Ett ljus i mörkret

Nu har jag varit lite nere i och med lägenhetsstrulet den senaste tiden. Idag hände dock en rolig sak. Vi hade vårt "varje-månads-möte" med vår manager och jag fick en liten gåva bara för att jag klarat av att översätta den svenska användarguiden väldigt snabbt. Tjoho! Rekord enligt vår manager och jag blev 500 Rs rikare i och med ett presentkort på en känd bokaffär. Det är jag mycket tacksam för eftersom jag var på väg dit för att köpa mig en elektronisk kurs i Hindi som tydligen ska vara jättebra. Lite stolt är jag allt.

Dessutom fick jag kontakt med en snubbe som verkar ha en lägenhet. Ska åka och kolla på den inom en snar framtid. Hoppas att det är något att hänga i julgranen.

Har fått flera samtal/mejl från folk som undrar om allt är bra i och med stridigheterna i Bombay. Tack, det är väldigt rörande att ni bryr er så mycket. Jag kan lugna er och säga att vi märker ingenting i Pune, än. Jag tror inte att vi kommer att göra det heller. Visserligen ligger Pune väldigt nära Bombay men jag tror att nästa ställe som bör vara oroliga är Bangalore. Ännu en "storstad" indiska mått mätt som ligger relativt nära Bombay. Pune är nämligen ingen storstad trots sina 5 miljoner invånare (förorter inräknat)...

Lägenhetsannons

Så här ser en lägenhetsannons ut ungefär:

En kortfattad beskrivning av lägenheten typ plats, storlek och skick. Som vanligt alltså.

Offer: 1 BHK Flat (eller något liknande)
Rent: 8000
Location: Aundh
Wanted: Families/Veg (fniss, fniss, fniss, hur detta kan spela någon roll är det fortfarande ingen som fattar.)

Utdrag ur telefonsamtal med lägenhetsägare

"Emelie, eeeh, where are you from?"
"Originally Sweden but I work in India."
..
..
"Oh no, no no, no foreigners, noo.."

Klick.


Morr.

JätteDunderSuperBESVIKEN!

Det blir ingen lägenhet för mig. Okej, jag överreagerar. Det blir inte DEN lägenheten som det var planerat. Igår ringde min f.d. kollegas fru (de jag skulle "ärva" lägenheten från) och berättar att hyresvärden inte vill ge lägenheten till mig. Ingen förklaring. Mina misstankar är att det kan bero på något av följande alternativt alla i kombination:

1. Utlänning.
2. Kvinna. (Var kvinna i Indien bör vara associerad till en man. I varje formulär frågar de efter din man, fars, eller farfars namn.)
3. Singel.
4. Ung.

Bitter, bitter, bitter. Men jag tänker banne mig inte ge upp! Jag smider minsann nya planer. Jag ska lura dom djävlarna. Jag vidtar åtgärder. Därför har jag lagt om min taktik till följande:

1. Ta med Armando som är ganska så mycket (pinsamt nog) äldre än jag.
2. Han är man.
3. Fejka giftermål eller möjligtvis förlovning.
4. Låta han sköta snacket.

Moaha!

En åtgärd att sämja dem
En åtgärd att främja dem
En åtgärd att djupt i solens Torra riken
tämja dem -
I Indiens land där skuggorna ruva

Klappångest!

Jag är aldrig ute i tid med julklappar. Med betoning på ALDRIG. Men i år har det liksom gjort lite sig självt. Man kan inte köpa dem sista veckan om det tar upp till 14 dagar att skicka dem med posten dit de ska. Alltså - börja nu!

Hm, klappar från utlandet som inte väger för mycket men som ändå är bra och gör personen som får dem glad. Just storleksproblemet gör att det hela krisar sig ännu mer. Vad ska jag till exempel ge till Farmor? Hon gillar ju att laga mat men jag tror inte att hon orkar det så mycket mer nu, tyvärr! För hon är grym. Annars hade ju kryddor varit en bra present eftersom vi är i alla kryddors förlovade land. (Jag kan faktiskt med gott samvete diskutera farmors present här eftersom hon inte äger en dator. Men er andra är jag lite mer hemlighetsfull med..)

Någon som har bra julklappstips till farmor?


Eller förresten, bra julklappstips i allmänhet? De ska vara små.

PS. Jag ber om ursäkt redan nu till mor, bror, moster anna, Pär och övriga familjemedlemmar på den sidan om släktträdet. Ni kommer INTE att få era julklappar den 24 som normalt. Anledningen är att halva den sidan släktträdet dyker upp här två veckor senare. Gör plats i era resväskor... DS.

(Jag upptäckte att man kan leka med storlekar och därför gjorde jag det i det här inlägget. Jag är så teknisk som kommer på alla möjliga finesser.)

Personlighetstest

Tack vare Ida och Niklas ramlade jag också i fällan. Mitt resultat:

Din personlighetstyp:

Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chefer, entreprenörer, domare, advokater, jurister, datakonsulter, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentanter, marknadschefer, banktjänstemän, systemanalytiker, forskare.


Kommentarer av er som känner mig..

Hemma

Så var vi hemma då, från Sri Lanka alltså. En oförglömlig resa på många sätt.

Vi inledde i Colombo som är Sri Lankas största stad. Inte mycket att hurra över dock men strandpromenaden var väldigt romantisk. Dessvärre visste vår hotellvärdinna inte var vårt hotell var placerat och vi tvingades därför gå ungefär 6 km åt fel håll. Dock fann vi två intressanta tempel, en sjö och en relativt billig sushibar på vägen. Så det var ändå lite värt det.

Kandy var en vacker liten stad. Där han vi dricka Sri Lankiskt te, se en örtträdgård, traditionell lankesisk folkdans och det mycket berömda Tooth relic temple där Buddhas tand sägs vara bevarad. (Inte hans enda men en av dem, eller vad vet jag, han kanske var tandlös?) Dessvärre såg vi inte själva tanden så det kan hända att vi blev blåsta. Drabbades förövrigt av matförgiftning efter ett par äckliga och intressanta torkade pumpor. Too bad. Spydde i tre dagar mer eller mindre men hade trevligt ändå. Synd bara att jag missade den smarriga maten..

Tog en tuk-tuk till Adam's peak som är en av Sri Lankas högsta platser. Kunde tyvärr inte klättra upp mitt i natten och titta på solnedgången eftersom jag inte ätit på tre dygn. Det var lite tråkigt men Manoj var död när han kom ner och han HADE ätit för två under tre dygn. Det var nog bra att jag avstod.

Tuk-tuk igen 9 timmar ner till Galle och Unawatuna. En tom turistresort där vi bodde i ett dubbelrum på stranden. Vit sand och turkost vatten. Helt fantastiskt. Köpte souvenirer och snorklade. Snorklingen var helt klart min höjdpunkt på resan. Manoj är inte en sån bra simmare och var trött efter 15 minuter men jag låg kvar i en och en halv timme tills båtägaren sa att nu fick jag banne mig ta mig upp. Så synd! Dock fick jag en kanonbränna som aldrig förr eftersom min Loreal UV 60 Solskydd inte var:

1. så vattentät som den utlovade
2. så vattentät som jag inbillade mig att den skulle vara

Fick solsting, svullnade upp och svimmade. Blev körd till sjukhus och fick antibiotika. Det var ju snällt av er att ge mig det. Har fortfarande lite problem att röra mig dock för svullnaden har inte lagt sig och jag är knallröd.

När vi mellanlandade i Chennai förstod jag hur stor skillnad det är mellan Sri Lanka och Indien trots att de ligger så nära varandra.

- I Sri Lanka finns det övergångsställen
- I Sri Lanka stannar bilarna på övergångsställena
- I Sri Lanka är man trevlig mot utlänningar
- I Sri Lanka stjäl ingen av en.

I eller på? Det är en ö men ett land. Jag bestämde mig för i. Nåja, i Chennai blev jag bestulen på flygplatsen. När man forslar saker in i Indien (typ brev, resväskor, whatever) så kan de ta saker av en. Min resväska var öppen och man hade helt enkelt tagit mitt resestrykjärn och mina skor. Inte ens mitt resestrykjärn förövrigt utan Kerstins. Jag ska köpa ett nytt åt dig så fort jag kommer hem men just nu är jag bara bitter eftersom det där strykjärnet verkligen varit användbart för mig..

Hursomhelst, trevlig resa och bilder kommer.

Packångest

I morgon händer det, på riktigt! Vi åker till Sri Lanka. Klockan 10 på morgonen kommer Manoj och hämtar mig i bilen. Sen åker vi till Pariharchowk och tar bussen till Mumbai. Därifrån blir det Riksha till flygplatsen och sen är det väl i princip bara att invänta planet som vanligt.

Jag har inte flygskräck och det är bra. Däremot tycker jag att flygplan är ofantligt tråkiga. Fast har jag tur har det här en sån där lite skärm där man kan kolla på disneyfilmer. Förövrigt måste vi mellanlanda vilket ju är pissigt. Dock tar själva flygresan bara 4 timmar effektiv tid.

Som vanligt har jag packångest. Jag förstår mig inte på mig själv. Hur kan man vara rädd för att man ska glömma deodoranten när man landar i en stad som har flera miljoner invånare och troligtvis lika många deodoranter att köpa? Typiskt mig.

Bildbevisen

Nu kanske ni är negativa och säger "det där kan ju vara vem som helst". Ja det kan det men det ÄR Dalai Lama och jag var där.

Dock med världens sämsta kamera eftersom min låg och vilade tryggt hemma i Aashiyana park. För vem hade trott att en "helt vanlig" helg med Armando skulle innehålla en av världens främsta andliga ledare?

Minus tvåhundrasjuttiotre komma femton grader

Såvitt vi "vet" är den absoluta nollpunkten - 273,15 grader celsius. Vid detta gradantal upphör all verksamhet, alla partiklar stannar och alla atomer fryser.

Ungefär så känns det nu. Jag har avslutat mitt arbete med båda användarhanböckerna. Nu rullar jag tummarna. "Skönt!" kan nog många tycka. Jo det var ganska skönt så där första dagen efter att jag avslutat mitt arbete helt (inklusive alla extra dokument jag låg efter med). Nu är det inte skönt längre. Man kan inte sitta på facebook hur länge som helst. Man kan inte blogga om en massa skit (ändå gör jag det nu). Dessutom tar uppgraderingen av mina byggnader i min by på Tribalwars i varje fall en timme.

Jag fördriver tiden med att:

- Plugga franska

- Plugga hindi

- Spela tetris

Låt det bli varmare snart.

Priset på frihet

Nej jag ska inte propagera för någonting, jag är inte kommunist och jag gillar inte Sovjetunionen. Jag har två kolleger som kommer från forna Sovjetstater. En från Östtyskland och en från Uzbekistan. Den senare bor jag förövrigt med. Vi i "väst" är ju väldigt överens om att Sovjetunionens fall var fantastiskt och en symbol för frihet. Det är mycket möjligt att det var och jag sympatiserar inte alls med murar och att upprätthålla gränser genom våld. Mina två kolleger är dock överens om att det var mycket bättre under Sovjetunionens tid och ingen av dem är kommunister.

Hm..

Jag pratade med Inabat om det idag. Hon kommer från Uzbekistan. Uzbekistan är idag en diktatur med lika många poliser som invånare. Väldigt få har råd med utbildning och väldigt många svälter. President Karimov upprätthåller ordningen med våld. Det är otroligt svårt att lämna Uzbekistan såvida du inte är gift eller har familj. Då är de nämligen ganska säkra på att du kommer tillbaka. Snittlönen är 50 dollar i månaden och hyran ligger på 100. Hur går det ihop? kan man undra. Tryckfrihet existerar inte ens och det går i princip inte att ratta in västerländska kanaler på radion eller tv:n.

Hon säger att hon längtar tillbaka till Sovjetunionen. De kunde inte resa utanför Sovjetunionen men inom var det fritt fram. Sovjetunionen är ju ändå ganska stort. Idag kan ingen resa överhuvudtaget för ingen har råd och ingen tar sig ut ur landet. Priserna var lägre under de rödas tid, lönerna högre, utbildningen fanns till för alla liksom sjukvården. Hon berättade att hon aldrig tänkte på att vara ett fritt land eftersom hon inte såg dem som ett fångat land. Hennes familj hade det väldigt bra. Nu svälter de.

Jag vill inte propagera för Sovjetunionen men jag kan undra över värdet av Frihet. I väst är frihet, demokrati och tryckfrihet det viktigaste som finns. Frågan är om det är viktigare än mat, skola och sjukvård och vem det egentligen var som fick det bättre efter Sovjetunionens fall..

Konsten att bygga upp ett trauma

I söndags vaknade jag med en grym smärta i örat och vidare in i hörselgången. Det ömmade kring halsen och jag kunde knappt ligga på min vänstra sida. Larmet gick;

"ÖRONINFLAMMATION!" "JÄVLAR INTE NU!" "ÖRONINFLAMMATION!" "SKITLIV!"

Som gammalt öronbarn har man haft ett antal öroninflammationer genom åren. Jag brukar drabbas av en smärre ungefär en gång per år. Särskilt när jag är förkyld. Jag jämrade mig och tyckte att livet var skit. Det här skulle ju innebära att jag inte skulle kunna bada som normalt folk på Sri Lanka. Att jag skulle få lida under min semester.

"Let me have a look" sa Armando när han förmodligen tröttnat på mitt jämmer. Jag la fram örat (eller ja, men ni förstår vad jag menar). Efter en stund utvärdering började han fnissa. Jag frågade irriterat vad det var som var så fruktansvärt roligt.

"You have three huge white and red pimples in your ear. Almost at the same place!"

Finnar. Hm. Att göra en höna av en fjäder, var det va?

Dalai Lama

Jag såg inte Bond i helgen. Efter att två källor hävdat att den inte var så himla bra så kände jag att jag lika gärna kunde vänta tills man kan hyra den i videobutiken. Däremot såg jag en annan rätt känd man. Jodå, det är sant.

Emelie Embretsen Ekmark har varit på föreläsning med Dalai Lama. The Dalai Lama.

Han pratade bara i 45 minuter och det var i en kyrka. Flera av kyrkans storheter pratade först om sin tro och hur tacksamma de var att ha Dalai Lama där. Det var rätt långtråkigt men jag antar att det måste göras. Kyrkan var förövrigt INTE buddhistisk.

Dalai Lama inledde sin föreläsning med ett skämt. Fantastiskt befriande. Hans engelska var väl inte den mest perfekta världen skådat så som retoriker får han kanske inte många poäng. Men vilken förmåga! Han inledde med att berömma indierna för många saker i deras samarbete med Tibet. Efter detta beröm var alla mycket mottagliga och diskret, diskret med fingertoppskänsla kunde han smyga in kritiserande budskap angående indiernas miljötänkande och deras agerande Kina-Tibet frågan.

Hans budskap handlade framförallt om:

Dialog - Inte krig

Prata - Inte bomba

Försoning - Inte frigörelse (i Kina-Tibet frågan)

Och jag kan förstå hans storhet men också hans utsatta position. Jag är mycket lycklig för att ha fått höra den här mannen på riktigt. Bildbevis kommer.

Supergröt!

Det här är ingen matblogg. Det är verkligen ingen matblogg men jag känner ett behov att avslöja min superfina grötkombination. Jag var inte särskilt hungrig på mat igår så därför tänkte jag att gröt kunde vara en bra lösning. Vad fanns i kylskåpet? Ingen mjölk, ingen sylt men likväl ett granatäpple som började se sig om efter sina bästa dagar. Bäst att göra något av det tänkte jag och kokade ihop gröten (glömde inte saltet och det bör inte du heller göra). Sen bankade jag skiten (kärnorna) ur granatäpplet på samma sätt som Nigella gör. Det fungerade! Jag hällde kärnorna och allt spad över gröten och ringlade lite honung över. Och det blev helt perfekt!
Kärnorna gav lite knastrigt sötsurt tuggmotstånd, honungen vägde upp med sötma och fruktsaften blev en slags exklusiv saftsoppa. No milk required, liksom.

Okej, jag vet, granatäpple är inte direkt den billigaste frukten men här råkar den kosta mindre per kilo än både äpplen, päron och apelsiner. Men om ni skulle springa på ett granatäpple någon gång så prova min gröt. För guds skull!

Efter

Nu har den alltså pallrat sig hit - nya Bond! Sisådär en vecka efter att pappa och Kerstin såg den har den premiär. Faktiskt just idag 7 November. I morgon ska jag och Armando se den. Tjoho! Hoppas han inte somnar bara, igen..

Nu väntar vi med spänning på att stuprörsjeansen och trafikreglerna ska nå Indien men jag misstänker att världen redan har gått under då.

Skadeglädje

Det finns ett ordspråk som säger att "skadeglädjen är den enda sanna glädjen". Jag är beredd att hålla med. I några veckor har Armando mobbat mig för att jag parkerade fel fastän han minsann sa att "här får du inte parkera". Då kom det några snubbar och hämtade min moppe men vi hann på dem innan de körde iväg. 200 Rs kostade det mig att muta dom för att plocka ner min moped.

I förrgår var Armando till DHL och parkerade min moped utanför som han hade lånat eftersom hans egna var på reparation. Där fick man inte heller parkera och moppen blev fraktad till polisstationen. Där spenderade Armando en timme med att övertala polisen om att det minsann var hans "frus" moped. Mutan kostade honom 500 Rs.

Numera är han väldigt tyst när det gäller mobbning.

(Här hade jag tänkt infoga en rolig bild med en stor gul skylt där det står "NO PARKING" och en massa mopeder parkerade runt om. Den är tagen av mig här i Pune utanför affären Crosswords. Den hade passat bra här såvida inte killarna på jobbet blockerat alla USB intag..)

Välkommen dunderlycka!

Välkommen dunderlycka att stanna i mitt liv - gärna för alltid även om jag vet att du känner för att flyga iväg vid till exempel tragiska händelser och mens.
Följande saker har hänt/kommer att hända/händer i mitt liv:

- Flygbiljetterna till Sri Lanka är bokade - it is happening!
- Mor och bror kommer hit på semester!
- Obama har vunnit och krossat konservatismen (förhoppningsvis)!
- Pappa ringde igår - och kom fram!
- Jag kommer att få en egen lägenhet!
- Armando bjöd på världens godaste fruktsallad igår!


Små lätta moln, ser jag på min himmel min himmel som är blåååå..

Upp till kamp McCain!

Ge mig ett O!
Ge mig ett B!
Ge mig ett A!
Ge mig ett M
Ge mig ett A igen!

Idag går USA till val. Idag bestäms många framtida konflikters utgång, idag bestäms hur oljeindustrin kan komma att se ut och framtiden för många, många, många länder kommer att avgöras.

Indierna är inte intresserade. Jag tänker, Valvaka! Heja! Nervositet! Fika! Gemenskap! De tänker, Punjabi! Curry! Släkt! Dokusåpor! McDonald's!

Ute faller vallappar, endast indierna slappar..

Okej lite nödrim. Men nu börjar det och här vet man inte ens om att det händer. Reaktionen har varit "Jaha, är det nu? Där ser man."

Själv är jag eld och lågor. Obama måste vinna. Jag säger MÅSTE däremot innebär inte det att han faktiskt KOMMER att vinna. John McCain har uttalat sig om sitt ointresse för att dra tillbaka trupperna från Irak.

Jag upprepar:
BARACK OBAMA MÅSTE VINNA.

Terrängfordon

I Indien finns det bara terrängfordon. Joho! Det är sant! Jag lovar! Vid första anblicken kan mopeder se ut som just mopeder. På samma sätt ser bilar av märkena honda, bmw, mitsubishi ut som just bilar av dessa märken. Men direkt när man sätter sig på dem och börjar köra runt lite märker man att detta minsann inte är några vanliga fordon. Här snackar vi förklädda terrängfordon i yttersta klassen. Ni vet såna där monstersaker som man får för sig kan köra över Mount Everest och som kan kastas ner i Grand Canyon och sen bara gå och gå och gå och gå...

Min TVS moppe är ett fint exempel. Den ser väldigt simpel ut. Ja den är faktiskt lite lik en vanlig vespa. Men nej, evolutionsfen han använt sitt trollspö och förvandlat min moped. Under årtionden av söndereroderade vägar, assymetriska gupp, halvfärdiga asfaltskreationer, häftiga monsunregn, jordbävningar och en ingenjörskonst i stil med en femårings har denna moped utvecklats till ett terrängfordon. Någonstans, några hundra år tillbaka, hade den en förfader i form av en vespa men detta är sedan länge svunna tider..

Underbara svindyra pizza

Jag och Manoj käkade pizza i helgen. På "Little Italy" vid Pune Central. Det var trevligt. När vi kom in i restaurangen var den sådär hyperinredd enligt västerländska mått. "Det här kommer att kosta tänkte jag". Jovars jag hade rätt...

Det gör dock inte så mycket att det kostar när man för första gången på över 2 månader får äta tunn pizza med riktig ost, riktig svamp och sjukt god tomatsås. Min väns pizza innehåll bland annat parmesanost och ruccola. Den var också fantastisk för jag smakade. Moahaha!

300 Rs. per pizza gick kalaset lös på. Manoj sa att han minsann skulle betala för hela kalaset och jag protesterade. Sen plockade han fram sitt "black card" och jag slutade protestera. Har man ett black card kan man faktiskt betala. Senare bjöd jag visserligen på dundergod glass, men ändå..

Jag tror man blir lite knäpp av att vara utomlands. För helt ärligt, hur många av er skulle köpa en pizza på Café Amore eller Järnvägspizzerian för 300 spänn?

Utslagen kapitulerar

De börjar lägga sig de jävlarna. Utslagen alltså, ingenting annat. Nu ser de mer ut som en kaskad av finnar och inte en kaskad av svullna bölder. Skönt.

Idag blir det pizza med Manoj. Vi ska diskutera Sri Lanka och vad passar bättre än pizza? Dessutom är det ett nytt ställe. Vet inte vad jag ska förvänta mig men nya restauranger är alltid skojsigt.

Gud vilket tråkigt inlägg. Bara en uppdatering av tillvaron liksom. Nä. Fy.