Ja, jag måste också skriva något om fattigdomen även om det tar emot. Som svar på era frågor:
- Ja, den finns.
- Ja, den är synlig.
- Nej, det är inte så illa som jag trodde.
- Men ja, det döljs.
Indien består av, som jag i ett tidigare inlägg nämnde, rika och fattiga människor. Fattiga människor som bor på gatan, i skjul eller utan skjul. Kvinnor som bor i saris eller som bor i de små utrymmena under affärens galler, för att skydda sig mot regn. Det är framförallt kvinnor och barn. Barn. Barn. Barn.
Jag ger inga pengar till någon tiggare, inte ens till barn. Det finns två anledningar till detta:
- De är för många för att ge till alla.
- Jag vet inte om de kommer att göra det jag vill med pengarna dvs köpa mat, söka jobb, skaffa sig ett tak..
Men det tar emot när barn gråter, för det gör de. Barn med svullna magar. Vi pratar inte bara tolvåriga barn med sina småsyskon eller femtonåriga tonåringar. Framförallt handlar det om barn i tre- till femårsåldern som gråter, har svullna magar och ingen vuxen inom synhåll. Jag tror att det är fruktansvärt för alla att se på. Alla som vet att de själva är i en bättre sits.
I länder som dessa handlar det inte om att försöka göra de rika rikare, ta över världen med de redan utbildade eller skapa arbetsimperium för 0.3% av befolkningen. Tyvärr tillhör politikerna dessa 0.3%..
Och jag kan inte hjälpa att jag tänker att vad spelar det egentligen för roll om vi åker på semester till teneriffa eller kreta? Samsung eller LG? Borde vi kanske köpa en ny tvättmaskin? Den andra är tre år gammal..
Samtidigt tänker jag att alla människor handlar efter sina förutsättningar. Däremot är det tragiskt att förutsättningarna för mig är valet mellan teneriffa eller kreta och förutsättningen för dem är tigga till sig pengar eller dö.
Hejdå! (Och hej igen)
12 år sedan
3 kommentarer:
Jag tycker det är fruktansvärt illa att det är som det är. Tänk, och jag röstade ändå på folkpartiet! ;)
Varning: Här kommer ett långt och något svamligt/flummigt utlägg som dessutom är uppbyggt av några överdrivet långa meningar. Ta det inte för seriöst.
Trots allt finns inget vettigt sätt att lösa det här. En snabb och enkel lösning vore att nån någorlunda mäktig internationell organisation, typ FN, helt enkelt i samarbete med alla världens länder drog igång nån slags hyperskatt som gjorde att alla människor som äger mer än en miljon kronor i motsvarande valuta får behålla miljonen men ge resten till nån global kassa som sen delar ut lika stora delar till alla med daglig budget på, t.ex. under 100 USD.
Tyvärr har vi då hamnat i ett ungefär lika jobbigt läge där en stor grupp människor helt enkelt lägger ner och sätter sig på en strand och köper drinkar för sin sista miljon eftersom det inte lönar sig att försöka göra nåt annat.
Extremt exempel och ganska dumt men det skulle lösa fattigdomen snabbt och effektivt men vara förödande för jorden totalt sett.
Haha, jag vet inte om jag skulle vara för din snabba lösning. Tror också att det skulle resultera i ett antal paraplydrinkar och jättetuttar för mycket.
Hursomhelst, det jag egentligen ville säga var två saker:
1, Röstade du på folkpartiet?
2, Hur kom det sig egentligen att vi lärde känna varandra? Hm. :P
1. Ja, det visste du redan egentligen. Jag sa det när vi åt pizza på amore en gång i somras.
2. Ida?
Skicka en kommentar