Jag känner för att rannsaka mig själva, gå lite bakåt i tiden. Det här var den första killen som jag var kär i (inkluderat min granne Rasmus, han kom sen). Blond, blåögd, modig, stolt och dessutom en del av en av världens bästa böcker av världens bästa författarinna. Jag ger er en man att hålla i handen när det åskar.

Det finns nog ingen som du Jonatan, trots allt.
2 kommentarer:
Trodde du menade skorpan... ;)
Ja, han var en riktig godbit när man var liten. ;)
Skicka en kommentar