En svans i duschen!

Igar skulle jag kliva in i duschen efter en svettig och skitig dag i Punes trafik. Jag kladde av mig, borstade haret lite, plockade ur linserna etc. etc. Nar jag stod framfor badrumsspegeln hordes plotsligt ett hogt och mystiskt ljud. Det lat lite som en kottkvarn eller som nar nagot levande fastnar i en propeller. Uppe i hogra hornet av min dusch sitter nagot som ser ut som ett ventilationssystem. Det bestar bara av en propeller och gar ut mot gatan, dvs, det ar ett hal i vaggen. Darifran kom ljudet och efter ljudet ploppade nagonting ut fran ventilationen och ner pa duschgolvet. Detta nagot var en svans.

Svansen levde fortfarande men var kroppen tagit vagen kommer vi nog aldrig att fa reda pa. Den lag pa golvet och sprattlade meningslost. Jag tog upp den med en bit toapapper och borjade undersoka den. Den var morkgra och hade lite monster pa ovansidan, lite som en orm eller en odla. Den kandes som en orm eller en odla ocksa, liksom varm och mer som en muskel an som fett. Troligtvis en odla eller en orm tankte jag, eller rattare sagt, delar av en odla eller en orm. Sen insag jag att mitt rum ligger pa tredje vaningen. Jag har aldrig sett en orm ringla uppfor en husvaggg. Den borde med andra ord ha flugit. Den hade fjall men borde anda ha flugit. Hm mystiskt. Nasta mystiska sak var att det inte blodde fran den. Inte ens lite vatska. Vilket djur bloder inte? Insekter brukar vanligtvis utsondra atminstone nagon form av gron sorja. Nej, den svansen forblir ett mysterium. Jag spolade ner vad som var kvar av honom i toaletten.

Idag mar jag battre och hemlangtan ar mindre. Har dock haft enorma problem med att hitta kabeln till min dator. Har jag tur kan jag fa den i morgon annars far nog mamma skicka den fran Sverige.

Mitt pa dagen sag jag min forsta ko. Allvarligt, jag trodde att Indien skulle vimla av kor och forst nu har jag sett min forsta. Hur skumt ar inte det? Det var en fin, brun och tjock ko i varje fall. Inte nagot avmagrat abake.

Nyss upplevde jag mitt forsta monsunregn. Det var verkligen hallande. Himlen bara oppnade upp sig. Det var inte kallt alls som i Sverige men fruktansvart blott. Det regnade ungefar lika mycket pa en minut som det gor en hel sommar i Sverige. Jag vet inte om det fortfarande haller pa men det marks nar jag ska ta mig ur det har cybercafet.

Bye Bye.

Anlant

I torsdags anlande jag tidigt pa morgonen till Bombay. Darifran fardades jag med taxi till Pune, det tog 3 timmar och det var mitt forsta mote med en indiska trafiken. Det ar lite som att aka berg och dalbana. Nagonstans inombords vet man att konstruktoren troligtvis tillverkat banan ratt och att den som kor vet vad han gor, anda tror man att man ska do.
Vissa havdar att den indiska trafiken inte har nagra regler eller lagar men det finns visst sana.

Ett tut - Jag ar irriterad/hall undan!
Tva tut - Nu kor jag om pa nagon av dina sidor. Du vet inte vilken och du kan inte gora nat at det.
Tre tut - Idiotjavel!
4 tut - Ar mest till for fotgangare och betyder ungefar "Hall undan annars kor jag over dig"

Kan man bara reglerna ar det helt lugnt.

Igar besokte jag min ny arbetsplats. Det var trevligt och alla kolleger ar trevliga. De ar ocksa utlanningar. Jag ska fa dela lagenhet med Inabat fran Uzbekistan, hon ar schysst. Vi var ut och at igar med Christoph fran Tyskland. Han fyllde ar. Han ar bitter och rolig och hatar Indien fast han bott har i ett ar. Han pratar 6 sprak och halsade pa Inabats van fran Iran pa hebreiska bar for att se reaktionen. Jag tror att Nordvall skulle alska honom.

Jag saknar er darhemma och det ar ratt ensamt. Dagarna ar langa eftersom jag inte borjat jobba an. Vi hors.

Emelie the Tent-ripper

"100 kronor" sa han.
"100 spänn!?" utbrast jag.
"Ja, 100 spänn har jag ju sagt" svarade han trött.

De andra hade redan gått in och jag slungade upp plånboken för att betala. 100 kronor för fyra väggar och ett tak i vit ful plast. Jag kan bygga ett snyggare för en materialkostnad under hundra kronor. Jag talar om de berömda, fördömda öltälten på marknader. Förbannade tillställningar. Visserligen trevliga såvida inte medelåldern blir för hög men ändock, en säker väg mot ruinens brant.

Jag har ägnat dagen efter åt att fantisera ihop olika sätt att ta sig in för under hundralappen. Slutsatsen blev att den scweiziska armékniven vinner över att elda upp ett litet hål alternativt kasta sig stenhårt på duken tills den brister. En sådan kniv är visserligen dyr men med de nuvarande priserna inbillar jag mig att man tjänat igen det på en par tre kvällar.

Nu gäller det bara att få tag i en kniv och komma fram till huruvida det är bästa att skära upp en cirkel eller en fyrkant. Det får bli nästa dags stora projekt.

Flykten från stan

Idag gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort. Jag köpte ett paket kondomer på ungdomsmottagningen. Allt gick bra. Det var inte samma pinsamhetskänsla som jag antar att det varit om jag stått i kön på ICA och stött på grannen när jag köpte dem. Jag lyckades till och med tala om vilken sort jag ville ha med en viss självsäkerhet i rösten. Mäkta imponerad lämnade jag barnmorskan. Nu börjar det jag för alltid skall komma att kalla för "Flykten från stan".

När jag öppnade dörren från ungdomsmottagningen ut mot den stora asfalterade världen insåg jag att jag kommit till en plats som inte var full av kondomer, inte nedklottrad med ungdomar som har sex på ett kärleksfullt sätt och som inte gjorde könsundersökningar gratis. Jag smög ut. Bakgrundsmusiken i mitt huvud spelade något av ledmotiven i en gammal Bond-film. Jag kröp runt hörnet och var nära att skrika "Cover me!" till en dam på gatan. På detta sätt tog jag mig sakta hemåt.

Att köpa kondomer borde vara bra, borde uppmuntras och borde framförallt inte vara något man skäms över. Ändå skämdes jag trots att jag kommit över den där tonårstaffligheten och rodnaden över ämnet sex. Vad kan det bero på? Är det på grund av att sex är något man gör bakom stängda dörrar när ingen ser, hör eller vet? Beror det i sin tur på att äpplet skänkte oss vissheten att nakenhet är fult? Eller beror det på att porrfilmen för alltid smutsad ned sexet? Eller smutsar det kanske inte alls ned sexet? Hyllar det kanske sexet? Är det de fula gubbarna och de taffliga tonårspojkarna som funderar på om man ska spruta tjejen i ansiktet eller i munnen på debuten som har gjort att porren ses som nedsättande? Är det kanske människans fel? För vilka andra djur skäms över sitt sätt att para sig? Intressant är också att fortplantningen är en del av människan som fungerar automatiskt utan att någon har berättat för en hur man ska göra. Vi har alltså en inbyggd mekanism som talar om för oss att det är bra att knulla och hur vi ska gå till väga när vi gör det. Ändå är det pinsamt att handla kondomer.

Vems fel det än är så har det någonstans i maskineriet blivit ett haveri.

Mitt liv på grund av Snake

Idag har jag åkt tåg ner till Stockholm, uträttat lite ärenden och åkt hem igen. Från mig till Stockholm är det ungefär 25 mil. Det innebär onekligen en hel del väntan. Försenade tåg hit och försenade tåg dit. Då tog jag, som många andra gånger, fram min mobiltelefon för att spela klassikern Snake. Ett spel jag trodde att man aldrig tröttnade på men det gick tydligen det med efter en tillräckligt lång stund. Så istället för att ägna allt för mycket tankeverksamhet åt själva spelet kom jag på mig själv med att analysera mitt liv efter hur jag spelar Snake. Jag hittade många lösningar på svåra frågor genom den röda ormen.

När jag spelar Snake har jag alltid en tendens att vika av precis innan jag når det jag ska äta upp. Kan jag skylla mitt misslyckande med Erik Bergendahl på detta fenomen.?Erik Bergendahl, en lärare jag varit hemligt kär i under tredje året på gymnasiet och som jag skrev ett kärleksbrev till som aldrig postades. Är det på grund av detta Snake-fenomen som jag aldrig klämmer ut sista delen av kaviaren? Är det på grund av detta som jag ofta frågar chans och sen springer innan svaret landat? Mycket möjligt.

Jag är bra på Snake. Jag är duktig på att äta upp mig och göra mig lång och fin för att slutligen krascha - medvetet eller omedvetet. Ungefär så ser mina förhållanden ut också. Jag nyper åt mig en trevlig människa, vi växer ihop och sen pang! - en krasch. Denna kan mycket väl bero på ett enkelt misstag från min sida eller så kraschar jag självmant redan efter första måltiden om jag känner att det här, det kommer minnsann inte bli något rekord.

Jag har just nu hittat något fysiskt att skylla mina personliga brister på. Det känns skönt att äntligen ha knäckt gåtan. Förut har jag alltid gått runt och trott att det är mitt fel att mina förhållanden kraschar men så är det ju inte alls - det beror ju på mitt sätt att spela Snake. Gud vad skönt. Då behöver åtminstone inte jag lägga om några strategier...

Lurad av informationsdjävulen!

Häromdagen letade jag mig in på den indiska ambassaden i Stockholms hemsida. En sida översållad med viktig information för den som ska ansöka om ett visum. Som den laglydiga medborgaren jag är kände jag mig tvungen att läsa igenom informationen innan jag skickade in min ansökan. Efter några svettiga timmar var jag äntligen klar. Jag kunde inte hitta några frågetecken alls och tyckte att det var för bra för att inte vara sant. Det stämde inte riktigt.

Jag hittade mitt formulär. Jag fyllde i namn, personnummer, min mammas namn, min katts brors syster senaste kulls kön och fan och hans moster. En droppe svett hade letat sig fram i pannan när jag var färdig och jag gav ifrån mig en lättnadens suck. Och helt plötsligt, out of nowhere som man säger på utrikiska, dök en liten, liten textremsa upp. Den var placerad allra längst ner, i den nionde delen av Dantes helvete skulle man kunna säga. Fylld av självförtroende tänkte jag att den måste handla om företagets copyright eller någon annan smärre oviktighet. Åh, så fel jag hade. Där stod ungefär följande;

"Du kan inte skicka in din ansökan via e-post utan du måste skicka den i ett brev med alla andra bifogade filer till ambassaden. Detta brev måste skickas senast 3 månader innan din utfärd. Om du vill ansöka om visum senare måste du göra detta på ambassaden. Ditt visum kommer att utfärdas 2-5 arbetsdagar efter ansökan."

Jag åker om två veckor...

.. upprörd köpte jag två dyra tågbiljetter ner till Stockholm övertygad om att det på andra sidan skärmen satt en liten ambassaddjävul och skrattade åt mitt misstag. Till saken hör även att jag har -3.25 i synfel på höger öga och -2.75 i synfel på vänster och texten var förbannat liten. Dessutom tillhör jag dem som förväntar sig att man skall få reda på all viktig information INNAN man lägger ner en timme på att fylla i formuläret. I denna datoriserade värld förväntar jag mig också nästan att man ska kunna skicka ansökningar på något digitalt sett, men icke! Nej, här skulle man alltså fysiskt infinna sig.

Och hur löd motivationen till att ni behöll den anställde som gjort informationslayouten nu igen?

Du höll min hand i vimlet

Strimmor träffar mina ögon. Det är ljuset från strålkastarna som flyger men en vidunderlig fart mot oss. Vi var ensammast i världen. Den världen rymde inga fler än vi två och han. Och du höll nästan min hand i vimlet och jag kände det som att det här inte var en avskedsfest, bara ett tillfälligt avbrott.

Jag är på väg till ett land jag aldrig känt. Jag tittar österut, du tittar söderut. Om en månad kommer vi att se varsin halva av solen när den sjunker i väst. Men där stod vi under månen och funderade på var all tid runnit iväg någonstans. Ett tag kändes det som om jag högg i sten men nu ser framtiden åter igen ljus ut.

Nu strular jag med biljetter och det är lite som att försöka dansa med en myndighet på väg mot nya dunkla rum i ett annat land. Där behöver jag en hand i vimlet men din kommer inte att finnas där på mycket länge. Det kommer att värka och ila men jag tror nog att det kan vara värt mödan.

I fredags natt var jag och du på en underbar konsert och sa hejdå till Hälsingland och Gästrikland, åtminstone för en stund.
Om ni följer med mig på min resa till Indien ska jag berätta för er hur andra halvan av solen ser ut och hur det är att inte ha någon hand i vimlet.

Hej och välkommen hit!
Farväl Hälsingland, adjö!