Hejdå!

Resan är slut. Förhållandet är slut. Flygresan är också slut. Därmed anser jag bloggen slut.

Tack för att ni läst och kommenterat. Det har verkligen förgylld min vardag.

Nu flyttar jag till:
trotsaldern.blogg.se

Läs den gärna. Eftersom jag kör med cliffhangers talar jag inte om vad den handlar om.

Sista dagen

Igår var en jättetrevlig kväll. Idag är sista dagen på jobbet och i Indien. Jag firar med att göra en lista:

Saker jag kommer att sakna:

Mina kolleger och vänner
Indiska filmer
Indiskt biosnacks
Maten
Färgerna
Priserna
Kontoret
Dofterna

Saker jag inte kommer att sakna:

Riksha
Att allt tar tid
Mutorna
Poliserna
Ohållbara löften
Trafiken

Indien

Så här tre dagar innan hemfärd tänker jag försöka sammanfatta min resa lite grann, självklart i listform. Eventuella tillägg kommer senare men här är utkastformatet:

Första intrycket när jag kom hit:
- Jag kommer att dö i trafiken.

Första saken jag gjorde i Indien:
- Duschade och blev attackerad av en ödlesvans.

Bästa matögonblick:
- Min första Masala dosa på restaurangen Vaishali var underbar.

Mest hatiska feministögonblicket:
- Första formuläret jag skulle fylla i där de frågade efter min man, eller min pappa, eller min farfar, eller min morfar, eller min bror, eller min systers man eller någon jävla man överhuvudtaget som kan kopplas samman med mig..

Obehagligaste ögonblicket:
- I Mumbai när en man låg på gatan och dog efter en trafikolycka. Hjärnsubstans och blod över hela vägen och det värsta var att han fortfarande låg och ryckte. Det som nästan är ännu värre är att om det skulle hända en själv skulle ingen ingripa. Dels är man för rädd för polisen och dels tar det ambulansen minst 1 timme att nå fram..

Insektsögonblicket jag kommer att minnas mest:
- När kackerlackorna byggt bo i äggkartongen. En kackerlacksfamilj om ca 4 i varje hål, 30 hål = 120 kackerlackor köket. The destroyer, dvs jag, gick lös. Först sprutar man Mr Muscle på dom tills dom blir medvetslösa. Sen klämmer man ihjäl dom mellan fingrarna med ett toapapper. Ifall ni någon gång skulle behöva massmörda kackerlackor..

Pinsammaste ögonblicket:
- När jag i princip fes min karatelärare i ansiktet och sen förträffligt nog spädde på det hela med att säga "Ursäkta" så att alla hörde..

Mest hemlängtan:
- Julafton.

Bästa bollywoodfilm:
- Rad ne bana di jodi med Shah rukh Khan

Det sista jag kommer att göra i Indien:
- Äta middag med Armando på vår favoritrestaurang, säga hejdå, gråta i en taxi, tjafsa med vakterna på Chhatrapati Shivaji, Mumbais internationella flygplats.

Att vilja vara någon annan

Här i Indien handlar alla reklamer gällande hudprodukter om att man kan bli blekare. Inte om att man ser yngre ut, att den reducerar rynkor eller att man får en fräsch sommarbrun färg utan om att man blir blekare. På alla skönhetssalonger kan man beställa olika typer av blekning.

Först skrattade jag åt det här.
Sen tänkte jag efter.

I våra reklamer kan man bli fräscht sommarbrun, få snyggare ben inför beach 2000nånting och se härligt läcker ut i en ny, brunare nyans. Man kan beställa olika former av tanning på skönhetssalongerna och man kan till och med använda sig av fusksol - solarium.
Jag har aldrig solat solarium även om jag tänkt tanken. Jag har aldrig heller provat någon av de där "tanningarna" man kan göra på salongerna. En sommar tog jag dock till Dove summer glow på mina ben men ungefär där slutar det.

Egentligen är det bra nog fjantigt att vilja ändra sin hud till något annat. Hur som helst är nog anledningen till att man har den hud man har helt enkelt att man passar bäst i det. Jag kan tala om att det ser förjävligt ut när indiska tjejer blonderar sig men de tycker att det är huuuur snyggt som helst. Jag har massvis med kompisar i Sverige som vägrar använda solkräm för att man blir brunare om man inte gör det. Var nöjd med det du har istället för att få cancer. På andra sidan jorden sitter någon annan och är avundsjuk.

"Det är synd om människorna." - August Strindberg

Petnageln

Många indiska män, med många menar jag sisådär hälften, har en petnagel. En petnagel har man om man har en lång nagel på ett finger medan de andra naglarna på handen är korta. Vanligtvis handlar det om lillfingret men den kan även befinna sig på andra fingrar. Petnaglarna här är allt ifrån en centimeter till 3-4 centimeter långa och det är alltså MÄN som har dem. Helt vidrigt tycker jag som har svårt för kvinnor med långa naglar.

Vad de också har är en miljon guldringar med en massa glitter och ädelstenar på. Flera på varje hand och ibland flera på varje finger. Det späder inte alls på sliskkänslan, inte alls..

Visste ni förövrigt att personen med längst naglar i världen finns i Indien enligt Guiness rekordbok? Det är såklart en man, vad annars?

Komötet

Idag skulle jag fylla på min mobil med minsta möjliga summa. Gör klart affären och vänder mig om. Finner mig öga mot öga med en ko, modell större. Hon tittade stint på mig och verkade säga:

"Du gick minsann före mig i kön, tro inte att jag missade det."

Någonstans hade jag hört att de håller sig mer lugna om man går nära. Så jag la handen på henne och snodde runt. Kossan brydde sig inte nämnvärt utan tog bara ett steg till in i affären för att lukta på några mentos framme vid kassan..

Buffelbadet

Igår var en mycket varm dag. I Imans lägenhet (där jag numera bor) har man utsikt över floden från balkongen. Floden ligger ca 30 meter från lägenheten. Igår knallade en flock bufflar och deras herde förbi. Bufflarna var ca 60 stycken och istället för att vandra efter strandkanten lät herden simma bredvid i vattnet. Det var sannerligen en fröjd att se dem bada. De bara gled ner och frustade av njutning i vattnet. Några rullade runt på rygg, andra flöt med alla ben rätt ut och vissa försökte sig på något som skulle likna dyk. De var förvånansvärt smidiga i vattnet och mycket duktiga simmare. Tyvärr hade han väldiga problem med att få dem att komma upp ur vattnet på det ställe där de var tvungen att gå ifrån flodkanten och in mot stan..

Bufflar är envisa, tro mig.

Höger eller vänster?

Indier kan inte skilja på höger och vänster. Jag vet att jag generaliserar och det gäller såklart inte alla. Nu tänker ni ändå så här "Jaja, det är väl som i Sverige. En och annan då och då har lite problem med det." Ni tänker tyvärr fel. Jag skulle vilja påstå att ungefär 75% inte kan skilja på höger och vänster och mina kolleger har samma erfarenhet. Min slutsats är den att man helt enkelt inte lär sig det på samma sätt som vi gör det. Det kanske inte är viktigt. Dessutom är det ju troligt att 75% av föräldrarna inte heller kan och så blir det en nedåtgående spiral.

När man frågar efter vägen säger de oftast "Ta höger" men viftar åt vänster med handen. Det är oftast handen som har rätt men för att vara säker råder jag er till att fråga. Gör det på ett snyggt sätt dock eftersom de flesta blir mycket generade över att de inte kan sådant som räknas som "bagateller" för de flesta andra..

Det svenska språket

Ida börjar ge upp hoppet om att bli svensklärare som "andra ämne" jämte idrottslärare. Det tycker jag inte att hon ska göra. Inte när språket har såna fantastiska ord som:

Yllemamelucker
Kristallklart
Muskotnöt
Celofanpapper
Stringhylla

Är jag kär i det svenska språket? JA, det är jag.

Ursäkt och mental träning

Jag ber om ursäkt för alla fel i föregående inlägg.

I år har vi tydligen riktigt vinter. Självklart sker det när jag är borta troligtvis endast på grund av att jag längtat efter riktig kyla och snö i flera år. Lagen om allts jävlighet.. Nåja, Kerstin har sagt att jag borde träna mig mentalt på kylan. Mamma kom dock med den tröstande uppgiften att det är lättare att vänja sig vid kyla än vid värme.

Detta har i varje fall fått mig att fundera på hur det kommer vara att komma hem. Förutom att det är skönt att träffa, familj, vänner och sova i sängen igen. Nu under vinterhalvåret har vi haft mellan 30-35 grader varmt varenda dag. På kvällen/natten/morgonen kryper det ner till ca 15 grader. Då fryser jag. Hm? Från +35 grader till -15 grader (som jag enligt uppgift fått höra att det är hemma) är det en skillnad på 50 grader. FEMTIO GRADER!? Iiik. Vi får se hur det går med planerna på att återuppta det intensiva badandet i sommar...

Sen är det ju maten. Jag har ju vant mig vid att äta starkt, jättestarkt och mera starkt nu i fem månader. Alla kolleger hävdar att "Maten smakar mjölk" när man kommer hem. Näää.. Jag har ju längtat efter palt, pölsa och levergryta. Inte vill jag att det ska smaka mjölk.

Jag vänjer mig nog tillbaka snart. Måste bara mentalt sporra mig själv.

Tallriksmodellen version 2

Nej jag ska inte gå in på dieter eller något sånt där. Jag har ingen aning om ifall man ska äta kolhydrater, inte äta kolhydrater, skippa köttet, bara äta fett och gud vet vad allt som finns.

Ovanför får kaffemaskin sitter det i varje fall en lapp med ungefär hur mycket man ska äta av varje grej. Kategorierna är mjölkprodukter, kött, frukt och grönt, kolhydrater (ris, pasta, bröd, etc, inte annat socker.. typ godis), fett och socker. Det intressanta med den här lappen är att på kolhydrater står det "6 +". I undertexten står det att man ska äta minst 6 portioner kolhydrater men helst mer om dagen. Okej, fine, jag accepterar att ni gillar era kolhydrater. MEN i kategorin frukt och grönsaker står det "5" på mängd. Undertexten säger att fem om dagen är lagom, varken mer eller mindre.

Sen när blev vitaminer, antioxidanter, naturligt socker, protein, järn och en massa annat nyttigt dåligt att äta för mycket av? Hela min näringsvärld rasade.

Era primitiva jävlar..

Buffeltunga

Igår åt jag buffeltunga med grönsaksblandning, bröd och en rödbetssås. Det var otroligt smarrigt. Tungan var först grundligt genomkokt i en tryckkokare och sedan stekt. Fantastisk maträtt . Iransk dvs. persiskt. Min kompis kille Iman lagade den. I Iran äter dom också hjärna vilket är en delikatess. Jag kanske borde prova?

Hur som helst tänker jag nog inte laga tunga på min persiska kväll. Tråkigt nog känner jag att några av mina vänner kanske inte skulle dyka upp då. Hm.

Ja, jag vet att det är en ko men Google hade slut på bufflar. Ser det inte jättegott ut? Vår tunga smakade lite som lamm. Min enda slutsats är att buffelns sista måltid måste ha varit ett lamm..

Brors taktik

Så här sista veckan innan hemfärden tar jag till min brors taktik. Den han använder när jag går in i en klädaffär. På något märkligt vis har han en tendens att drabbas av alla möjliga akuta sjukdomar så fort jag ens tittar åt H&M. Om jag går in i en affär använder han den här taktiken:

"Fokusera framåt, fokusera framåt. Nej, man behöver inte ta i allt man ser. Fokusera på målet. Rör ingenting! Andas lugnt och behärskat" osv. osv.

Jag använder samma taktik nu när det gäller att lämna Indien. Om man stannar till och börjar ta på ett klädesplagg och dessutom provar det är risken ganska stor att man kommer hem med en påse. Det kan vara kul ett tag men efter en stund kanske man tröttnar på påsen för att man känner att innehållet på något sätt inte riktigt var rätt. Även om påsen var jävligt snygg..

Fokusera framåt..

Farmor

Farmor dog i natt. Hon somnade in lugnt och stilla. Tråkigt för alla i omgivningen, särskilt för pappa och min faster men hon ville nog dö. Ingen mer plåga, hon förtjänar inte det. Nu får hon återse farfar igen, förhoppningsvis i bättre vigör.

Men jag kommer att sakna min farmor. Hon var väldigt bra på väldigt många sätt. Jag hade tänkt hälsa på henne när jag kom hem men är tyvärr för sent ute.

Vila i frid
Britta Ekmark

Bussar

Jag tror att alla har en mer eller mindre stark "VI"-känsla för sitt land. Hur mycket global man än tycker att man är tror jag att man har en känsla av att vi har nog kommit på hur man ska göra saker på "rätt" sätt. Många gånger under dessa månader har jag kommit på mig själv med att tänka "Men vad håller ni på med? Era primitiva jävlar...". Ibland förstår jag inte vad den här tanken kommer ifrån men så när jag snackar med en indier så förstår jag ju att han tänker precis samma sak om mig. Det man ofta glömmer bort är att alla länder har olika förutsättningar alltså gällande klimat, befolkning, kultur etc. Jag är ganska säker på att vi svenskar har kommit på ett rätt bra system för Sverige men har vi ett lika bra system för Indien? Knappast.

Hur som helst, jag tänker ofta på det där med primitivitet när jag ser bussarna. Jag har åkt buss en enda gång och aldrig mer igen. För det första är de alldeles för stora och klumpiga för att passa på vägarna. Dessutom har de en liten motor så det är nätt och jämnt att en full buss tar sig upp för en backe. Trodde ni att 63an var full klockan 07.15 en vardagsmorgon? Ni hade fel. Indiska bussar är alltid smockfulla. Det händer att folk får klättra över varandra på sätena för att ta sig ur. Och just ja, av och påstigning sker förövrigt i farten. Bussarna har bara tid att stanna några få sekunder på en hållplats. Står där fem personer får de tre sista springa efter bussen och kasta sig in. Om man ska kliva av knuffar dom ut en i farten... Det gäller att landa på fötterna. Glömde jag att säga att den dessutom diskriminerande nog är uppdelad efter kön?

Era primitiva jävlar..

Veckans godbit

Jag känner för att rannsaka mig själva, gå lite bakåt i tiden. Det här var den första killen som jag var kär i (inkluderat min granne Rasmus, han kom sen). Blond, blåögd, modig, stolt och dessutom en del av en av världens bästa böcker av världens bästa författarinna. Jag ger er en man att hålla i handen när det åskar.

Det finns nog ingen som du Jonatan, trots allt.

Vargarna

Niklas har babblat på om den här frågan rätt länge så jag tar tillfället i akt och fortsätter. (Har förövrigt blivit väldigt mycket Niklas i min blogg nu men han har en bra blogg och är en bra kille så det tycker jag är okej. Dessutom råkar en av mina bästa vänner vara hans sambo... och hon är grym. Ännu ett skäl till att göra reklam.)

Nåväl, vargar. Tänk att det faktum att en varg som glidigt in på en människas tomt kan uppröra en hel nation. Vargen har, som det heter, inkräktat på människans revir. Vargen hotar oss och våra tamdjur. Vargen hör inte hemma bland människor.

Alla dessa påståenden stämmer visserligen. Å andra sidan, har inte vi inkräktat på vargens område under exakt alla höstmånader när det förekommer jakt på diverse djur? Att jägarna dessutom har vapen med sig gör ju att de faktiskt är ett hot mot vargen då de har möjlighet att döda den. Alla svampplockare, bärplockar, dagisungar på picknick, gymnasister på friluftsövning, joggare, orienterare, söndagspromenerare, ja i stort sett alla har nog någon gång inkräktat på vargens revir. Men när EN varg kliver in på en tomt då tar det minsann hus i helvete och sedan ska hela vargflocken utrotas och det bums!

Oj, förlåt, jag glömde bort att vi är människor. Klart att vi har rätt att klampa över på någon annans revir. Klart att vi har rätt att skjuta vad vi vill för att vi ska kunna ha en hund springandes lös i skogen i jakt på byte. Lite mera självinsikt skulle nog inte skada. Om vi vill njuta av skogen (vilket jag i varje fall vill fortsätta att göra) då kan vi inte ha denna dubbelmoral.

Och folk hävdar att vi är jordens mest intelligenta varelse? Ärligt, jag tror mer på Douglas Adams teori.

Intressemagnet

Vad är det som gör en blogg intressant? Generellt alltså, jag vet precis vad jag tycker gör något eller någon intressant. Uppenbarligen lyckas vissa krydda till det lite extra och vips - 2000 läsare per dag. Här börjar min spekulation.

Utseende och vanor lite utöver det vanliga - Dagens exempel, Blondinbella. Jag har själv inte varit in på hennes blogg för jag känner att vi skulle kunna komma på kant med varandra redan från första inlägget. Hursomhelst, av det jag uppfattat är hon en rätt snygg ung tjej som dessutom får mingla på Stureplan och köpa märkeskläder. Vi fascineras av utseende och av att man kan göra lite andra saker än vanligt. Alla springer inte på Stureplan och då kan det ju vara intressant att läsa om hur någon annan får leva ut en dröm, eller? Jag är 168 cm lång, håret är i olika nyanser av brunt, blå ögon, lätt knubbig men med muskler, brukar handla kläder mest på H&M men emellanåt på Second hand. Jag går oftast ut på JH i Söderhamn eller på Tranan i Bollnäs. Det kostar mellan 25-100 kronor per gång och man behöver inte ligga med dörrvakten för att komma in. En rätt alldaglig, grå typ alltså. Så vem vill läsa om när jag går ut på Tranan när man kan läsa om hur Blondinbella röjde loss på SpyBar?

Pengar - Pengar fascinerar, det är bara så. Hur ofta hör du "Bill Gates var ju sjukt smart som kom på det där med Microsoft" i jämförelse med hur ofta du hör "Om Bill Gates skulle sälja alla sina aktier så skulle den amerikanska börsen krascha" eller "Om Bill Gates tappar en tusenlapp på gatan så har han tjänat igen den under den sekund det tar för honom att plocka upp den". Ett märkligt fenomen som jag tror handlar om att man kan fantisera sig bort och tänka; Vad skulle jag göra med så mycket pengar? Hur kommer jag dit? Skulle det lösa alla mina problem? Jag menar, hur många porsche får du på din kassörskelön? Inte många.

Uppträdande - Att man har sagt eller gjort något exceptionellt verkar vara en riktig magnet i bloggvärlden. Jag talar inte om något smart eller rent av genialiskt utan snarare något korkat/pinsamt/nedvärderande/äcklande. Hur många skulle vara intresserade av att läsa astrofysikerns Max Tegmarks blogg? Säkert några men inte tusentals. Han har kommit på en slags karta som nu används i all rymdforskning över hela världen. Det är genialiskt. Linda Rosing har ett antal tusen bloggbesökare på sin blogg varje dag. Hon har knullat i tv, haft ett offentligt förhållande med Sveriges kanske slemmigaste dörrvakt och dessutom har hon ingen självdistans över huvudtaget. Hon uppfyller alla kriterier. Hon är korkad, pinsam, lätt nedvärderande mot sig själv och andra och dessutom tycker jag att hon är smått äcklig. Men jävlar vad det drar bloggläsare.

Hursomhelst hörni, är det inte roligare att läsa om någon som ser ut som en alldeles vanlig Svensson och som precis lyckades hitta kärleken i livet? Är det inte roligare att läsa om en tonåring som på studiebidraget lyckats spara ihop till den där iPoden han spanat på länge? Och ärligt, gillar vi inte genier mer än utvikande, jobbiga... okej det finns inte ord men ni vet vad jag menar.

Hylla den vanliga! Vi är ju trots allt flest i det här landet!

Bloggeriet

Tack Sara för en trevlig kommentar - It made my day!
Tack Jenny för att du uppenbarligen gör smygreklam för min blogg.

Niklas tyckte att jag borde ha en frukostblogg. Jag spinner vidare. Var dag (som han också påpekade, äras den som äras bör) skulle man kunna skriva om sin frukost och/eller frukostbestyren. Jag är en sån människa som älskar frukost och kan fantisera om den kvällen innan. Bättre än porr, jag lovar! Hursomhelst, om varje läsare var dag kastas in i en härlig frukost som dagens första inlägg kommer läsaren i bra stämning. Därefter kan man börja lösa världsproblemen, gnälla på FN, berätta om senaste tjuvringningen till Reinfeldt och hur otroligt befriande det är när man ser rödlyset slå om till grönt precis lagom när man når korsningen..

Fast om man döper den till frukostbloggen kommer alla tro att det är en matblogg. Jag vill inte ha en matblogg och inte vill jag att folk ska tro det heller. Fortfarande namnproblem.

Hur klarar folk av att döpa sina barn? Jag måste fråga mamma och pappa hur dom tänkte. När jag ändå är på gång kan jag ju ta upp det faktum att jag heter Emelie Erica Helena Embretsen Ekmark. Ni kunde inte ha stoppat in ett Eva istället för Helena bara för att försäkra er om att det blev tillräckligt många E:n? Okej, jag är inte döpt Embretsen, men ändå. Om man säger min initialer "Eehee.." på ett lite drygt sätt låter det som något som Linda Rosing skulle kunna ha slängt ur sig som svar på frågan om vad Sveriges huvudstad heter. Helt enkelt ett bra uttryck att ta till när man känner att man egentligen inte har en blekaste aning..

Ett nytt projekt

Under mina fem månader i Indien har matlagning blivit lite av en hobby. Okej jag ljög, MYCKET av en hobby. Det är väldigt befriande på något sätt.

Senaste dagarna har jag och Armando hängt på restaurangen Moej, en persisk restaurang. (Moej betyder förövrigt våg för den som var intresserad.) Igår åt jag Koresh ghorme sabzi, typ sönderkokt kött i någon grön röra med kidneybönor som är så fantastiskt att man kan dö.

Nytt projekt - Lära sig laga persiskt!
Potentiella problem - Har sagt att jag är vegetarian och persiskt mat (förutom falafel) är inte ens lite vegetariskt. Hursomhelst är inte jag en sån som plågar mig själv. Det ligger inte för mig. Vill jag äta kött så äter jag kött. Jag tänker därför döpa om min diet - oftast vegetariskt med inslag av kött precis när jag vill utan att någon annan ska komma och säga att jag är dålig. Så det så!

Till alla er som inte har ätit koresh ghorme sabzi - gör det!
Till alla er som vet hur man lagar det eller någon annan persisk rätt - ring mig!
Till alla er jag känner som är sugna att prova - kom över på persisk afton någon gång när jag har övat lite. (Ja, Jenny, Josefine, Sandra, Martina, Ida, Niklas och alla er andra, det är er jag pratar om!)

Titellöst

Det var förövrigt värre än jag trodde att sova själv. Trots allt är det nog bättre att jag börjar vänja mig nu så jag slipper vara ett vrak hemma när jag ska göra allt roligt. Försöker peppa mig själv med allt att se fram emot.

I mitt huvud har jag förövrigt skrivit första inlägget i min nya blogg, för det blir en ny blogg. Det är som Niklas säger; Resan slut, bloggen slut. Bloggen kommer nog att innehålla mest egna reflekteringar/funderingar/intressiteter/rariteter/elakheter och förhoppningsvis inte allt för många frukostar. Synd bara att jag inte kan börja skriva idag. Längtar hem så att man kan skriva första blogginlägget, beroende? Tragiskt.

Hursomhelst behöver jag ett namn. Jag har cirka 20 bloggbesökare per dag. Jag vet om dom flesta men vilka är ni andra? Har jag ens 20 stycken närmast sörjande? Behöver en statushöjare. Funderar på något av följande:

- hetblondin89
- titta-på-mina-tuttar-live
- jag-hade-sex-i-BigBrother
- mitt-namn-liknar-en-tysk

Jag vet inte vilket som skulle passa mig riktigt. Vad tycker ni?

En fegis

En fegis, en fegis, en fegis skriver här. En fegis, en fegis, en fegis skriver här.

Idag flyttar jag in i en kompis lägenhet för att jag inte står ut längre. Det är fegt när man kan göra det bästa av två veckor men det blir ändå inte det bästa. Det blir bara kattskit. Jag tror att han tycker att det i varje fall är okej. Jag hoppas det.

Ett problem

Jag har ett problem. Den här bloggen har ju haft temat "En resa". Ganska praktiskt. Även om det varit slängar av annat skulle man nog ändå kunna säga att det som helhet handlar om resan med allt vad det innebär.

Jag behöver ett nytt tema. Funderade på att skapa en ny blogg men;

1. Vad gör jag av den gamla?
2. Hur många kommer orka byta blogg som de bevakar?

Som sagt, ett nytt tema. Det är kanske inte så himla kul att läsa "Idag åt jag fil och flingor med lingonsylt till frukost och sen duschade jag i exakt 9 minuter". Det känns fel. Eller inte fel men det känns inte som jag. Andra har ju en massa teman och jag tänkte till men inget verkar passa.

Mode? Nja, jag är mest intresserad av mitt eget och sen ser jag mig inte direkt som någon stil-guru.
Mat? Kul att laga men hur kreativ är jag på en skala ett till tio? Jag lagar mest efter recept och sen bryter jag mot reglerna. Men det är fortfarande någon annans recept.
Politik? Riskerar att bli för het.
Aktuella ämnen? Niklas gör det bättre.
Film? Nej, jag är för rörig och inte kan jag något heller. Antingen är den bra eller så är den dålig.
Musik? Ingen koll för fem öre. Va? Finns det ett band som heter Backstreet boys? Hade jag ingen aning om.
Böcker? Bokhora gör det bättre, suck.

Nej, hörni. Vi får ta och lösa det här tillsammans. Det är det enda rätta.

Beklagar

Beklagar min ihopblandning av toppar och rötter i sista meningen, föregående inlägg.

Idag ska jag boka biljetterna. Funderar på om jag ska bo kvar i lägenheten eller hos en vän. Det känns lite fegt att dra ifrån lägenheten men skönt vore det. Slå ihop era kloka hjärnor.

Alla ni vänner jag snackat med vet redan vad vi ska hitta på när jag kommer hem. Det här önskar jag mig i övrigt:

- Loppisrunda
- Shoppingrunda i Gävle
- Sushi
- Levergryta med lingonsylt (Jag syndar i min veggodiet)
- En varm dusch/ett varmt bad
- Klippning och färgning av hår (Lena, känn dig träffad.)
- Att jag får tvätta i tvättmaskin
- Rena lakan
- Ett pulkrace om det finns någon snö kvar
- Att jag får spela med i innebandylaget fast att dom blivit så himla bra nu
- Ett extraknäck till för att få några slantar över

Vem som hjälper mig att uppfylla dessa mål/önskningar spelar ingen roll. Jag bara hoppas att de blir av.

Hårhistorian

När min mamma är missnöjd med något brukar hon avsluta med -historian. "Den där tåghistorian..", "Den där korvhistorian..". Då vet man, inget vidare. Så är mitt hår just nu, inget vidare alltså.

Det behöver en akut klippning den saken är säkert för det ser ut som... det ser faktiskt inte ut alls. Dessutom var jag till en hårsalong och skulle få bort det svarta håret genom att färga det lite kastanjebrunt. Ute i topparna är det en jättefin färg. Brun med röda, varma toner. Inne mot rötterna däremot ser jag ut som en morot. Tydligen har man inte fattat i Indien att om en kund kommer in på salongen med mörkt hår i topparna och en mörkblond/ljusbrun utväxt så innebär det att man måste lägga i färgen i topparna först eftersom de är ljusast..

Hjälp mig Lena!

Renat

Det börjar kännas bättre alltså mindre hopplöst. Mest tack vare alla nära och kära som stödjer mig. Jag ska boka biljetterna, såklart. Ska även försöka byta bostad från vårt gemensamma hem till Inabats och Imans lägenhet med extrarum och tv. Jag tror inte att det är bra med fler ensamma nätter där vi två kan ligga och grubbla på hur hemskt det kommer att bli.

Har inte ätit något på hela dagen och det säger väl lite om hur illa situationen är. Jag är ju trots allt matvrak. Nu när det är på bättringsvägen kom aptiten tillbaka. Det enda som finns tillgängligt vid skrivbordet på jobbet är en tub kaviar. Men jag har inga hämningar. Jag äter minsann kaviar renat från pekfingret. Oroa er inte, det är Kalles Kaviar Guld - rejäla kvalitetsgrejer med andra ord!

Prästkrage

Jag skulle behöva en sån där prästkrage nu (tror jag att dom heter). Fick just klartecken från min chef att jag får jobba kvar på distans för samma lön (7000 SEK) ca 3 timmar om dagen. Det känns bra. Jag fick också klartecken att jag får boka biljett...

Prästkragar är bra för man kan göra den här "ska jag eller ska jag inte?". Oavsett vad den hamnar på så visar den alltid sanningen. För om man hamnar på rätt beslut (enligt magkänslan) så blir man lycklig över slumpen. Om man däremot hamnar på fel beslut så blir man sur och måste prova sin lycka på en ny prästkrage tills rätt hamnar.

Boka?
Boka inte?
Boka?
Boka inte?

Kan jag få lite hjälp, tack! Jag har bara er bloggläsare. Det växer inga prästkragar här.

PS

... Jag skiter i att jag tjatar om samma ämne hela tiden. Jag tycker mycket om er få läsare som pallrar er in på min blogg varje dag men närmaste två veckorna kommer jag vara nedslagen, ledsen och egoistisk. Ni får bjuda på det.

31 januari

31 januari är det planerade hemfärdsdatumet.

Folk undrar hur jag mår. Jag ska vara ärlig.

Skit.
Skit.
Skit.

Jag berättade det för Armando igår och nu går vi runt hemma och är förkrossade båda två. Allt är bara hemskt. Han berättade igår för mig att han kunde se oss bli gamla ihop. Det kändes konstigt efter bara fyra månader och det känns ännu värre eftersom jag krossar alla hans drömmar. Att lämna någon man trots allt älskar i ett land han hatar, ensam och förstörd känns inte bra. Jag skulle kunna se oss bli gamla ihop i Indien. Jag kan troligtvis inte se oss bli gamla ihop i Sverige. I Sverige har jag ju en familj, ett socialt liv, hobbys, frihet, ett parti att engagera mig i, fester att gå på, katter och hundar att leka med, småbröder att studsa studsmatta med.

Smärtan kommer säkert att gå över men jag går mot den högsta berg och de värsta två veckorna i mitt liv. Troligtvis. Jag måste över det där berget.

Jag har inte bokat någon biljett ännu. Ge mig styrka att orka boka en biljett. Ge mig styrka att orka gå igenom dom där spärrarna på flygplatsen och lämna honom bakom, troligtvis för alltid..

Veckans godbit

För fem, sex år sedan var den här mannen det läckraste jag visste ihop med Johnny Depp (han är konstant). Nu har han gått ner sig lite, blivit gammal och grå och troligtvis nedsupen. Men i mitt minne kommer han ändå att vara samma kille som för fem, sex år sedan. Han jag trånade efter. När jag fyllde fjorton fick jag en affisch med honom på av mina bästa vänner. Jag har fortfarande den kvar och det händer att jag drömmer om att det ska vara jag som får nypa i läppiercingen, grr!

Dregen, I think I might löve you.

Uppföljning: Valet i kvalet

Det lutar mer och mer åt att jag kommer hem. Ska bara försöka fundera ut det minst smärtsamma sättet att genomföra detta på. Det finns några alternativ (mer eller mindre seriösa):

1. Jag bara drar utan att tala om det för Armando. Möjligtvis att jag ringer när jag kommit till Sverige. (Nej, jag är inte allvarlig men det vore skönt)

2. Jag berättar att jag tänker åka och bor kvar i lägenheten så att vi kan ha en mysig nedräkning och en helvetisk avlsutning.

3. Jag berättar att jag tänker åka, avslutar förhållandet och bosätter mig i en väns lägenhet tills det är dags att åka hem.

Själv är jag sugen på alternativ nummer 3. Men jag vet inte alls faktiskt. Hur jag än gör kommer jag troligtvis att vara superledsen ett tag. Tack för alla kommentarer/mejl/etc. Det har hjälpt mig i mitt övervägande. Niklas har jobbigt rätt. Jag tycker inte om att inse att någon från den blåa sidan av politiken ofta har rätt men han har en tendens till det och den övergår inte...

Hemma

Nu är jag "hemma" igen efter att ha varit på semester med mor och moster. Det var hypertrevligt att träffa er igen. Det hela blev inte mindre trevligt för att vi gjorde en massa roliga saker. Vi började i Pune med lätt sightseeing vilket innebar shopping, fika och en titt på mitt jobb. Sektresorten som vi skulle besöka var tyvärr fullbokad. Attans!

Vidare till Goa där det var strand och underbara middagar och drinkar som var lite väl spetsade. Hursomhelst har jag bestämt mig för att utöka min vegetariska kost med fisk och skaldjur - kalla mig syndare det biter inte. Gjorde en tatuering också. På foten minsann. Det krävdes en chokladkaka, en stor cola och en massa konversation för att genomlida den. Verkligen plågsamt men det blev bra tycker jag. Det är en Mehndi, alltså en indisk hennamålning fast riktigt tatuerad. Jag är jättenöjd. Kanske får ni se en bild. Tänker sluta lova sådana grejer eftersom jag oftast inte håller mina bildlöften..

Vidare till Mumbai. Åkte nattåg i värsta värsta exklusiva kupén. Skulle förövrigt inte ens platsat i tredjeklass i Sverige men i Indien var den tydligen något utöver det vanliga. Dessutom blev vi tvungen att muta en konduktör men det är en annan historia..
Väl i Mumbai såg vi Taj Mahal hotell som bombats, Gateway to India och så tog vi en fika och en öl på Leopolds som figurerar BÅDE i Shantaram och Lonely Planet. Snacka om reklam. Chowpattybeach hann vi med på kvällningen. Där åt vi en äcklig Bhelpuri. De i Lonely planet vet verkligen inte vilken street food de ska tipsa om. Tacka vet jag Samosa. Hursomhelst en mycket trevlig semester.

Det var lite sorgligt när de åkte hem men jag överlevde det med.