Första dagen på kontoret

Jag var svettig i handflatorna när jag entrade kontoret. Kontoret med stort K. Framför mig såg jag arbetet travas i stora högar och hur små mörka indier stod bakom mig och övervagade varje ord jag skrev ner. Ingen lunch. Inget fika. Inget liv.
Ack så fel man kan ha..

På sekunden när jag klev över tröskeln kom flera av mina snälla kolleger fram till mig och frågade om det var något jag behövde. De visade mig kaffemaskinen, swimmingpoolen, min sittplats, länkar till att hitta en egen lägenhet, matsalen. Inte nog med det ringde de också och skällde på de indiska teknikerna som ännu inte fixat min dator och mitt system. Sist men inte minst lärde de mig de första grunderna för hur jag ska klara av översättningsprogrammet. Därefter berättade de att de första veckorna kommer de inte att ställa så mycket krav på mig och sen kommer kraven att bli normala. En fågel viskade dock i mitt öra att normala krav innebar fri tillgång till msn, så mycket kaffe eller te man ville, flextid, lunch när man kände för det och ett och annat tårtkalas.
Svetten i handflatorna har tack och lov övergått.

Ikväll ska jag och Inabat (min blivande rumskamrat) ut med hennes pojkvän och en till kille. Eller ja, ut och ut, vi ska säkert äta middag. Jag måste följa med har jag fått höra för (på engelska med rysk accent) "My boyfriends friend has got a nice car, I mean reeaaally nice".

Nu ska jag åka bil i Pune alltså. Förhoppningsvis överlever jag det den här gången också.

Bye bye.