge mig ett A!
Ge mig ett M
Ge mig ett A igen!

Idag går USA till val. Idag bestäms många framtida konflikters utgång, idag bestäms hur oljeindustrin kan komma att se ut och framtiden för många, många, många länder kommer att avgöras.

Indierna är inte intresserade. Jag tänker, Valvaka! Heja! Nervositet! Fika! Gemenskap! De tänker, Punjabi! Curry! Släkt! Dokusåpor! McDonald's!

Ute faller vallappar, endast indierna slappar..

Okej lite nödrim. Men nu börjar det och här vet man inte ens om att det händer. Reaktionen har varit "Jaha, är det nu? Där ser man."

Själv är jag eld och lågor. Obama måste vinna. Jag säger MÅSTE däremot innebär inte det att han faktiskt KOMMER att vinna. John McCain har uttalat sig om sitt ointresse för att dra tillbaka trupperna från Irak.

Jag upprepar:
BARACK OBAMA MÅSTE VINNA.

Terrängfordon

I Indien finns det bara terrängfordon. Joho! Det är sant! Jag lovar! Vid första anblicken kan mopeder se ut som just mopeder. På samma sätt ser bilar av märkena honda, bmw, mitsubishi ut som just bilar av dessa märken. Men direkt när man sätter sig på dem och börjar köra runt lite märker man att detta minsann inte är några vanliga fordon. Här snackar vi förklädda terrängfordon i yttersta klassen. Ni vet såna där monstersaker som man får för sig kan köra över Mount Everest och som kan kastas ner i Grand Canyon och sen bara gå och gå och gå och gå...

Min TVS moppe är ett fint exempel. Den ser väldigt simpel ut. Ja den är faktiskt lite lik en vanlig vespa. Men nej, evolutionsfen han använt sitt trollspö och förvandlat min moped. Under årtionden av söndereroderade vägar, assymetriska gupp, halvfärdiga asfaltskreationer, häftiga monsunregn, jordbävningar och en ingenjörskonst i stil med en femårings har denna moped utvecklats till ett terrängfordon. Någonstans, några hundra år tillbaka, hade den en förfader i form av en vespa men detta är sedan länge svunna tider..

Underbara svindyra pizza

Jag och Manoj käkade pizza i helgen. På "Little Italy" vid Pune Central. Det var trevligt. När vi kom in i restaurangen var den sådär hyperinredd enligt västerländska mått. "Det här kommer att kosta tänkte jag". Jovars jag hade rätt...

Det gör dock inte så mycket att det kostar när man för första gången på över 2 månader får äta tunn pizza med riktig ost, riktig svamp och sjukt god tomatsås. Min väns pizza innehåll bland annat parmesanost och ruccola. Den var också fantastisk för jag smakade. Moahaha!

300 Rs. per pizza gick kalaset lös på. Manoj sa att han minsann skulle betala för hela kalaset och jag protesterade. Sen plockade han fram sitt "black card" och jag slutade protestera. Har man ett black card kan man faktiskt betala. Senare bjöd jag visserligen på dundergod glass, men ändå..

Jag tror man blir lite knäpp av att vara utomlands. För helt ärligt, hur många av er skulle köpa en pizza på Café Amore eller Järnvägspizzerian för 300 spänn?

Utslagen kapitulerar

De börjar lägga sig de jävlarna. Utslagen alltså, ingenting annat. Nu ser de mer ut som en kaskad av finnar och inte en kaskad av svullna bölder. Skönt.

Idag blir det pizza med Manoj. Vi ska diskutera Sri Lanka och vad passar bättre än pizza? Dessutom är det ett nytt ställe. Vet inte vad jag ska förvänta mig men nya restauranger är alltid skojsigt.

Gud vilket tråkigt inlägg. Bara en uppdatering av tillvaron liksom. Nä. Fy.

Sri Lanka

Ja, det är faktiskt sant. Jag har blivit medbjuden till Sri Lanka (!) på semester. Självklart måste jag betala själv men ändå. Flygbiljetterna var billiga just nu så min väldigt nyfunne vän Manoj berättade nyheten för mig och Ewa och ville att vi skulle åka i mitten av november. Eventuellt följer två personer till med från Manoj:s släkt. 10 000 Rs. för tur och returbiljetter är verkligen inte illa och dessutom är priserna där billigare än här. Jag kan knappt bärga mig! Vi ska vara borta i 7 eller 10 dagar, det är ännu inte bestämt. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att våra planer inte skrotas. I morgon ska vi diskutera saken över en bit pizza. Ungefär som på bilden ser det ut i mina fantasier också. Tjoho!

You have the right to remain jealous।

(Har ni förresten märkt att jag kommit på hur man lägger till bilder? Jag känner mig otroligt teknisk för att ha upptäckt funktionen efter sisådär 2,5 månaders bloggande...)

Custard apple

Igår inhandlade jag mig ett Custard apple på svenska heter det något så exotiskt som Annonaäpple i varje fall enligt det proffsiga onlinelexikonet Tyda.se. (Nu har jag gjort reklam också.)

Är det inte en vacker frukt? Den påminner mig aningens om kronärtskocka. Förövrigt kommer annonaträdet från familjen Annonaceae. Varje blomma bär en frukt men varje frukt i sin tur innehåller en mängd små frukter. Själv kallar jag det för kärnor. Kärnorna är svarta eller mörkbruna och ser ut som små versioner av de kärnor man kan hitta i Litchies. Runt dem finns ett vitt eller lite gråaktigt kött som inte ser alltför aptitligt ut. Det är dock fantastiskt och påminner faktiskt lite om litchie. Sött men ändå med en fräsch syrlighet. Iman tipsade mig om att den mest delikata frukten man kan hitta i Iniden är Custard apple. Jag vet inte om jag vill utnämna den till den mest delikata men helt klart topp tre. Förövrigt kostar den runt 40-50 Rs. per kg vilket innebär ungefär 7-8 kronor. Inte så pjåkigt.

Utslag

Jag har utslag på armen. De ser väldigt äckliga ut tycker jag men det beror nog mest på mängden och det faktum att de är knallröda. Egentligen ser det inte värre ut än om jag av misstag skulle ha ramlat i ett brännässelsnår. Men det har jag ju tyvärr inte.

Hur jag drabbades av dessa utslag har jag ingen aning om. Idag satt jag på kontoret och pratade i telefon med min kollega Reana och då började det klia på armen så jag kliade förstrött tillbaka. Det var inget maniskt kliande som på ett myggbett utan mer ett lojt kliande. Efter telefonsamtalet upptäckte jag att det bokstavligt talat växte fram röda prickar/bölder/myggbettsliknande saker. Och jag har ingen aning om varför. Det ser verkligen ut som om det skulle kunna vara en allergisk reaktion. Men till lunch hade jag omelett och jag har aldrig förut varit allergisk mot ägg. Efter det hade jag banan och äpple som jag köpt från gatan men inte heller det är jag allergisk mot. Min teori är att det kan ha bott ett litet kryp bland mina bananer som jag plötsligt väckt till liv och som helt enkelt bestämde sig för att bita mig när jag störde dennes husfrid. Det är nog den teori jag tror mest på. Hoppas det går över..

Diwali - Deepawali 2008

Diwali har just firats/firas av indierna. Det är den största festivalen på hela året och den kommer att pågå i ett obestämt antal veckor. Men vår lördag - tisdags ledighet är i varje fall över och därför vill jag påstå att själva huvuddelen av Diwali också är över.

Vad är då Diwali? - Diwali eller Deepavali som högtiden också kallas är "The lightning festival" alltså Ljusfestivalen men beskrivs oftast som nyår. Man kan till och med höra det på gatorna. Förutom "Happy Diwali" gastas det även en hel del "Happy new year" även från indierna själva. Jag trodde länge att nyårsgrejen var något man hittat på för att förklara för utlänningar ungefär vad det är.

Vad händer under Diwali? - Diwali är egentligen svårt att förklara - det bör upplevas. Men jag ska göra ett försök genom att lista huvuddragen i denna festival.

- Familjehögtid med mat. Diwali är en familjehögtid där släkt och familj återförenas och äter en massa mat tillsammans. Dvs. lite likt julafton hemma i Sverige. Jag har kolleger som tagit ledigt i en hel vecka för att resa långväga hem till sin familj och fira Diwali.

- Ljus och utsmyckningar. Det kallas intet för intet Ljusfestivalen. Överallt tänds levande ljus i mängder. Utanför dörrar, på balkonger, på gator, hemma, i trappuppgångar. Bokstavligt talat överallt på alla tänkbara sätt. Även de allra allra fattigaste ser till att skaffa sig ett ljus som de tänder på gatorna där de bor. Vemodigt vackert på något vis. Det dräller även av sandmålningar under Diwali. Utanför varje dörr där det bor en indier, i varje trappuppgång i ett indiskt hus och i varje indisk butik finner man en sandmålning. Dessa görs av kvinnorna och ALLA kan och ALLA är i princip konstnärer. Som om det inte vore nog gör de en ny varje dag(!). Rislampor eller speciella tyglampor är också populära under Diwali. Dessa hänger oftast på balkongarna. Hos de som har en trädgård kan man se lampdekorationer som jag tycker är mer eller mindre hysteriska. De blinkar i otakt i blått, rosa, gult, grönt, lila, turkost, orange och alla möjliga och omöjliga färger...

- Raketer och crackers. Raketer är trevliga. De lyser konstant upp himlen här, från det att solen går ner till att den går upp igen. (24 timmar om dygnet låter det ungefär som att Iron Maiden och Metallica skulle ha en gemensam konsert i ett betonggarage samtidigt som alla europas storstäder firar av sina nyårssmällare - samtidigt!). Åter till saken. Crackers är mindre trevliga. Crackers är små chinapuffs-liknande smällare som förökar sig när de smäller. Indierna har tyvärr för vana att lägga ut band av crackers på de allmänna vägarna och fyra av när bilar kör över eller ännu värre - när folk passerar gåendes. Detta är livsfarligt men det verkar de inte bry sig om. Ännu värre är det när de kastar crackers efter bilar och mopeder. Det är särskilt vanligt om man är utlänning och det hände min vän Iman igår. Smällaren small precis under hans moped och jag trodde såklart att han skulle förlora både det ena och det andra men tack och lov gick det bra. Detta är också anledningen till att de flesta utlänningar håller sig inomhus under festligheterna..

Hur firade då jag Diwali? - Igår blev jag och min kollega/vän Christhoph hembjudna till Imans lägenhet. Han och flickvännen Inabat (min rumskamrat) bjöd på rysk middag. Mycket smarrigt. Därefter kom grannen in och frågade om vi inte ville skjuta lite raketer med honom och det ville vi ju såklart. Resten av kvällen satt vi på balkongen med tända ljus och blickade ut över staden och floden och såg alla andras raketer och ljus och det var mycket vackert. Lyskvällen i Söderhamn gånger 10 000 ungefär. Vi hade även egna, röda tomtebloss som vi signalerade med lite från balkongen. Och så var Diwali över för denna gång.

Happy Diwali!

En hårdknogad kvinna

Jag tror att jag så sakteliga börjar få valkar på knogarna. Visseligen väldigt väldigt små men ändå klart hårdare hud än någon annanstans. Detta beror inte på något annat än att vi på karaten ska göra armhävningar på knogarna på ett betonggolv. Jag kan meddela att det är ganska smärtsamt men att det tar sig (som mordbrännaren sa för alla ordvitsares skull).

Dock förekommer viss diskriminering. Jag tränar just nu mest med två killar som började veckan innan mig. Vi är alla tre nybörjare. Dessa båda kommer om troligtvis en månad eller så få börja slå på träplankor med knogarna. Det är lite coolt eftersom det är lite Beatrix Kiddo - Kill Bill 2 - över det hela. Men får jag det? Nej det passar sig inte för kvinnor. Fast egentligen ska jag inte göra armhävningar på knogarna heller men det gör jag ändå, så det så!

Har hört att mina fingrar är rätt lika min fars. Om mina valkar växer till sig till en storlek på mer än en halv milimeter så kommer de vara ännu mer lika. Han är nämligen golvläggare och har enorma valkar på sina knogar eftersom han hela dagarna kryper på knäna och stöder sig på knogarna. Kanske borde jag köra plankgrejen med honom när jag kommer hem, för skojs skull...

Drömmar, fantasier, orgier

Vissa personer drömmer om att bli rika. Andra fantiserar om att ha ett eget harem. Vissas tankar upptas helt av att resa jorden runt medan andra drömmer om den där fina bilen dom såg i den fina affären men som tyvärr är lite för dyr..

Jag drömmer om tvättmaskiner och ugnar. Jo, det är sant. Drömmer är egentligen fel ord. I mitt huvud spelar jag upp små närmast liknande orgier där jag tvättar i maskin flera gånger i veckan och dessutom kan baka egna scones eller varför inte muffins..? Men vad är väl en tvättmaskin i duschen... ? *Suckar*..

... Snart sanning! (förhoppningsvis).

Den 22 November flyttar jag till en egen (väldigt liten) lägenhet i Old Sangvi. Inte världens bästa område men lägenheten är fräsch och nyrenoverad och har tidigare ägts av en kollega. Hyran är bara 4 000 och depositionen är bara 20 000. Det finns ingen agentsavgift! Det innebär att jag kommer ha råd att köpa mig en begagnad tvättmaskin och en ny ugn. Ugnar är snorbilliga här faktiskt fast jag vet inte till vilken kvalitet.

Åh jag längtar så mycket! Jag vet inte riktigt hur jag ska fira men kanske med ett litet Afternoon tea party med nybakade scones? Förslag på firanden välkomnas.

Underskattning av befolkning

I Indien finns det ett märke på alla produkter som är producerade i Indien. Det är en grön fyrkant med en liten grön prick i. Lite som "Nyckelhålet" fast den indikerar inte att varan är nyttig utan att varan inte innehåller något kött dvs är vegetarisk (inte vegansk för märkningen finns på smör). Det är ju bra i ett land där halva befolkningen är vegetarianer.

Men att sätta ett "Vegetariskt märke" på tandkräm, toalettpapper, hårschampo, glasögon etc. är inte det att underskatta befolkningens egna förmåga till sunt förnuft lite?

Ett triangeldrama

Starring:

Emelie - Huvudpersonen och skribenten av detta inlägg.
Armando - Huvudpersonens pojkvän.
Kackerlackan - En stackare som råkade få en biroll.

Plats:

Duschen - Armandos lägenhet - Kondhwa - Pune - India.

Jag stod i duschen i helgen hemma hos Armando och hans vänner (de är fem killar som delar på en stor lägenhet). Länge duschade jag eftersom han har varmvatten - en sådan lyx. Sedan fick jag sällskap i duschen oturligt nog inte av Armando, Brad Pitt eller någon annan trevlig figur utan av en stor kackerlacka. Jag var inte så rädd men ville inte ha den krypandes uppför mitt ben. Dessutom gillar dom vatten..

"Armando!" "Armando!" började jag gorma.
Ett huvud sticks in.
"Yes?".
"Det är en kackerlacka i min dusch kan du ta bort den?"
"Nej."
"Varför inte?"
"Den bor här, den har sin familj bakom dom där hinkarna."

Okej, då förstår jag precis. Tack för det enorma stödet och tack för att du är en sådan djurvän. Låt oss dock hoppas att det var Alfahannen som var ute på vift och inte späda fröken Kackerlacka eftersom krypet var ca 3 cm långt. Minst.

Jag och kackerlackan har dock gjort en deal. När jag är på toan är han och familjen i hemmet. När jag inte är på toan är det fritt fram att åka rutschkana i duschen. Hittills har vi hållit oss till pakten men bryter han den kommer jag att förvisa honom från lägenheten och säga upp kontraktet!

Stenen har fått en förklaring

Vi har en stor sten i vårt badrum. Eller "tvättrum". Rummet med dusch och där vi tvättar. En stor grå supertung sten mitt på golvet. "Hej Sten!" kan man tänka då. Eller så kan man tänka "Vad gör en sten i mitt tvättrum?". Det senare har jag alltid tänkt. Nu vet jag.

Indierna slungar sina kläder mot stenen när de tvättar.

En liten serietecknad lampa tändes i mitt huvud. Jag är dock lite bitter över att sten ingår i lägenheten men inte kylskåp..

Skulle är inte mitt favoritord

Igår skulle jag ha varit på bröllop om det inte hade varit för att bröllopet var i en annan stad. Dock i samma delstat. Jag och Ina tyckte att adressen var väldigt mystisk och ingen av oss kände igen den men så tänkte vi - stor stad = många adresser - och frågade Rie. Det var i en annan stad tillräckligt långt bort för att vi inte tyckte att det skulle vara värt det. Typiskt.

I helgen skulle jag ha tittat på en lägenhet i Koreagon Park om ägaren dykt upp någon gång vill säga. Nu är tisdag bestämt men idag ska jag kolla på en kollegas lägenhet som är jättebillig och utan agentsavgift. Den kan vara fin och dessutom är den bra ekonomiskt. Vi får se.

Jag hoppas att det inte blir några fler skullen nu på ett tag för jag är lite lätt trött på dem.

Jingle bells eller White christmas?

Alla bilar här har ett backljud. Ett högljutt pipande som drar igång så fort föraren lägger i backen. Det är ju bra i och för sig eftersom det enda indierna respekterar är högljudda tutanden och pipanden i trafiken. Mindre bra är valet av melodi. Jag personligen skulle ha satsat på ett entonigt, enträget pipande som är rätt standard och varken säger bu eller bä förutom då möjligtvis "Jag backar!". Indierna väljer 99 gånger av 100 någon av dessa melodier (alternativt allihopa samtidigt):

- Jingle bells
- Merry Christmas
- White Christmas


Jag kan tala om att det faktiskt är fruktansvärt att vakna till en uppspeedad version av Jingle bells klockan 7 på morgonen en lördag. En lördag i oktober..

Djungel

Nej jag tänker inte skriva mer om djur nu. Detta inlägg handlar om lägenhetsdjungeln. Jag har börjat leta efter en lägenhet igen nu när jag skaffat mig ett socialt liv och börjar bli småtrött på att alltid, alltid ha folk inpå mig som dessutom har lite olika syn på livskvalitét jämfört med mig. Vi har en tyst mat-hus-inredningskonflikt hemma just nu kan man säga.

Hursomhelst, det är ett helvete att leta lägenhet. Jag har i min enfaldighet kommit på att jag skulle vilja bo i Koreagon park. Ett ganska ungdomligt område, väldigt mycket utlänningar, många restauranger och affärer samt mitt favoritkafé! Detta är tyvärr ett dyrt område men min lön räcker mer än väl så jag känner att jag vill unna mig helt enkelt. Men det är svårt. Dels är det svårt att hitta en etta överhuvudtaget. Sen blir det lite svårare när man vill att den ska vara fullt möblerad dvs innehålla kyl, frys, spis, säng, soffa. Basic stuff alltså. Dessutom har indierna en förmåga att lägga på avgifter, detta är vad man måste betala:

Hyra: Okej, ganska självklart och tyvärr ganska dyrt i Koreagon Park.
Agentsavgift: En avgift man betalar för att agenten skrivit på ett kontrakt att det är jag som hyr lägenheten. En dum avgift som inte behövs men det är det dom tjänar pengar på - dom djävlarna. Vanligtvis omkring 1.5 månaders hyra. Dock en engångsavgift.
Deposition: Måste betalas även om lägenheten är omöblerad. Kommer att användas om man har sönder något. Kan även spenderas av agenten på något onödigt till lägenheten bara för att de är ovilliga att lämna tillbaka pengarna. För en etta ligger denna avgift vanligtvis på 30- 40 000, pengar det är meningen att man ska få tillbaka.

Men fan vad det är svårt att hitta lägenhet!

Victory is upon me!

Ja det är sant. Jag är FÄRDIG. Alltså KLAR. Verkligen, INGA återstående filer att översätta. (Ska visserligen gå igenom dem i ett annat program men ändå.)

806 filer senare kom hon ut ur tunneln levande och kände för att ställa upp i en sångtävling mot Whitney Houston..

..dessutom har hon köpt en moppe!

Bröllop!

Jag har blivit inbjuden till bröllop. Det är inget att vara mallig över i och för sig eftersom alla andra på företaget också blivit inbjudna. Samt ett antal hundra personer till. På indiska bröllop har man MINST 1000 gäster och för att inte skämmas allt för mycket bör det vara ungefär 1500 där i varje fall. De varar en vecka men vi ska gå på söndag då vi är officiellt inbjudna, jag och Inabat. Tjoho!

Jag tror att det kommer att bli fantastiskt och med en massa mat. Ja, jag ska frossa, frossa, frossa! Det får man göra har jag hört. Sen kom ångesten, hur ska jag klä mig? Har funderat på att köpa en Punjabi, en dräkt för kvinnor som inte är gifta. De är fina och traditionella. Tänkte mest köpa den som souvenir men tror att jag ska slå till nu faktiskt. Inga av mina västerländska kläder passar riktigt. Jag skulle vilja ha klänning och vara fin eftersom det ändå är bröllop.

Klädkod: Bär inte svart. Ha gärna glada ljusa färger som rosa, grönt, gult. Bruden kommer att vara röd men det är ändå fritt fram att bära rött. Hm.

Klädkoden eliminerar mina klänningar i princip. Den lilla svarta går ju bort samt den med ögon på. Den svart-vit-randiga likaså. Den turkosa är på tok för urringad. Funderade på den gröna men kom sedan på att den är skogsmurrigt mossgrön med beiga och rostiga inslag. Glatt var det ja. Jag tror att det får lov att bli ett införskaffande av Punjabi snart.

Karate

Hai-ya!

Jo, det är sant. Min kropp håller på att förfalla och jag måste göra något åt det. Karate är ett bra alternativ även om jag inte tycker det är lika roligt som att fjanta efter en liten vit boll. Tyvärr är det törrt med små vita bollar här. Det är faktiskt törrt med de flesta bollsporter förutom cricket då. Därav karate.

Idag var jag på min "testlektion". Det var rätt jobbigt, jag är så fruktansvärt osmidig. Dessutom hittade jag muskler jag inte visste om att jag hade. Aj. Och sen hittade jag en del stela som jag visste om att jag hade men inte hade en aning om att de var i detta skick. Nåja, jag ska bestämma mig snart huruvida jag ska börja nu eller i November. Man betalar nämligen månadsavgiften från den första varje månad..
Hur som helst kan det ändå vara värt det, jag får ju trots allt "njuta" av 15 dagar karate. Dessutom är det inte skitdyrt.

Hai-ya!

PS. Råkade fisa under uppvärmningen så att det hördes. Det var lite pinsamt men jag behåller min värdighet (inte).

DS.