Jag och kackerlackan

Jag har nog ett ganska udda förhållande till djur. En gång lovade jag mig själv att man ska visa alla djur respekt men inte tycka att de är äckliga. De är ju naturliga och alla har en viss funktion. Det finns heller ingen som helst anledning att vara rädd för djur som inte är farliga.

I helgen hade jag mitt första möte med en livs levande kackerlacka. I dagsljus är de rätt coola. Den här kröp under en väns gasspis medan spisen var på dvs. lågan brann. Man skulle nog kunna säga att kackerlackan är en fakir i miniformat. Dessutom är den en sjuhelsikes överlevare. Om en kackerlacka av misstag halshuggs dör den inte av blodförlust eller det faktum att hjärnan faktiskt ramlat av. Nej, den dör av svält på grund av att den utan huvud inte har någonstans att stoppa maten. Otur för den. Ganska coola djur får man ändå lov att säga. De flesta insekter har en fantastisk konstruktion som jag är impad av.

Hursomhelst så sa Ina att hon hörde en stor kackerlacka i natt. Så vi tände lampan för att leta reda på rackaren och släppa ut den. Vi funderade på fritt fall ned från balkongen. Tyvärr hittade vi den inte och det var lite synd. Kackerlackor är rätt coola men jag vill inte ha en i håret när jag sover. Jag skulle känna mig så underlägsen när jag inte kan se den och helt plötsligt vaknar upp med den i ansiktet. Så jag låg och tryckte och spände mig i ungefär en timme. Sen tyckte jag att jag var korkad, kröp ut från täcket och somnade. Troligtvis med kackerlackan snusandes bredvid mig. Jag hoppas att även den sov gott.

Nu är förövrigt monsunen över. Hädanefter väntar torka, hetta och insekter fram tills juni. Fler nätter när jag delar kudde med en kackerlacka måhända?