Att vara "utlänning"

Min granne på kontoret, Christhoph tysk översättare, sa häromdagen:
"Foreigners are second class."
Visserligen är Christhoph bitter över allt med indien men jag var ändå beredd att säga:
"Foreigners don't have a class."

Det är faktiskt sant. Ett praktexempel på detta är mataffären eller de små hålen i väggen där man kan handla diverse förbrukningsvaror. I hålen i väggen finns det inget direkt kösystem utan man bildar sitt eget. Där är det fritt fram för försäljaren att ignorera utlänningar tills det behagar honom/henne att betjäna dem. I de större mataffärerna där det finns ett utpräglat kösystem är det socialt accepterat bland indier att helt enkelt gå före utlänningar i kön. Särskilt sådana utlänningar som inte är asiater.

Att förhandla när man är utlänning går men inte med samma framgång som om man är indier. I början var jag rätt mesig men nu är jag stenhård i förhandlingarna med exempelvis Riksha-chaffisarna. Det kan dels ha att göra med att jag numera vet de skäliga priserna men också för att jag har insett att som utlänning måste man slå sig fram. Inte med brutalitet utan vänlighet. Man måste vara vänlig och tillmötesgående men ändå mycket mycket bestämd med vad man vill. Annars sätter sig indierna helt enkelt lite tyngre på en än de annars skulle göra.

Försöker dock ta tag i förhandlingssaken på ett ytterligare sätt. Har börjat leta efter en privatlärare i Hindi och det verkar inte helt omöjligt. Snart kan jag kanske diskutera högljutt med dem på Hindi, vem vet?