Respekt är relativt

Idag och i morgon hade vi/ska vi ha introduktionsdelar för nyanlända. Allmän information om företaget och alla dess delar.

Dagens session inleddes med att tre personer kom för sent, föredragshållaren drog över 2 timmar (vilket inte hör till ovanligheterna) och mobiltelefoner ringde var och varannan halvtimme. Folk svarade och jag kände hur irritationen växte sig till en nästa orubblig mur av taggtråd gentemot mina medarbetare.

Så slog det mig. Respekt är en värderingsfråga. Vad är respekt och hur visar man varandra respekt? Det beror alldeles på vad som är viktigt för personen och i kulturen. Som jag nämnt någon gång tidigare är tid inte något som spelar så stor roll här.

Idag hade vi en livlig diskussion om hundar på jobbet. Jag, Christhoph, Sachin och Armando diskuterade kapning av svansar och öron, särskilt på dobermanns. Jag var den enda som tyckte att det var grymt. De andra var av den åsikten att en svans på en dobermann är ful, att den ändå inte används till något annat än att visa oss vad hunden vill och att det inte gör ont på dem om man kapar den när hunden är valp.

För mig som svensk med svenska värderingar var detta ofattbart. Lika ofattbart var det för dem när jag berättade att Sverige har en lag som förbjuder detta.

Respekt är relativt.

Jag och kackerlackan

Jag har nog ett ganska udda förhållande till djur. En gång lovade jag mig själv att man ska visa alla djur respekt men inte tycka att de är äckliga. De är ju naturliga och alla har en viss funktion. Det finns heller ingen som helst anledning att vara rädd för djur som inte är farliga.

I helgen hade jag mitt första möte med en livs levande kackerlacka. I dagsljus är de rätt coola. Den här kröp under en väns gasspis medan spisen var på dvs. lågan brann. Man skulle nog kunna säga att kackerlackan är en fakir i miniformat. Dessutom är den en sjuhelsikes överlevare. Om en kackerlacka av misstag halshuggs dör den inte av blodförlust eller det faktum att hjärnan faktiskt ramlat av. Nej, den dör av svält på grund av att den utan huvud inte har någonstans att stoppa maten. Otur för den. Ganska coola djur får man ändå lov att säga. De flesta insekter har en fantastisk konstruktion som jag är impad av.

Hursomhelst så sa Ina att hon hörde en stor kackerlacka i natt. Så vi tände lampan för att leta reda på rackaren och släppa ut den. Vi funderade på fritt fall ned från balkongen. Tyvärr hittade vi den inte och det var lite synd. Kackerlackor är rätt coola men jag vill inte ha en i håret när jag sover. Jag skulle känna mig så underlägsen när jag inte kan se den och helt plötsligt vaknar upp med den i ansiktet. Så jag låg och tryckte och spände mig i ungefär en timme. Sen tyckte jag att jag var korkad, kröp ut från täcket och somnade. Troligtvis med kackerlackan snusandes bredvid mig. Jag hoppas att även den sov gott.

Nu är förövrigt monsunen över. Hädanefter väntar torka, hetta och insekter fram tills juni. Fler nätter när jag delar kudde med en kackerlacka måhända?

Fattigdom

Ja, jag måste också skriva något om fattigdomen även om det tar emot. Som svar på era frågor:
- Ja, den finns.
- Ja, den är synlig.
- Nej, det är inte så illa som jag trodde.
- Men ja, det döljs.

Indien består av, som jag i ett tidigare inlägg nämnde, rika och fattiga människor. Fattiga människor som bor på gatan, i skjul eller utan skjul. Kvinnor som bor i saris eller som bor i de små utrymmena under affärens galler, för att skydda sig mot regn. Det är framförallt kvinnor och barn. Barn. Barn. Barn.

Jag ger inga pengar till någon tiggare, inte ens till barn. Det finns två anledningar till detta:
- De är för många för att ge till alla.
- Jag vet inte om de kommer att göra det jag vill med pengarna dvs köpa mat, söka jobb, skaffa sig ett tak..

Men det tar emot när barn gråter, för det gör de. Barn med svullna magar. Vi pratar inte bara tolvåriga barn med sina småsyskon eller femtonåriga tonåringar. Framförallt handlar det om barn i tre- till femårsåldern som gråter, har svullna magar och ingen vuxen inom synhåll. Jag tror att det är fruktansvärt för alla att se på. Alla som vet att de själva är i en bättre sits.

I länder som dessa handlar det inte om att försöka göra de rika rikare, ta över världen med de redan utbildade eller skapa arbetsimperium för 0.3% av befolkningen. Tyvärr tillhör politikerna dessa 0.3%..

Och jag kan inte hjälpa att jag tänker att vad spelar det egentligen för roll om vi åker på semester till teneriffa eller kreta? Samsung eller LG? Borde vi kanske köpa en ny tvättmaskin? Den andra är tre år gammal..

Samtidigt tänker jag att alla människor handlar efter sina förutsättningar. Däremot är det tragiskt att förutsättningarna för mig är valet mellan teneriffa eller kreta och förutsättningen för dem är tigga till sig pengar eller dö.

"Turister.."

Idag stod jag som vanligt när jag tvättar på balkongräcket för att hänga upp mina blöta och nytvättade kläder. Smidigt nog har vår balkong nämligen hänglinor för tvätt. Osmidigt nog hänger de i taket och dessutom äger vi ännu inte någon stol. Alltså står jag på balkongräcket som praktiskt nog är ungefär 40 cm brett och tillverkat i massiv betong.

I morse hände dock något ovanligt. En granne mitt emot stack ut huvudet genom fönstret och ropade på bruten engelska:

"Hello! Hello! Hey! You!"

Jag snurrade runt för jag förstod att den här tiden på dygnet (07.30) är det mig och ingen annan de ropar på. Indierna sover vanligtvis till klockan 9 på vardagar. Det tog sin lilla stund innan jag förvirrat hittade huvudet i fönstret. Det tillhörde en ung kvinna.

"Climb down from there you can fall down!" sa hon och skrattade. Skrattet var menat som hjärtligt men jag kunde höra den nervösa undertonen. Dessutom såg jag i hennes ögon "Korkade, korkade, korkade utlänningar." Jag misstänkte att hon även någon minut tidigare plockat fram kameran när jag stod med ryggen till för att ta en bild på denna ovanliga företeelse. Den knäppa turisten som använder balkongräcket två våningar upp som stol.

Jag sa till henne:
"It's allright! I do this often and anyway I am done."
Hon skakade misströstande på huvudet, turister turister..

Lagen om allts jävlighet

Här i Indien har dom problem med vatten och el. Det är inte det att det inte räcker till åt alla utan det är bara det att det är lite fel i konstruktionen. Detta artar sig på så sätt att minst en gång per dag (oftast två eller tre) stängs allt vatten av. Lyckligtvis har vi en egen tank hemma så ur en kran kommer det alltid vatten oavsett. Ibland stängs dock även elen av men inte lika ofta, kanske en gång i veckan. Tyvärr har vi ingen privat generator..

När händer då detta? Inte när man sover, inte när man är på jobbet och inte när man är ute och shoppar.

Det händer:
- När man har jättebråttom till en fest och måste duscha.
- När man ska laga mat.
- När någon kommer på besök.
- När man ska sminka sig alternativt måla naglarna.
- När man ska tvätta.

Lagen om allts jävlighet var det ja. Det finns till och med en engelsk motsvarighet som jag tyvärr inte minns.

Monsun

Det är monsun här i slutet på juli till och med september. Det innebär att det regnar åtminstone en gång varje dag och ibland i dagar i sträck. Men det var innan jag kom. Jag anlände i slutet på augusti vilket innebär att jag bara upplevt tim-regn och något enstaka dygnsregn. Inget vecko-regn..

Positiva saker med flödet:

+ Allt är grönt och tropiskt.

Negativa saker med flödet:

- Det finns inga vattenpölar, det är floder.

- Luften är konstant fuktig dvs. man svettas mycket och tvättade kläder torkar ALDRIG.

- Dina skor är alltid blöta.

- Det är inte bekvämt att åka moped/motorcykel vilket är det vanliga färdmedlet.

Nu är det hursomhelst så att monsunens slutdatum är planerat till den kommande helgen. Men det är med den saken som med allt annat:

"Don't count on it."

WANTED: Brud eller brudgum

Jag lusläste annonserna i en väns tidning i helgen. (Jag letar nämligen efter en egen lägenhet. Börjar bli alltför trött på att hela tiden ha folk tätt inpå mig, dessutom räcker min lön.) Nåja, där fanns även den indiska versionen på kontaktannonser.

Wanted: Bride
Wanted: Groom

Här snackar vi inte några dejter, strandpromenader eller röda rosor. Pang på rödbetan bara. Varför hålla på med en massa krusiduller när man helt enkelt kan gifta sig? Jag övervägde en stund att svara på annonsen för att slippa allt dejtingstrul men ångrade mig i sista sekunden. Jag insåg att mina kvaliteter inte var något att komma med.

Jag har ingen hög inkomst.
Kommer inte från en familj med indiskt namn.
Härstammar inte från en särskild del av Indien.
Praktiserar inte någon form av Hinduism eller Buddhism.

Jäkla skit!

Hindi

Jag ska lära mig Hindi. Eller ska och ska, jag ska försöka lära mig Hindi. Det lär inte direkt vara som att lära sig tyska med tanke på att de har ett helt annat skrifstystem. Jag kan skatta mig lycklig att de åtminstone läser från "rätt" håll.

Ikväll ska jag träffa min (förhoppningsvis) nya Hindilärare Sudharma. Hon är lärare i vanliga fall, jag tror för småskolan. Hennes engelska är väl inte den mest perfekta men det är ju inte det jag är där för att lära mig. Jag ringde till henne igår och hon verkade trevlig. Ikväll ska vi diskutera hur ofta och priset. Får försöka stå på mig lite i prisförhandlingarna..

Först letade jag lärare på en hemsida men det var helt meningslöst. Antingen lärde dom bara ut till män eller så var de svindyra. Min kollega Ewa har dock en relativt billig och bra privatlärare i Hindi. Hennes lärare tipsade mig om denna lärare som faktiskt aldrig förut har lärt någon Hindi(!). Men hon är ju utbildad lärare så det ska nog gå bra. Tur att man har så belevade och trevliga kolleger..

.. jag är lite nervös.

Det mångkulturella köket Aashiyana Kitchen

Hemma i Aashiyana Park, lägenhet nummer 9, där lagas det numera mångkulturellt ska ni veta. I lägenheten bor en svenska, en uzbekiska och en iranska. Detta resulterar i iranska, svenska och uzbekiska rätter Indian-style med varierande ingredienser. Emellanåt försöker vi även laga inidiskt något som emellertid för det mesta misslyckas.

Igår åt vi en grönsaksröra med ris skapad av Ronak (iranska). Rätten kallas:
Vegetables (på bruten engelska) och är mycket smarrig. Med och av Ronak.

Ikväll blir det Borsch (har ingen aning om hur det stavas så jag stavar det som det låter). Det är en rysk rätt med rödbetor. Det visste jag redan innan men jag har nog aldrig smakat den så just nu är jag mycket exalterad.

Inabat har köpt hennafärg. I indien används hennafärg för att måla i händerna. Enormt vackra mönster i den ena eller i båda händerna. Antingen ska våran granne få göra det på oss eller så ska en kurskamrat till Ina få göra det. ALLA indiska kvinnor är experter. De lär sig det från barnsben och kan till och med göra det på sig själva, i båda händerna. Det innebär att de är lika bra med vänster som med höger.
De slutar aldrig att förvåna mig..

Förhoppningsvis kommer bilder på det framtida mästerverket.

Att vara "utlänning"

Min granne på kontoret, Christhoph tysk översättare, sa häromdagen:
"Foreigners are second class."
Visserligen är Christhoph bitter över allt med indien men jag var ändå beredd att säga:
"Foreigners don't have a class."

Det är faktiskt sant. Ett praktexempel på detta är mataffären eller de små hålen i väggen där man kan handla diverse förbrukningsvaror. I hålen i väggen finns det inget direkt kösystem utan man bildar sitt eget. Där är det fritt fram för försäljaren att ignorera utlänningar tills det behagar honom/henne att betjäna dem. I de större mataffärerna där det finns ett utpräglat kösystem är det socialt accepterat bland indier att helt enkelt gå före utlänningar i kön. Särskilt sådana utlänningar som inte är asiater.

Att förhandla när man är utlänning går men inte med samma framgång som om man är indier. I början var jag rätt mesig men nu är jag stenhård i förhandlingarna med exempelvis Riksha-chaffisarna. Det kan dels ha att göra med att jag numera vet de skäliga priserna men också för att jag har insett att som utlänning måste man slå sig fram. Inte med brutalitet utan vänlighet. Man måste vara vänlig och tillmötesgående men ändå mycket mycket bestämd med vad man vill. Annars sätter sig indierna helt enkelt lite tyngre på en än de annars skulle göra.

Försöker dock ta tag i förhandlingssaken på ett ytterligare sätt. Har börjat leta efter en privatlärare i Hindi och det verkar inte helt omöjligt. Snart kan jag kanske diskutera högljutt med dem på Hindi, vem vet?

Ketchupeffekten

Indien är ketchupeffekten personifierad. Det är sant. När man behöver någonting så händer först inget, sen inget, och sen lite mer inget och sen ALLT! Jag har tjatat om lägenhetsavtal, bankkonto, papper från Police Commission och ett finansformulär i veckor nu.

Helt plötsligt händer allt - inom tre dagar. Dessutom dök mitt VISA-kort från Sverige upp samma dag som jag fick mitt indiska bankkort. Roligt sammanträffande?

Den ende som aldrig riktigt kommer till det där "ALLT" är Mr Sumeet. Mr Sumeet är mannen som fått ansvaret att aktivera mitt ID-kort. Ett kort med mitt foto, personuppgifter (blodgrupp!), företag etc. etc. för att försäkra sig om att de släpper in en på området. Denna uppgift lades på Mr Sumeet förra tisdagen, dvs en vecka och en dag sen. Han lovade mig att aktivera det tills i fredags. I fredags lovade han att aktivera det tills på måndag. I måndags lovade han att aktivera det tills igår, och idag lovade han mig att det skulle vara aktiverat tills ikväll. Inget ID-kort..
.. man skulle kunna säga att jag och Mr Sumeet har vissa problem med personkemin.

Förövrigt höll jag på att gifta bort mig själv. Jag tänkte köpa en Sari som souvenir. Den får man tydligen bara ha om man är gift. Om jag bär en sari kommer alla myndigheter att fråga efter min man innan de ger mig någonting som helst. Nej, tacka vetja Punjabis (dräkter) för ogifta kvinnor..

Djungel-Pune

I indien finns många exotiska djur som vi hemma i Sverige bara kan drömma om. Men att de finns mitt i storstan hade jag ingen aning om.

Djur jag lokaliserat i Pune:

Kor - Okej, kanske inte så oväntat.
Bufflar - Visserligen en typ av ko men ändå.
Apor - Japp, flera stycken mitt uppe i allt.
Åsnor - En miljon som alltid är i vägen. De får man köra över.
Ödla - I min dusch..
Hundar - Herrelösa hundar. På vår gata bor det minst 20 stycken.
En katt - Var är alla katter?
Tropiska fåglar - Som gillar att drilla sina sånger vid alla tidpunkter utom dom lämpliga.
Getter - De används mer eller mindre som husdjur.

Man skulle kunna säga att jag bor i en djungel-stad. Jag kanske inte borde vara förvånad men det är jag ändå. Det känns så malplacerat på något vis. Det ska inte stå bufflar mitt på vägen och glo aggressivt. Det ska inte simma runt ödlor utan svans i duschen.

När jag först kom hit trodde jag inte att jag hade något varmvatten i duschen. Jag skruvade och skruvade på den röda skruven. Då sa en kollega till mig att jag borde skruva på den andra. Jag svarade "Men det är ju den röda, det är ju rätt!". Då gav han mig ett användbart uttryck för djuren som kan dyka upp i Punes stadsdjungel:

"Don't count on it."

Mat

Maten här är i allmänhet bra men jäkligt kryddig. Förutom indisk mat så finns det en hel del kinesiska, thailändska och iranska restauranger. De har även en förkärlek för snabbmatsrestauranger som McDonald's och KFC. För indier (och andra asiater) anses det vara bra och lyxig mat. Min rumskamrat Ina exempelvis, älskar McDonald's.

Här i indien är man Non-veg (köttätare), Veg (vegetarian) eller Pure veg. Pure veg är en avancerad version av vegan. De äter inte kött, ägg, mjölk eller andra animaliska produkter. De äter heller inte sådant som luktar likadant som kött. Exempel på sådana saker är förvånansvärt nog vitlök och alla andra sorters lök särskilt purjolök. Det finns även fler exempel men de kan jag inte. Hursomhelst så informeras det om vilken typ av restaurang det är. Alla restauranger skriver ALLTID ut på skylten ovanför om det finns Non-veg, Veg eller Pure veg-mat eller om allt finns att köpa.

Om man ska beställa mat i Indien bör man kunna lite terminologi för att inte råka ut för dynamit. Om man frågar "Är det kryddigt?" kan man få många olika svar. Nedan följer en lista på vanliga svar och dess innebörd.

Not spicy - Lite kryddigt, någonstans runt medium-nivån på våra tacosåser.
Just a little spicy - Då har du hamnat över hot-nivån på våra tacosåser.
Medium spicy - Om man äter mycket kan man känna det i dagar efter på läpparna. Det är som ett rejält munsår. (Tro mig, jag har provat).
Spicy - Dynamit
A lot spicy - Man kan dö av att titta på det.

Med denna ordlista kommer ni långt när ni ska beställa mat i indien. Två maträtter som är kanongoda och ligger någonstans mellan Not spicy och Just a little spicy är Cheese Masala Dosa och Paneer. Paneer är kryddigare än den föregående.

Cheese Masala Dosa - Ett stort bröd som friterats i ost. Inuti finns en slags gömma av en kryddig grönsaksröra. Man doppar även brödet i en lite kryddig kokos-chutney som är underbar. Denna rätt är vegetarisk men finns även med kyckling, tror jag.

Paneer - Små "kuddar" som tillagas på olika sätt. Jag brukar äta Manchurian paneer som är paneer i en brun kryddig sås med stekt vitkål och morötter och andra blandade grönsaker och lökar. Kanongod vegetarisk rätt som är vegetarisk i alla former.

Nu vet ni lite mer om vad jag äter. Hejdå!

Om acklimatisering

I min, Inas och Ronaks lägenhet finns inget varmvatten. Det fanns varmvatten strax innan jag flyttade in men varmvattenberedaren gick sönder. Det har varit folk där och försökt laga den tre gånger men den funkar fortfarande inte. Snart ska vi ringa och skälla på ägaren till lägenheten och säga åt honom att han får ta dit en ny. Jag antar att det där.. "skällandet" blir mitt ansvar.

Hursomhelst, Ina duschar på jobbet men jag duschar i kallvatten. Första veckan tyckte jag att det var helt underbart. Jag svettades jämt och det var enkom skönt att duscha kallt. Jag skulle ha kunnat tillbringa dagar i den duschen. Numera infinner sig en viss obehagskänsla varje gång jag ska pallra mig in i duschen. Det känns bara hemskt! Ibland kan det till och med hända att jag fryser på kvällarna och då är det ändå runt 25 grader varmt. På dagarna är det väl ungefär 30 och då tycker jag att det är rätt skönt. För bara en vecka sen hade jag dött i värmen.

Människan är ett konstigt djur.

Heja svensk alkohollag!

Jag har just gjort en chockerande upptäckt som fått mig övertygad om att det här med indiska lokalbussar inte är någonting för mig. Busschaufförer i Indien får dricka alkohol när de kör buss. De får dessutom dricka HUR MYCKET DE VILL, och det gör de, helt öppet dessutom. Vad är då anledningen till detta? Jo, det finns faktiskt en anledning:
Busschaufförer har enligt lag (!) en kvot av personer som de får köra ihjäl utan att de kan bli åtalade. Och ja, det är sant. Varje busschaufför har ett bestämt antal människor de får döda i trafiken. Så länge de håller sig inom kvoten är det, som det heter, inte deras fel och ingenting kan hända. De kan inte ens få böter eller sitt körkort indraget. Jag tror att kvoten är samma för alla busschaufförer men jag ska inte säga säkert.

ALDRIG buss!

En rolig anekdot som inte har med saken att göra är att indierna håller på med ett slags nackrullande. De rullar nacken åt ena sidan och hakan åt den andra. Detta gör de i tid och otid och jag har funderat på varför. Häromdagen berättade Ina för mig att det är deras sätt att nicka på. Jag trodde, naivt nog, att den klassiska nickningen och skakningen på huvudet var lika överallt. Mycket dumt tänkt. Men nu när jag lärt mig det löser det många av mina tidigare mysterier. Hursomhelst...
.. det ser fruktansvärt roligt ut.

Police Commission

I Indien måste man registrera sig om man är utlänning så att alla olika myndigheter vet vem man är och var man håller hus. Detta bör göras inom 14 dagar från det att man passerade den Indiska gränsen för efter 14 dagar får man betala en stor summa pengar. Registreringen ska göras vare sig man är student, turist eller anställd. Detta var vad jag skulle göra idag.

Hela kontoret har varit involverad i att hitta alla papper som ska med åt mig. Indien samlar på papper. Om man ska ha ett simkort till mobilen vill de ha fotokopior, lägenhetsavtalskopior, pass och visa-kopior. Nåväl, detta är listan över alla papper man behöver för registrering hos Police Commission:

- 4 fotografier i passtorlek
- Kontrakt från företaget om man är anställd
- Lägenhetsavtalet
- Kopia på visa
- Kopia på pass
- Adressbevis från företaget
- Brev från företaget
- Ifylld A-form
- Ifylld C-form

Jag hade alla dessa saker ändå hade jag blivit varnad.
"De kanske kräver pengar av dig fast du är i tid, de snåla jävlarna."
"De kan vägra att registrera dig idag på grund av någon dum anledning."
"Det kommer vara proppfullt där en timme innan dom öppnar. Har du otur hinner de inte ens med dig."
"Du måste själv göra kopior av A-pappret som de ger dig. Ibland finns det ingen kopieringsmaskin och ibland kostar det jättemycket."

ALLA hade dåliga erfarenheter från Police Commission. När vi kom dit var det tomt och tyst och fläktarna var på. En kontorsarbetare kom 4 minuter efter. Vi satte oss ner och jag gav honom alla papprena. Han gav mig A-pappret att fylla i. Vi fick låna kopieringsapparat på ett college mitt emot - gratis! Han gjorde i ordning min mapp och mina registreringspapper är färdiga att hämta ut om exakt en vecka.

Ingen kö. Inga avgifter. Ingen sur kontorsarbetare. Ingen tidsbrist och inget annat tjafs.

Jag antar att det är min tur att ha tur! :)

Prislista

För alla er intresserade och ointresserade kommer här en prislista över vad saker och ting kostar i Pune. Prislistan är i SEK:

Lunch på jobbet: 3,50
Äta ute på restaurang: 15-30
Dricka på restaurang: 3.50
Riksha (taxi) per km: 2 (Dock är det så att om man åker på taxameter och inte vet vägen så kör chaufförerna i cirklar. Om man betalar i förväg så lägger de på pengar på priset.)
Ny soffa: 5500
Ny laptop: 7000
Lånekort på biblioteket: 180
Toalettpapper 4-pack: 15 kronor
Min del av hyran till lägenheten: 340

Nu vet ni ungefär hur mitt liv ser ut, i varje fall prismässigt.

"Clubbing"

Igår var jag och Armando, en kollega, ute och drack kaffe på ett café och sen avslutade vi med en dundrande glass. Det finns faktiskt inga caféer som de indiska. De är helt fantastiska på att göra kaffe. De har en miljon olika sorter och kombinationer, både kalla och varma, starka och svaga, med glass/utan glass, choklad, apelsin, alkohol, frukt - you name it! Dessutom är det billigt. Igår betalade jag hela 10 kronor för en Mocha Tease. Det var kaffe med chokladsås i botten, varm mjölk och toppad med grädde och riven choklad. Den var fantastisk.

Efter det gick jag och Armando "out for clubbing" vilket var en upplevelse i sig. Klockan var omkring 22.00 och vi var tvungen att åka till utkanten av stan till ett disco som träffande nog hette "Caviar". Anledningen till att man är tvungen att åka en liten bit utanför centrum är att annars stänger säkerhetsvakterna klubbarna klockan halv 11-11, något som för mig lät ganska absurt. Då är det tydligen läggdags. Hursomhelst var i varje fall Caviar öppen till klockan 3. Inträdet var väldigt billigt och likaså ölen. Billig och god med låg alkoholhalt vilket passar mig alldeles utmärkt. Det intressanta med klubben var att där endast fanns utlänningar. Amerikaner, europeer, afrikaner och araber. Knappt en enda indier fanns på plats och ändå var det muslimer där! Det hör inte direkt till Islam att partaja. Mycket underligt tyckte jag men det kan dels bero på att indier i regel ogillar alla utlänningar och dels bero på att 75% av studenterna i Pune är utlänningar. Minst.
Musiken som spelades var för det mesta västerländsk pop i technoversion exempelvis Rihanna, Lady Gaga etc. Den blandades upp med indisk pop och hiphop/R'n'B. Folket på klubben (alla utländska studenter) hade dålig koll på exempelvis låten "Umbrella" men helt stenkoll på de indiska poplåtarna! Det sjöngs friskt med i ALLA indiska låtar på HINDI. Jag stod som ett frågetecken och försökte hänga på.

Kvällen slutade med att Armando skjutsade mig hem hela vägen genom hela staden med förklaringen att "You should never take a Riksha alone after 10 O'klock".

Tack Armando.

Nionde nivån på 24 timmar

De senaste 24 timmarna har jag befunnit mig på den nionde nivån i Dantes helvete.
1. Fick världens största och jobbigaste fil att översätta på jobbet. Misslyckades att ens göra hälften därför jobbar jag även idag (lördag).
2. Låset på ytterdörren gick sönder. Blev utelåst i cirka två timmar med fel skor på fötterna. Blev tvungen att köpa ett hänglås, visserligen mycket billigt. Köpte först ett lås utan nycklar, blev tvungen att gå tillbaka och byta.
3. Glömde plånboken på kontoret och var tvungen att åka tillbaka.
4. Blev bestulen på mitt visakort. Ringde och spärrade det idag och kommer att få ett nytt först om 1-2 veckor.
5. Kabeln som skulle levereras idag kom inte. Jag har varit på affären tre gånger redan och det enda de säger är "Come tomorrow". Till slut blev jag så arg att de lovade att leverera den till min dörr men, kom den? Nej. Fel på leveransordern...

Lärdomar av detta missöde:
1. Acceptera saker som de är.
2. Saker som i Sverige tar 4 dagar, tar här 4 månader.
3. Räkna inte med att löften uppfylls förrän det verkligen händer.
4. Räkna inte med någonting.

... och det mest irriterande är indiernas universella svar på allting:

"Don't worry!"

Även gudar behöver sova emellanåt.

Högtiden som firades igår hette så mycket som Ganesh Chaturthi och firar visdomsguden Ganesh. Överallt hade små scener rest med statyer av Ganesh i guld och med en massa rökelser, blommor och ljus runt omkring. Jag knäppte kort på två och ni ska få se dem så fort jag tömt kameran. Det var otroligt vackert. Egentligen var det tänkt att jag och Ina skulle gå ner på stan och utforska firandena närmare men vi fastnade på en restaurang med goda vänner.. ni vet hur det kan bli. Vi somnade vid 12 på natten, nöjda, mätta och belåtna och med ljudet från en Iransk sitar sjungande i öronen.

Bilder är på väg. På tal om inget var det roligaste med Ganesh Chaturthi när jag fick se hur de hängde för ett skynke över statyerna och nattade dem. Det var på något sätt häftigt och lite barnsligt. Men jag förstår dem. Även gudar måste få sova.

Den icke existerande medelklassen

Nu har det slagit mig vad problemet är. Indien har ingen medelklass. Det är sant. Man är antingen fattig eller rik. 75% fattiga och 25% rika skulle jag tro att fördelningen ligger på. Jag tillhör den senare nämnda gruppen. Man kan tycka att medelklassen är tråkig. Tråkig i sin volvos, i sina villor med sina två barn och Ica-kassar. Så kanske jag också tyckte en stund men medelklassen är det som talar om att ett lands ekonomi är stabil. Det är den som talar om att staten har lyckats. En stor medelklass innebär att staten tar hand om sina invånare, att arbetslösheten är låg och att det finns ett socialt skyddsnät. Direkt när man lämnar en del att släpa efter i gyttjan ökar den delen lavinartat.
Det är när medelklassen rasar man ska börja oroa sig för sitt land.

Nog om mina socialistiska utlägg. Idag firar hinduerna Ganesh som förövrigt är vishetens gud. Jag och Ina, liksom många andra på kontoret, håller oss undan. Dels för att vi inte är hinduer och dels för att det under sådana här tillställningar är lätt att bli bestulen alternativt nedtrampad. I morse väcktes jag dock av sång och musik och doften av mycket och stark mat. Min f.d. religionslärare Lisa hade troligtvis blivit alldeles till sig. Jag skulle även tippa att upprymdheten hos Jahnke hade varit ungefär densamma men på ett mer... behärskat sätt.

Nåväl, vi hörs.

Ägaren till svansen

Ägaren till svansen har dykt upp. Det var minsann en ödla trots allt. En liten rackare, min mosters förslag var en gekko vilket är mycket möjligt. Dessutom hoppas jag på det eftersom de tydligen är ofarliga. När jag hittade henne/honom kan man säga att likstelheten minst sagt slagit in. Måste ha dött av chocken eller möjligtvis fallet ner från ventilationssystemet. Stackars sate! Jag återförenade honom med svansen igen.

Idag checkade jag äntligen ut från hotellet. Inte för att det är något fel på hotellet men man får inte en känsla av att man riktigt bor där. Inget är ens eget och väskorna står hela tiden ouppackade. Jag gillar helt enkelt inte känslan. Visserligen är lägenheten jag och Inabat ska dela utan spis och tvättmaskin men, det är inte ett så stort problem.

På jobbet blev jag inbjuden att åka bort med mina kollegor den 20 september. Det ska bli roligt. De ska tydligen göra något av med prispengarna dom vann under företagets årsfest. De vann över alla andra avdelningar och trots att jag inte var med och bidrog till något ska jag i varje fall få vara med och göra slut på godsakerna. Det känns roligt men aningens snyltigt, well well. De får faktiskt skylla sig själva i det här fallet.

Förövrigt ösregnar det och ingen åker hem från jobbet eftersom alla vet att de kommer att drunkna på vägen.

Hejdå.

Första dagen på kontoret

Jag var svettig i handflatorna när jag entrade kontoret. Kontoret med stort K. Framför mig såg jag arbetet travas i stora högar och hur små mörka indier stod bakom mig och övervagade varje ord jag skrev ner. Ingen lunch. Inget fika. Inget liv.
Ack så fel man kan ha..

På sekunden när jag klev över tröskeln kom flera av mina snälla kolleger fram till mig och frågade om det var något jag behövde. De visade mig kaffemaskinen, swimmingpoolen, min sittplats, länkar till att hitta en egen lägenhet, matsalen. Inte nog med det ringde de också och skällde på de indiska teknikerna som ännu inte fixat min dator och mitt system. Sist men inte minst lärde de mig de första grunderna för hur jag ska klara av översättningsprogrammet. Därefter berättade de att de första veckorna kommer de inte att ställa så mycket krav på mig och sen kommer kraven att bli normala. En fågel viskade dock i mitt öra att normala krav innebar fri tillgång till msn, så mycket kaffe eller te man ville, flextid, lunch när man kände för det och ett och annat tårtkalas.
Svetten i handflatorna har tack och lov övergått.

Ikväll ska jag och Inabat (min blivande rumskamrat) ut med hennes pojkvän och en till kille. Eller ja, ut och ut, vi ska säkert äta middag. Jag måste följa med har jag fått höra för (på engelska med rysk accent) "My boyfriends friend has got a nice car, I mean reeaaally nice".

Nu ska jag åka bil i Pune alltså. Förhoppningsvis överlever jag det den här gången också.

Bye bye.