Sri Lanka

Ja, det är faktiskt sant. Jag har blivit medbjuden till Sri Lanka (!) på semester. Självklart måste jag betala själv men ändå. Flygbiljetterna var billiga just nu så min väldigt nyfunne vän Manoj berättade nyheten för mig och Ewa och ville att vi skulle åka i mitten av november. Eventuellt följer två personer till med från Manoj:s släkt. 10 000 Rs. för tur och returbiljetter är verkligen inte illa och dessutom är priserna där billigare än här. Jag kan knappt bärga mig! Vi ska vara borta i 7 eller 10 dagar, det är ännu inte bestämt. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att våra planer inte skrotas. I morgon ska vi diskutera saken över en bit pizza. Ungefär som på bilden ser det ut i mina fantasier också. Tjoho!

You have the right to remain jealous।

(Har ni förresten märkt att jag kommit på hur man lägger till bilder? Jag känner mig otroligt teknisk för att ha upptäckt funktionen efter sisådär 2,5 månaders bloggande...)

Custard apple

Igår inhandlade jag mig ett Custard apple på svenska heter det något så exotiskt som Annonaäpple i varje fall enligt det proffsiga onlinelexikonet Tyda.se. (Nu har jag gjort reklam också.)

Är det inte en vacker frukt? Den påminner mig aningens om kronärtskocka. Förövrigt kommer annonaträdet från familjen Annonaceae. Varje blomma bär en frukt men varje frukt i sin tur innehåller en mängd små frukter. Själv kallar jag det för kärnor. Kärnorna är svarta eller mörkbruna och ser ut som små versioner av de kärnor man kan hitta i Litchies. Runt dem finns ett vitt eller lite gråaktigt kött som inte ser alltför aptitligt ut. Det är dock fantastiskt och påminner faktiskt lite om litchie. Sött men ändå med en fräsch syrlighet. Iman tipsade mig om att den mest delikata frukten man kan hitta i Iniden är Custard apple. Jag vet inte om jag vill utnämna den till den mest delikata men helt klart topp tre. Förövrigt kostar den runt 40-50 Rs. per kg vilket innebär ungefär 7-8 kronor. Inte så pjåkigt.

Utslag

Jag har utslag på armen. De ser väldigt äckliga ut tycker jag men det beror nog mest på mängden och det faktum att de är knallröda. Egentligen ser det inte värre ut än om jag av misstag skulle ha ramlat i ett brännässelsnår. Men det har jag ju tyvärr inte.

Hur jag drabbades av dessa utslag har jag ingen aning om. Idag satt jag på kontoret och pratade i telefon med min kollega Reana och då började det klia på armen så jag kliade förstrött tillbaka. Det var inget maniskt kliande som på ett myggbett utan mer ett lojt kliande. Efter telefonsamtalet upptäckte jag att det bokstavligt talat växte fram röda prickar/bölder/myggbettsliknande saker. Och jag har ingen aning om varför. Det ser verkligen ut som om det skulle kunna vara en allergisk reaktion. Men till lunch hade jag omelett och jag har aldrig förut varit allergisk mot ägg. Efter det hade jag banan och äpple som jag köpt från gatan men inte heller det är jag allergisk mot. Min teori är att det kan ha bott ett litet kryp bland mina bananer som jag plötsligt väckt till liv och som helt enkelt bestämde sig för att bita mig när jag störde dennes husfrid. Det är nog den teori jag tror mest på. Hoppas det går över..

Diwali - Deepawali 2008

Diwali har just firats/firas av indierna. Det är den största festivalen på hela året och den kommer att pågå i ett obestämt antal veckor. Men vår lördag - tisdags ledighet är i varje fall över och därför vill jag påstå att själva huvuddelen av Diwali också är över.

Vad är då Diwali? - Diwali eller Deepavali som högtiden också kallas är "The lightning festival" alltså Ljusfestivalen men beskrivs oftast som nyår. Man kan till och med höra det på gatorna. Förutom "Happy Diwali" gastas det även en hel del "Happy new year" även från indierna själva. Jag trodde länge att nyårsgrejen var något man hittat på för att förklara för utlänningar ungefär vad det är.

Vad händer under Diwali? - Diwali är egentligen svårt att förklara - det bör upplevas. Men jag ska göra ett försök genom att lista huvuddragen i denna festival.

- Familjehögtid med mat. Diwali är en familjehögtid där släkt och familj återförenas och äter en massa mat tillsammans. Dvs. lite likt julafton hemma i Sverige. Jag har kolleger som tagit ledigt i en hel vecka för att resa långväga hem till sin familj och fira Diwali.

- Ljus och utsmyckningar. Det kallas intet för intet Ljusfestivalen. Överallt tänds levande ljus i mängder. Utanför dörrar, på balkonger, på gator, hemma, i trappuppgångar. Bokstavligt talat överallt på alla tänkbara sätt. Även de allra allra fattigaste ser till att skaffa sig ett ljus som de tänder på gatorna där de bor. Vemodigt vackert på något vis. Det dräller även av sandmålningar under Diwali. Utanför varje dörr där det bor en indier, i varje trappuppgång i ett indiskt hus och i varje indisk butik finner man en sandmålning. Dessa görs av kvinnorna och ALLA kan och ALLA är i princip konstnärer. Som om det inte vore nog gör de en ny varje dag(!). Rislampor eller speciella tyglampor är också populära under Diwali. Dessa hänger oftast på balkongarna. Hos de som har en trädgård kan man se lampdekorationer som jag tycker är mer eller mindre hysteriska. De blinkar i otakt i blått, rosa, gult, grönt, lila, turkost, orange och alla möjliga och omöjliga färger...

- Raketer och crackers. Raketer är trevliga. De lyser konstant upp himlen här, från det att solen går ner till att den går upp igen. (24 timmar om dygnet låter det ungefär som att Iron Maiden och Metallica skulle ha en gemensam konsert i ett betonggarage samtidigt som alla europas storstäder firar av sina nyårssmällare - samtidigt!). Åter till saken. Crackers är mindre trevliga. Crackers är små chinapuffs-liknande smällare som förökar sig när de smäller. Indierna har tyvärr för vana att lägga ut band av crackers på de allmänna vägarna och fyra av när bilar kör över eller ännu värre - när folk passerar gåendes. Detta är livsfarligt men det verkar de inte bry sig om. Ännu värre är det när de kastar crackers efter bilar och mopeder. Det är särskilt vanligt om man är utlänning och det hände min vän Iman igår. Smällaren small precis under hans moped och jag trodde såklart att han skulle förlora både det ena och det andra men tack och lov gick det bra. Detta är också anledningen till att de flesta utlänningar håller sig inomhus under festligheterna..

Hur firade då jag Diwali? - Igår blev jag och min kollega/vän Christhoph hembjudna till Imans lägenhet. Han och flickvännen Inabat (min rumskamrat) bjöd på rysk middag. Mycket smarrigt. Därefter kom grannen in och frågade om vi inte ville skjuta lite raketer med honom och det ville vi ju såklart. Resten av kvällen satt vi på balkongen med tända ljus och blickade ut över staden och floden och såg alla andras raketer och ljus och det var mycket vackert. Lyskvällen i Söderhamn gånger 10 000 ungefär. Vi hade även egna, röda tomtebloss som vi signalerade med lite från balkongen. Och så var Diwali över för denna gång.

Happy Diwali!

En hårdknogad kvinna

Jag tror att jag så sakteliga börjar få valkar på knogarna. Visseligen väldigt väldigt små men ändå klart hårdare hud än någon annanstans. Detta beror inte på något annat än att vi på karaten ska göra armhävningar på knogarna på ett betonggolv. Jag kan meddela att det är ganska smärtsamt men att det tar sig (som mordbrännaren sa för alla ordvitsares skull).

Dock förekommer viss diskriminering. Jag tränar just nu mest med två killar som började veckan innan mig. Vi är alla tre nybörjare. Dessa båda kommer om troligtvis en månad eller så få börja slå på träplankor med knogarna. Det är lite coolt eftersom det är lite Beatrix Kiddo - Kill Bill 2 - över det hela. Men får jag det? Nej det passar sig inte för kvinnor. Fast egentligen ska jag inte göra armhävningar på knogarna heller men det gör jag ändå, så det så!

Har hört att mina fingrar är rätt lika min fars. Om mina valkar växer till sig till en storlek på mer än en halv milimeter så kommer de vara ännu mer lika. Han är nämligen golvläggare och har enorma valkar på sina knogar eftersom han hela dagarna kryper på knäna och stöder sig på knogarna. Kanske borde jag köra plankgrejen med honom när jag kommer hem, för skojs skull...

Drömmar, fantasier, orgier

Vissa personer drömmer om att bli rika. Andra fantiserar om att ha ett eget harem. Vissas tankar upptas helt av att resa jorden runt medan andra drömmer om den där fina bilen dom såg i den fina affären men som tyvärr är lite för dyr..

Jag drömmer om tvättmaskiner och ugnar. Jo, det är sant. Drömmer är egentligen fel ord. I mitt huvud spelar jag upp små närmast liknande orgier där jag tvättar i maskin flera gånger i veckan och dessutom kan baka egna scones eller varför inte muffins..? Men vad är väl en tvättmaskin i duschen... ? *Suckar*..

... Snart sanning! (förhoppningsvis).

Den 22 November flyttar jag till en egen (väldigt liten) lägenhet i Old Sangvi. Inte världens bästa område men lägenheten är fräsch och nyrenoverad och har tidigare ägts av en kollega. Hyran är bara 4 000 och depositionen är bara 20 000. Det finns ingen agentsavgift! Det innebär att jag kommer ha råd att köpa mig en begagnad tvättmaskin och en ny ugn. Ugnar är snorbilliga här faktiskt fast jag vet inte till vilken kvalitet.

Åh jag längtar så mycket! Jag vet inte riktigt hur jag ska fira men kanske med ett litet Afternoon tea party med nybakade scones? Förslag på firanden välkomnas.

Underskattning av befolkning

I Indien finns det ett märke på alla produkter som är producerade i Indien. Det är en grön fyrkant med en liten grön prick i. Lite som "Nyckelhålet" fast den indikerar inte att varan är nyttig utan att varan inte innehåller något kött dvs är vegetarisk (inte vegansk för märkningen finns på smör). Det är ju bra i ett land där halva befolkningen är vegetarianer.

Men att sätta ett "Vegetariskt märke" på tandkräm, toalettpapper, hårschampo, glasögon etc. är inte det att underskatta befolkningens egna förmåga till sunt förnuft lite?

Ett triangeldrama

Starring:

Emelie - Huvudpersonen och skribenten av detta inlägg.
Armando - Huvudpersonens pojkvän.
Kackerlackan - En stackare som råkade få en biroll.

Plats:

Duschen - Armandos lägenhet - Kondhwa - Pune - India.

Jag stod i duschen i helgen hemma hos Armando och hans vänner (de är fem killar som delar på en stor lägenhet). Länge duschade jag eftersom han har varmvatten - en sådan lyx. Sedan fick jag sällskap i duschen oturligt nog inte av Armando, Brad Pitt eller någon annan trevlig figur utan av en stor kackerlacka. Jag var inte så rädd men ville inte ha den krypandes uppför mitt ben. Dessutom gillar dom vatten..

"Armando!" "Armando!" började jag gorma.
Ett huvud sticks in.
"Yes?".
"Det är en kackerlacka i min dusch kan du ta bort den?"
"Nej."
"Varför inte?"
"Den bor här, den har sin familj bakom dom där hinkarna."

Okej, då förstår jag precis. Tack för det enorma stödet och tack för att du är en sådan djurvän. Låt oss dock hoppas att det var Alfahannen som var ute på vift och inte späda fröken Kackerlacka eftersom krypet var ca 3 cm långt. Minst.

Jag och kackerlackan har dock gjort en deal. När jag är på toan är han och familjen i hemmet. När jag inte är på toan är det fritt fram att åka rutschkana i duschen. Hittills har vi hållit oss till pakten men bryter han den kommer jag att förvisa honom från lägenheten och säga upp kontraktet!

Stenen har fått en förklaring

Vi har en stor sten i vårt badrum. Eller "tvättrum". Rummet med dusch och där vi tvättar. En stor grå supertung sten mitt på golvet. "Hej Sten!" kan man tänka då. Eller så kan man tänka "Vad gör en sten i mitt tvättrum?". Det senare har jag alltid tänkt. Nu vet jag.

Indierna slungar sina kläder mot stenen när de tvättar.

En liten serietecknad lampa tändes i mitt huvud. Jag är dock lite bitter över att sten ingår i lägenheten men inte kylskåp..

Skulle är inte mitt favoritord

Igår skulle jag ha varit på bröllop om det inte hade varit för att bröllopet var i en annan stad. Dock i samma delstat. Jag och Ina tyckte att adressen var väldigt mystisk och ingen av oss kände igen den men så tänkte vi - stor stad = många adresser - och frågade Rie. Det var i en annan stad tillräckligt långt bort för att vi inte tyckte att det skulle vara värt det. Typiskt.

I helgen skulle jag ha tittat på en lägenhet i Koreagon Park om ägaren dykt upp någon gång vill säga. Nu är tisdag bestämt men idag ska jag kolla på en kollegas lägenhet som är jättebillig och utan agentsavgift. Den kan vara fin och dessutom är den bra ekonomiskt. Vi får se.

Jag hoppas att det inte blir några fler skullen nu på ett tag för jag är lite lätt trött på dem.

Jingle bells eller White christmas?

Alla bilar här har ett backljud. Ett högljutt pipande som drar igång så fort föraren lägger i backen. Det är ju bra i och för sig eftersom det enda indierna respekterar är högljudda tutanden och pipanden i trafiken. Mindre bra är valet av melodi. Jag personligen skulle ha satsat på ett entonigt, enträget pipande som är rätt standard och varken säger bu eller bä förutom då möjligtvis "Jag backar!". Indierna väljer 99 gånger av 100 någon av dessa melodier (alternativt allihopa samtidigt):

- Jingle bells
- Merry Christmas
- White Christmas


Jag kan tala om att det faktiskt är fruktansvärt att vakna till en uppspeedad version av Jingle bells klockan 7 på morgonen en lördag. En lördag i oktober..

Djungel

Nej jag tänker inte skriva mer om djur nu. Detta inlägg handlar om lägenhetsdjungeln. Jag har börjat leta efter en lägenhet igen nu när jag skaffat mig ett socialt liv och börjar bli småtrött på att alltid, alltid ha folk inpå mig som dessutom har lite olika syn på livskvalitét jämfört med mig. Vi har en tyst mat-hus-inredningskonflikt hemma just nu kan man säga.

Hursomhelst, det är ett helvete att leta lägenhet. Jag har i min enfaldighet kommit på att jag skulle vilja bo i Koreagon park. Ett ganska ungdomligt område, väldigt mycket utlänningar, många restauranger och affärer samt mitt favoritkafé! Detta är tyvärr ett dyrt område men min lön räcker mer än väl så jag känner att jag vill unna mig helt enkelt. Men det är svårt. Dels är det svårt att hitta en etta överhuvudtaget. Sen blir det lite svårare när man vill att den ska vara fullt möblerad dvs innehålla kyl, frys, spis, säng, soffa. Basic stuff alltså. Dessutom har indierna en förmåga att lägga på avgifter, detta är vad man måste betala:

Hyra: Okej, ganska självklart och tyvärr ganska dyrt i Koreagon Park.
Agentsavgift: En avgift man betalar för att agenten skrivit på ett kontrakt att det är jag som hyr lägenheten. En dum avgift som inte behövs men det är det dom tjänar pengar på - dom djävlarna. Vanligtvis omkring 1.5 månaders hyra. Dock en engångsavgift.
Deposition: Måste betalas även om lägenheten är omöblerad. Kommer att användas om man har sönder något. Kan även spenderas av agenten på något onödigt till lägenheten bara för att de är ovilliga att lämna tillbaka pengarna. För en etta ligger denna avgift vanligtvis på 30- 40 000, pengar det är meningen att man ska få tillbaka.

Men fan vad det är svårt att hitta lägenhet!

Victory is upon me!

Ja det är sant. Jag är FÄRDIG. Alltså KLAR. Verkligen, INGA återstående filer att översätta. (Ska visserligen gå igenom dem i ett annat program men ändå.)

806 filer senare kom hon ut ur tunneln levande och kände för att ställa upp i en sångtävling mot Whitney Houston..

..dessutom har hon köpt en moppe!

Bröllop!

Jag har blivit inbjuden till bröllop. Det är inget att vara mallig över i och för sig eftersom alla andra på företaget också blivit inbjudna. Samt ett antal hundra personer till. På indiska bröllop har man MINST 1000 gäster och för att inte skämmas allt för mycket bör det vara ungefär 1500 där i varje fall. De varar en vecka men vi ska gå på söndag då vi är officiellt inbjudna, jag och Inabat. Tjoho!

Jag tror att det kommer att bli fantastiskt och med en massa mat. Ja, jag ska frossa, frossa, frossa! Det får man göra har jag hört. Sen kom ångesten, hur ska jag klä mig? Har funderat på att köpa en Punjabi, en dräkt för kvinnor som inte är gifta. De är fina och traditionella. Tänkte mest köpa den som souvenir men tror att jag ska slå till nu faktiskt. Inga av mina västerländska kläder passar riktigt. Jag skulle vilja ha klänning och vara fin eftersom det ändå är bröllop.

Klädkod: Bär inte svart. Ha gärna glada ljusa färger som rosa, grönt, gult. Bruden kommer att vara röd men det är ändå fritt fram att bära rött. Hm.

Klädkoden eliminerar mina klänningar i princip. Den lilla svarta går ju bort samt den med ögon på. Den svart-vit-randiga likaså. Den turkosa är på tok för urringad. Funderade på den gröna men kom sedan på att den är skogsmurrigt mossgrön med beiga och rostiga inslag. Glatt var det ja. Jag tror att det får lov att bli ett införskaffande av Punjabi snart.

Karate

Hai-ya!

Jo, det är sant. Min kropp håller på att förfalla och jag måste göra något åt det. Karate är ett bra alternativ även om jag inte tycker det är lika roligt som att fjanta efter en liten vit boll. Tyvärr är det törrt med små vita bollar här. Det är faktiskt törrt med de flesta bollsporter förutom cricket då. Därav karate.

Idag var jag på min "testlektion". Det var rätt jobbigt, jag är så fruktansvärt osmidig. Dessutom hittade jag muskler jag inte visste om att jag hade. Aj. Och sen hittade jag en del stela som jag visste om att jag hade men inte hade en aning om att de var i detta skick. Nåja, jag ska bestämma mig snart huruvida jag ska börja nu eller i November. Man betalar nämligen månadsavgiften från den första varje månad..
Hur som helst kan det ändå vara värt det, jag får ju trots allt "njuta" av 15 dagar karate. Dessutom är det inte skitdyrt.

Hai-ya!

PS. Råkade fisa under uppvärmningen så att det hördes. Det var lite pinsamt men jag behåller min värdighet (inte).

DS.

Apartheid i genusversion

Det är farligt för kvinnor och män att träffa varandra. De kan ju liksom få för sig att... gilla varandra. Eller, ve och fasa, ha sex!

Ungefär så tror jag ibland att indierna tänker när de delar på ALLT efter genus. Flickskolor och pojkskolor är ju vanliga i många länder men hur vanliga är kvinnoköer till bion? Jo det är sant. Kvinnor ska köpa biljetter i en kö och männen ska köpa dem i en annan. Har ni någonsin sett delade bussar? Det har jag. Lite mer än halva av bussarna här är målad i grönt och den andra halvan är målad i rött. Rött betyder kvinnor och grönt betyder män. Det innebär helt enkelt att man ska hålla sig på rätt halva av bussen beroende på vilken typ av kromosomkombination man har i nummer 21. Vanligtvis håller sig männen där bak. Om det nu skulle vara så att en karl vill kliva på bussen men det är fullt på de gröna platserna fastän det finns platser bland de röda platserna - ja, då får han helt enkelt vänta på nästa buss.

Det är farligt med mixar. Mycket mycket farligt. Se bara på de förtappade svenskarna.

Patriotiska indier

Igår (torsdag) skulle jag, Ina, Iman och Mehdi gå på bio. Hellboy 2 - The golden army stod på schemat. Ingen film jag själv skulle valt men det kändes en aning bättre när jag insåg att det var Guillermo del Toro som regisserat. Hursomhelst laddade vi som sig bör med popcorn och dricka och satte oss i biostolarna för att småprata.

Salongen släcks ner och två trailers till kommande filmer visas. Därefter dyker den indiska flaggan upp över hela skärmen med texten:

"Please rise for the national anthem."

Jag började småfnissa övertygad om att biopersonalen spelade oss ett spratt. Sen hör jag Ina diskret hyssja bredvid mig och börjar dra i min tröja för att få mig att resa mig upp. Jag inser att runt omkring mig står alla redan upp så jag ställer mig hastigt samtidigt som musiken drar igång. Och alla sjunger! Inget litet tyst mumlande och tittandes ner i backen, nej, här klämmer man i som på värsta allsången.

Efteråt frågar jag Ina om det här liksom är... normalt. Hon svarar att det händer på ungefär 90% av filmerna. Jag antar att mitt och Armandos två tidigare biobesök tillhör de överblivande 10 %.

Om jag kommer ihåg ska jag ta kort på spektaklet nästa gång.

Västsyndromet

Här härjar västsyndromet. Vad är nu detta? Mitt egenhändigt påhittade ord för indiernas förtjusning över allt västerländskt (samt min rumskamrat Inabats förtjusning). McDonald's är fin mat. Alltså FIN, FIN mat och dit går man om man ska fira någonting eller så. En fredagskväll när vi precis fått helg och vill äta något lite extra, då vill Ina gå till McDonald's.

I Sverige är McDonald's ju något man helst undviker. Här gör de reklam för hur nyttigt, näringsrikt och roligt McDonald's är - och folk köper det. Troligtvis beror detta på att amerikanska och europeiska produkter precis gjort entre på marknaden. Det är flashigt, nytt och hippt med McDonald's, Coca Cola, KFC, Pasta, Volvo etc. etc.

Dessutom är McDonald's skitdyrt i jämförelse med annan mat. Lunch kan man käka här för ungefär 50 Rs. inkl. dryck. På McDonald's kostar en vanlig meny ca 130 Rs. alltså nästan tre gånger så mycket för vad vi svenskar brukar kalla för skräpmat alternativt skosuler mä brö'.

Världen äro en mystisk plats.

Emelies lilla kvinnoskola

Det är oftast väldigt intressant att leva tillsammans med muslimer, visserligen två icke-praktiserande men ändock. Särskilt intressant är det att dela rum med en.

Häromdagen drabbades min rumskamrat av vissa mensproblem som jag inte tänker gå in närmare på eftersom de är privata. Hursomhelst skulle jag förklara något om ägglossning men kom tyvärr inte på det engelska ordet så jag sa väl något i stil med "drop your egg" eller något annat dumt. Hon såg frågande ut och jag såg frågande tillbaka.

Nej, hon visste inte hur mens fungerar. Hon är 24 år gammal.

Jag drog ett djupt andetag och kände hur en salig röra av mammaord, kerstinord, ungdomsmottagningstermer och kompisdiskussioner vid unga åldrar flödade ur mig. Jag tror att det var ganska nyttigt för henne att få höra den ocensurerade versionen.

När jag ändå var på gång passade jag på att förklara det praktiska med tamponger något som hon aldrig använt och var förvånad över att jag hade i garderoben.

Jag känner mig nöjd över att ha bidragit med något viktigt till världen.

Bangalore

I helgen var jag och Armando i Bangalore. Han skulle hämta något "Mass Card" från universitetet som han tydligen behöver när han har sina tentor i November. Så jag hängde helt enkelt på på lång-weekend.

Första mötet med nattbussar som åker långt. Ganska trevligt. Man fick filt, vattenflaska OCH en sån där rengöringstrasa med sprit på. Dessutom hade de A/C. Jag sov till och från men för det mesta dåligt. Har svårt att sitta och sova. På hemvägen plockade jag fram det tunga artilleriet och la mig helt enkelt i den smala korridoren på golvet. Till mitt stora förtret lyckades Armando knäppa kort på eländet...

Bangalore var hur som helst en vacker stad och kändes på något sätt ungdomligare än Pune. Jag tror att det beror på att det bor fler studenter där. Såg massvis med européer, något som det varit rätt törrt med här i Pune bortsett från på jobbet.

Shoppade lite smågrejer som läppglans och nya hörlurar till min Mp3. I övrigt var vi mest ute och åt på restauranger, såg oss omrking och en kväll gick vi ut men det blev väldigt stillsamt. Provade frukten Guava för första gången, en grön äppelformad mjuk frukt som har vitt eller rosa kött. Fantastiskt!

Vi bodde i Armandos vän Michaels enorma men mycket tomma lägenhet. Det var visserligen trevligt förutom en mycket ouppfostrad hund. Mike, som han kallas, kommer från Ryssland och har därför lite "nordligare" matvanor än folk här i allmänhet. Han hade havregryn hemma vilket är hypersvårt att få tag på. Jag har ätit havregrynsgröt hela helgen och det var helt underbart. Dock med socker och inte lingonsylt. Tyvärr väckte havregrynsgröten också en hemlängtan. Inte den vanliga hemlängtan som mest handlar om Familjen och Vännerna, nej, nu späddes den på. Började dregla efter lingonsylt, knäckebröd, kaviar, oliver etc. Kände en viss längtan efter tvättmaskinen hemma för att inte tala om sängen som har ett RIKTIGT täcke och inte en filt som här.

Nåja, vad är väl en bal på slottet?